jueves, 31 de julio de 2014

Kina och Ryssland stärker banden med Latinamerika

Kinas president Xi Jinping och Venezuelas Nicolas Maduro tar farväl varandra efter den kinesiske statschefens besök i Venezuela där 38 olika avtal undertecknades mellan de bägge länderna.


USA blir allt mer förflyttad till skuggan i det som var dess ”bakgård”

TEGUCIGALPA / 2014-07-24 / Latinamerika har aldrig tidigare upplevt en liknande offensiv från två stormakter som när Kinas och Rysslands presidenter genomförde statsbesök och undertecknade handelsavtal för flera hundra miljarder dollar förra veckan. En blek Obama kunde bara stillatigande observera och konstatera hur USA:s ”bakgård” numera vänder blicken ”öster- och söderut”.
Det sista statsbesöket genomfördes den 22 juli av Kinas sävlige och lugne president Xi Jinping. Kuba var sista anhalten. Xi Jinping och Vladimir Putin inledde redan den 11 juli sin Latinamerikaturné, bara fem dagar innan de skulle slå sig ned på den nya ekonomiska handelsgiganten Bric´s möte i Fortaleza i Brasilien.
Medan USA erbjuder de latinamerikanska och karibiska staterna militär materiel, krigsflygplan, utbildning av ländernas polis- och militärapparat och krediter från Världsbanken och IMF om respektive land privatiserar alla offentliga tjänster, erbjuder Kinas och Rysslands statschefer samma länder krediter och ömsesidigt handelsutbyte med målet att utveckla respektive land.

Putin och Xi i Havanna

De bägge presidenterna som representerar två växande stormakter besökte Brasilien, Argentina, Venezuela, Nicaragua och Kuba. De kinesiska medierna förkunnade att turnén som deras president hade genomfört var ”historisk”.
Putin landade först i Havanna den 11 juli där han träffade den historiske ledaren för den kubanska revolutionen Fidel Castro, undertecknade ett nytt avtal med Kubas president Raul Castro där Ryssland efterskänkte 90 procent av den kubanska skulden till det dåvarande Sovjetunionen. De resterande 3.500 miljoner dollar ska betalas av under en tioårsperiod. Det kan även förvandlas som betalning i gemensamma handels- och industriprojekt.
Den kinesiske presidenten landade, som sista anhalt innan Peking, den 22 juli i Havanna. Även han träffade Fidel. De bägge länderna, som har haft ett oavbrutet politiskt- och handelsutbyte sedan 1949. Nu, den 22 juli 2014 undertecknade de bägge statscheferna inte mindre än 29 ömsesidiga avtal på en rad områden. Bland dem finanser, jordbruk, industri, hälsovård, bioteknologi, olja, energi, miljö, utbildning, telekommunikationer, Internet och digital-TV.
– Den kinesiska delegationen är full av förtroende över framtiden och utvecklandet av relationerna mellan vårt land och Kuba, vi är för alltid bra vänner, kamrater och bröder med Kuba, sa Xi.
Mötet med de fem medlemsländerna i Brics, som också genomfördes på den amerikanska kontinenten, närmare bestämt i Brasilien, markerade också en milstolpe i integrationen mellan Latinamerika och den asiatiske jätten. Brics beslutade som Flamman skrev i föregående nummer om att starta en den Nya Utvecklingsbanken med 100 miljarder dollar i kassavalvet. Kina placerar 41 miljarder och det är naturligt att huvudkontoret för den nya banken kommer att ligga i Shanghai.

Argentina

Argentina fick besök den 12 juli av Putin och efter Brics möte anlände Xi Jinping till Argentina den 18 juli. Putin skrev under flera avtal inom kärnenergins område. Sovjetunionen levererade redan på 1970-talet reaktorer till Argentina.
Xi Jinping undertecknade 20 avtal med sin kollega Christina Kirchner till ett värde av elva miljarder dollar. Bara inom järnvägssektorn uppgår Kinas investeringar till 4800 miljoner dollar. Investeringar kommer också att göra inom varvsindustri. Ett avtal mellan de bägge centralbankerna undertecknades som gör Argentina mindre sårbart för ”Gamfondernas” gränslösa spekulanter.

38 avtal med Venezuela

När den kinesiske presidenten anlände till Venezuela hälsades han välkommen av landets president Nicolas Maduro. De bägge känner varandra sedan flera år tillbaka när Maduro var utrikesminister och sammanträffade med Xi när Chavez var president. En ny kinesisk kredit på fyra miljarder dollar till Venezuela skrevs ut som ska satsas inom den sociala sektorn och infrastruktur i Venezuela. Den kinesiska centralbanken undertecknad också ett avtal med det statliga venezuelanska energibolaget PDVSA för att finansiera en forskning av mineraler som slutar på 691 miljoner dollar. Sammanlagt slöts 38 avtal inom områden som teknologi, industri, finanser, transporter, bostadsbyggande och jordbruk.

Nicaragua

Vladimir Putin besökte också Nicaragua efter sitt besök i Kuba. De bägge länderna har sedan flera år intensifierats sina förbindelser efter att Sandinisterna återerövrade makten i valet 2006. Nicaraguas president välkomnade Ryssland i ett av de största megaprojekten under modern tid, byggandet av en ny kanal mellan Karibien och Stilla havet i Nicaragua till en kostnad av 40 miljarder dollar.

USA:s militära ”tjänster”

I december 2000 offentliggjordes dokumentet SANTA FE IV. Det hade skrivits av bland annat USA-generalen Summers med meriter från gerillabekämpning i Centralamerika, Lewis Thambs, USA:s f.d. ambassadör i Colombia och Costa Rica. Han var spindeln i knarkfinansieringen av «Contras» i Nicaragua/Centralamerika med överste Oliver North som huvudaktör. Dokumentet, som låg till grund för Georg Bushs utrikespolitik anger i korthet följande fyra geostrategiska uppgifter, ordagrant citerade och som blivit USA:s utrikespolitik i sitt förhållande till Latinamerika och Karibien:
1. Kontroll över sunden i Atlanten.
2. Obegränsad tillgång till Panamakanalen.
3. Upprättande av en säker farled runt Kap Horn.
4. Garantier för att länderna i världsdelen inte ska uppträda fientligt mot USA (med direkt antydan mot Kuba och Venezuela och i viss mån Brasilien, reds anm.).
Dessutom ska världsdelens naturresurser vara disponibla för att motsvara USA:s nationella prioriterade behov.
För stöd för dessa punkter sjösattes för andra gången USA sin 4:e flotta. Den hade skapats 1943 och lades i malpåse 1950 men togs återigen fram i juli 2008 för att förstärka USA:s dominans runt den amerikanska kontinentens bägge kuster. 



Parallellt med denna militära doktrin, piskan, accelererade den nyliberala doktrinen 1989 via Washingtons konsensus, den nyliberala modellen som under 20 år i praktiken har krossat fackföreningar och arbetsmarkandslagar där den införts i Latinamerika. I tio punkter handlar den i korthet om att privatisera alla allmänna tjänster och statliga företag, liberalisera ekonomin och öppna för fri import (läs USA-företag som den 4:e punkten i Santa Fe-dkokumentet stipulerar, reds anm), avreglera alla lagar inom ekonomins område men instiftande av lagar som säkerhetsställer privategendomen existens i all framtid.
Det är med denna bakgrund som Latinamerika allt mer fjärmar sig från ”Grannen i Norr” och upprättar handelsavtal med Kina och Ryssland men också mellan de latinamerikanska och karibiska staterna. På ömsesidiga villkor.
Dick Emanuelsson

Messi om det sionistiska folkmordet i Gaza: “Jag ger inga pengar till dem som dödar barn”!


Messi, Argentinas och världens bäste fotbollspelare

Latinamerika, med undantag för “Andernas Sharon”, Juan Manuel Santos i Colombia, fördömer det sionistiska blodbadet på det palestinska folket i Gaza


Av Dick Emanuelsson
ANNCOL / TEGUCIGALPA / 2014-07-31 / Efter att den franska webbportalen Lecompetiteur påstod att den argentinska fotbollsstjärnan Lionel Messi hade donerat 1.000.000 euros till Israel, dementerade världens bästa fotbollspelare denna donation till den judiska staten.
Enligt Hispan-TV uppgav denne att delar av de pengar han spelar in använder han för att hjälpa att bygga skolor och sjukhus i Argentina för de fattiga i Argentina.
Och tillade att han inte kan donera pengar “till dem som dödar barn“.
Den planterade lögnen om donationen till den israeliska mordmaskinen citerades och publicerades i tiotusentals, för att inte säga miljontals medier och bloggar i världen utan att samma medier ifrågasatte och undersökte lögnen. Samma medier, efter att bubblan sprack, har inte dementerat sin publikation.
 
Faksimil av den planterade (av Mossad?) lögnen om att Messi skulle ha donerat en miljon euros till den israeliska terroriststaten.
 

Bolivia förklarar Israel som “terroriststat”

Bolivias president Evo Morales förklarade den 30 juli Israel som en “terroriststat”. Med den bakgrunden flyttas israeliska medborgare ner från 1:a till 3:e klassens personer som från och med i onsdags måste ansöka på ett bolivianskt konsulat eller ambassad i utlandet om visum innan inresa till Bolivia.
Medborgare från Latinamerika, den Andinska Pakten, Mercosur och EU-länder återfinns i Klassifikation 1, vilket betyder att det bara behöver fylla i ett inresepapper när de anländer till Bolivias gräns.
Motivet för att klassificera den israeliska Staten som “terroriststat” motiverade den bolivianske presidenten med den israeliska folkmordsmaskinens utrotning av det palestinska folket i Gaza.
– Israel respekterar varken FN-stadgans principer eller syften eller den Universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna, sa Morales vid ett möte med de sociala organisationerna i staden Cochabamba.

Viseringsavtal från 1972 mellan militärdiktaturen och Israel

Med anledning av de nya restriktionerna för israeliska medborgares inresa till Bolivia uppgav han att det nuvarande viseringsavtalet mellan de bägge länderna undertecknades den 17 augusti 1972 då Bolivia styrdes av en militärdiktatur. Det gav israeliska medborgare rätten att resa in i Bolivia utan visum.
– Med anledning av att vi förpassar dessa israeliska medborgare från 1 till 3 på klassificeringsskalan innebär det i klartext att vi förklarar den (Israel) som en terroriststat, med vilken vi tvingas att vidta försiktighetsåtgärder, sa Morales som riktade sina ord till de högsta cheferna inom den bolivianska Migrationsmyndigheten som nu har andra riktlinjer att följa vad det gäller israeliska medborgare.
Regeringen Morales bröt de diplomatiska förbindelserna med Israel 2009 i solidaritet med det palestinska folket efter sioniststatens “brott mot mänskligheten” i Gaza under denna period.
 
Den tyske stjärnspelaren Mezut Özil, är av samma uppfattning som Messi.
Vilken skillnad mot Sveriges högeransikte mot omvärlden, Carl Bildt som
genom sitt stöd till det sionistiska folkmordet på Gaza blir medansvarig!

 

Chile drar tillbaks sin ambassadör i Tel Aviv

Även Chiles samlingsregering uttalar sitt fördömande mot de israeliska väpnade styrkornas blodbad på palestinierna.
Den 30 juli uppgav Chiles utrikesminister Heraldo Muñoz att Chile drar tillbaka sin ambassadör från Tel Aviv. Beslutet ska ses som ett fördömande av den militära operationen som den chilenska regeringen anser vara “helt oproportionerlig”.
Regimen i Israel å sin sida uttryckte sin “djupa besvikelse” över att ambassadörerna från Peru, Chile och El Salvador hade dragits tillbaka i vad som kan betecknas som en latinamerikansk avsky för de dagliga “Guernicablodbaden” på Gaza.
 

lunes, 28 de julio de 2014

Brics förpassar dollar, IMF och Världsbanken till en sekundär plats?


Till Brics möte i Brasilien inbjöds också ledarna för UNASUR som också poserar på det officiella fotot.





TEGUCIGALPA / 2014-07-20 / Den ekonomiska organisationen Brics beslut att starta Den Nya Utvecklingsbanken skakade om det USA-dominerade internationella finansiella systemet. Bricsmötet förra veckan i Brasilien markerade en kvalitativ förändring av de ekonomiska styrkeförhållandena i världen.
Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika utgör Brics och utpekas som så kallade tillväxtstater. Till skillnad mot EU och USA förfogar dessa fem stater över stora naturresurser, en stor befolkning och därmed marknad.
I korthet kan vi avläsa följande:
·         Den kinesiska ekonomin representerar den andra största BNP:n i världen. Indien är 3:a, Ryssland har den 6:e största, Brasilien den 7:e och Sydafrika ligger på 26:e plats över världens BNP. USA har fortfarande den största medan Japan och Tyskland representerar 4:e och 5:e platsen i BNP-ligan.
·         Kina förfogar över 3800 miljarder dollar i ekonomisk reserv, Ryssland 515 miljarder, Brasilien 378, Indien 295 och Sydafrika har 48 miljarder dollar.
·         Tillsammans innehar de 5.000 miljarder dollar i reserver, vilket som grupp blir den första gruppen av fordringsägare i det amerikanska finansdepartementet med en tredjedel av USA:s skuld.
·         Den sammanlagda befolkningen i dessa fem länder utgör cirka tre miljarder personer eller 40 procent av världsbefolkningen. De utgör en stor potentiell marknad för framtiden.

Strategisk maktfaktor

– Mötet förra veckan går mot en process, även om den kan bli lång, där den nordamerikanska hegemonin kommer att övervinnas i byggandet av en multipolär värld, skriver den brasilianske marxisten Emir Sader och fortsätter:
– Sedan slutet av det kalla kriget och uppkomsten av USA som den enda supermakten, har bildandet och konsolideringen av Brics som en strategisk rörelse av geopolitisk karaktär varit det viktigaste som hänt under det nya seklet.
Han menar att även om det finns symptom på ett försvagande av USA:s hegemoni, har landet fortfarande stor makt. Men Brics möte i Brasilien och de enskilda möten som den kinesiske och ryske presidenten höll innan och efter mötet med statscheferna i Kuba, Nicaragua, Argentina och med den latinamerikanska organisationen Unasur och Celac, bekräftar den nya inriktning som Brics utgör i kommersiella och finansiella relationer.

Jättebank

Under temat “Inkluderande tillväxt, hållbara lösningar” fattade Brics beslutet att grunda den Nya Utvecklingsbanken (NUB). Banken startar med ett ansenligt kapital på 100 miljarder dollar. I huvudsak ska banken kanalisera pengarna inom infrastruktur utan de sedvanliga följdkraven på privatiseringar och statlig avreglering. NUB ger också ett skydd för att finanssystemet i respektive land inte ska krascha på grund av spekulativa internationella aktioner.
Den kinesiske presidenten Xi Jinping sa till pressen att “Brics bildande av den Nya Utvecklingsbanken kommer få betydande konsekvenser på lång sikt för blockets medlemmar, men även för andra utvecklingsländer”, och tillade:
– Vi måste upprätthålla en anda av samarbete och uppnå tillväxt i alla ekonomier i meningen att främja en bredare global marknad och arbeta för en bättre världsekonomi.
Xi Jinping fortsatte till Argentina där han undertecknade 19 avtal på sammanlagt 18 miljarder dollar inom kommunikation, hamn och sjöfart med sin argentinska kollega Cristina Fernandez de Kirchner.
Dick Emanuelsson

sábado, 21 de junio de 2014

Fem latinamerikanska presidenter med gerillabakgrund

TEGUCIGALPA / FLAMMAN / 2014-06-21 / – Den politiska högern har all anledning att vara bekymrad för med Salvador Sanchez har vi fem presidenter i Latinamerika med gerillabakgrund.
Orden fälldes av Ecuadors president Rafael Correa strax innan installationen av den förre gerillakommendanten Salvador Sanchez Ciren på presidentposten i El Salvador för en månad sedan. Orden illustrerar en realitet som få andra kontinenter i dag kan uppvisa men som har sin bakgrund i den socio- ekonomiska situationen i den kontinent där vänstern har haft relativt stora framgångar de senaste femton åren.
Med undantag för Brasilien och Uruguay, där gerillakampen mer utgjordes av urbana miliskommandon, är det bokstavliga gerillakrigare som leder Kuba, Nicaragua och nu också El Salvador.

Även Colombia?

Blickarna leder osökt mot Colombia där FARC och ELN-gerillan i maj högtidlighöll 50-årsdagen av de bägge gerillornas bildande. Dessa bildades snarare som en självförsvarsmilis mot en blodtörstig boskaps- och landägare än med målet att gripa den politiska makten. Men under årens gång smiddes ett politiskt och militärt program som tog sikte på ett socialistiskt Colombia.
Men är det möjligt att skapa politiska garantier även i Colombia för gerillan och den politiska vänstern utan att de bokstavligen slaktas av den sittande politiska och ekonomiska makten? De historiska erfarenheterna är inte hoppingivande. Fem tusen av de bästa kadrerna i vänsteralliansen Union Patriotica som mördades efter fredsavtalet 1984, illustrerar fredens motståndare.
Presidentvalet den 15 juni visade också att bara hälften av colombianerna tror på den parlamentariska vägen och av dem var det 45 procent som vill avbryta fredsförhandlingarna mellan FARC och regeringen Santos och gå till militär offensiv mot gerillan. I kulisserna finns också USA som i Colombia historiskt sett alltid har haft det sista ordet.
Men låt oss gå tillbaka till de fem som lämnade bergen och djungeln för att “pröva” den parlamentariska vägen utan att för den skull släppa det viktigaste kampavsnittet; kontakten med de sociala massrörelserna. Eller som vietnameserna såg den väpnade kampen; “som fisken i vattnet”.

KUBA

Raúl Modesto Castro Ruz. Som sin bror Fidel föddes han i byn Birán i provinsen Holguin på Cuba den 3 juni 1931. Han studerade på Jesuitskolor, men mer än det andliga väcktes han sitt intresse mer för den marxistiska filosofin. Till skillnad mot sin äldre bror Fidel, som tillhörde det Ortodoxa partiet, anslöt sig Raul Castro till det kommunistiska ungdomsförbundet.
Från och med 1953 deltog han i den väpnade kampen som inleddes i och med attacken på Moncadaregementet i Santiago de Cuba. Attacken var tänkt att vara startsignalen för det väpnade upproret mot Batistadiktauren. Men attacken misslyckades militärt men väckte de kubanska massorna politiskt. Raul Castro dömdes till 13 års fängelse men efter en bred kampanj för frigivning frigavs rebellerna efter två år. Lika lång tid pågick gerillakampen som kröntes med revolutionens seger den 1 januari 1959. Sedan den 24 februari 2008 är Raul Castro Kubas president.

NICARAGUA

José Daniel Ortega Saavedra föddes den 11 november 1945 i gruvarbetarstaden La Libertad i länet Chontales, Nicaragua. 1963 anslöt han sig till Frente Sandinista de Liberación Nacional, FSLN men greps och dömdes till sju års fängelse. Han gick i exil i Kuba men återvände snart för att återuppta den väpnade kampen mot den blodbesudlade Somozadiktaturen.
Den 19 juli störtades Somoza och Daniel Ortega utsågs till samordnare för Återuppbyggnadsregeringen. Han valdes till president 1985-1990. Men 1990 förlorade Sandinistfronten makten till Violetta Chamorro. I valet den 5 november 2006 valdes Ortega återigen till president, en seger som han upprepade i november 2011 med två tredjedels majoritet.

EL SALVADOR

Salvador Sanchez Cerén, lärare till yrket, föddes den 18 juni 1944 i kommunen Quezaltepeque i länet La Libertad, El Salvador. Var under det nästan 15 år långa folkkriget mot den USA-stödda diktaturen en av fem gerillakommendanter i den högsta politiska-militära ledningen för gerillafronten FMLN. Sanchez Ciren ledde organisationen FPL, de Folkliga Befrielsestyrkorna där han gick under alias “Leonel González”.
Fram till valet i februari i år var Sanchez vicepresident efter valsegern i april 2007 där sportjournalisten Mauricio Funes fördes fram som FMLN:s presidentkandidat. Sanchez tillträdde som president den 1 juni 2014.

URUGUAY

José Alberto Mujica Cordano,El Pepe”, föddes den 20 maj 1935 i Montevideo, Uruguays huvudstad. Han anslöt sig till den underjordiska milisgruppen ”Movimiento de Liberación Nacional”, mer känd som Tupamaros. Han tillhörde den högsta ledningen av Tupamaros men greps efter att ha tagit emot sex skott i en militär konfrontation. Mujica tillbringade nästan 15 år i fängelse och av dessa var han isolerad i nästan 11 år. Mujica tillträdde som president den 1 mars 2010.

BRASILIEN

Dilma Vana Rousseff föddes den 14 december 1947 i staden Belo Horizonte, i länet Minas Gerais. Hennes far var en bulgarisk kommunist och i hemmet fördes intensiva politiska debatter. När militärkuppen genomfördes 1964 i Brasilien var Dilma 17 år. Hon anslöt sig senare till ”Organización Revolucionaria Marxista Política Operaria”. En tid senare ombildades gruppen till en underjordisk milisgrupp med socialistiska och kommunistiska strömningar som bekämpade militärdiktaturen. Dilma Rousseff greps och dömdes till tre års fängelse. Under förhören, som pågick i 45 dagar och nätter, torterades hon av bödlarna och nyligen utbrast hon på ett massmöte för PT: “Vi ska aldrig mer leva i en bur eller fängelse”. När hon släpptes ur fängelset varnades hon av en militär för att fortsätta den politiska kampen: “Om du fortsätter kommer du att dö med munnen full av myror”!
Dick Emanuelsson

viernes, 4 de abril de 2014

USA:s frihandelsprojekt ALCA tillbaka i form av Stillahavsalliansen



“Udden är riktad mot Latinamerikas frigörelseprocess”

TEGUCIGALPA / 2014-04-01 / Fyra länder, Mexiko, Peru, Chile och Colombia utgör i dag den så kallade Stillahavsalliansen. De representerar 216 miljoner invånare och 40 procent av den samlade bruttonationalprodukten i Latinamerika och Karibien.
– Udden i denna Allians är riktad på att försvaga den latinamerikanska integrationsprocessen och de olika organen som ALBA, Celac, Mercosur och Unasur. Alliansen kan också komma att förvandlas till ett framtida militärt hot varje land på kontinenten som vågar träda in på en självständig väg.
Det säger till Flamman Stella Calloni, legendarisk argentinsk reporter, författare och expert på USA:s olika interventionsprojekt i Latinamerika. Hon har skrivit flera böcker om till exempel Operation Condor eller USA:s lågintensiva krigföring mot Centralamerika under 1970-1990-talet som krävde tiotusentals liv.

Bush´ nederlag

När George Bush Jr. Fick politiskt spö efter noter på det Iberoamerikanska toppmötet för Statschefer i Rio de la Plata i Argentina i november 2005, då Chavez, Maradona, Evo Morales och Nestor Kirchner gick arm i arm och demonstrerade under parollen att “En annan värld är möjlig”, insåg de politiska strategerna på Wall Street att frihandelsprojektet ALCA måste hitta andra kanaler för att vinna framgång. Chavez och Venezuela bokstavligen utmanade Vita huset i en fredlig ekonomisk tävlan och skapade ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Folken i Vårt Amerika. Den talade om “komplettering” i stället för en mördande konkurrens mellan länder och folk.
Stillahavsalliansen bildades 2011 på initiativ av den socialdemokratiske USA-vänlige Alan Garcia, dåvarande president i Peru. Inbjudan gick till högerregeringarna i Colombia, Mexiko och Chile som accepterade att gå in som fullvärdiga medlemmar.  Strax därefter anslöt sig Costa Rica och Panama som observatörer.

Colombia till Nato

– Bara ett år efter att Stillahavsalliansen skapats, uppgav Colombias försvarsminister att regeringen Santos´ intention var att ansluta landet till NATO. Att en av de då fyra medlemmarna, den som upplåtit sju militärbaser till USA också deklarerade att landet ville ansluta sig till Atlantpakten, orsakade politisk uppståndelse i Latinamerika. Kontinenten har frenetiskt förklarat sig som en “Fredens kontinent utan kärnvapen”. Med NATO följer en militarisering och upprustning av hela samhällslivet, menar Calloni.
Hon understryker med skärpa i rösten att  NATO verkligen inte har någonting att göra i vår region.
– Framför allt inte efter att organisationen har utsett sig själv till en världspolis med rätt att intervenera vad den behagar med privatarméer som inleder väpnade aktioner.

Vad gör Rajoy?

Ett 30-tal regeringar i Latinamerika och Karibien, men även i Europa, har accepterats som “anslutna observatörer”. Det gemensamma är att länder som Panama, Costa Rica eller Spanien, ledd av Rajoy, representerar en brutal tillämpning av den ekonomiska nyliberala modellen.
Men det är inte alltid som direkta militära interventioner är det mest adekvata för att bryta upp med progressiva förändringar på en kontinent som Latinamerika. I boken “Intelligent strategi för latinamerikansk världspolitik”, varnade författaren Sherman Kent för något som i dag är en realitet: “Kriget är inte alltid konventionellt. Ja en stor del av fjärrkontrollens krig har alltid genomförts med icke konventionella vapen”.

ALCA i ny tappning

– Santos talade på Stillahavsalliansens möte i Cali juni 2013 om Alliansen som en ny “motor” i den regionala ekonomin. Men vad det handlar om är inget annat än en fördjupning av det nykoloniala ALCA-projektet, säger Calloni och tillägger:
– Enligt Alliansen och Santos är uppgiften att på kort sikt ta bort 90 procent av tullavgifterna och skapa en marknad för 216 miljoner personer, inklusive de 30 länder som är observatörer. Målet är att avreglera den statliga kontrollen av strategiska samhällssektorer typ jordbruksprodukter och naturresurser. I korthet är det USA:s ALCA-projekt fast en ny modern skepnad.
Hon anser denna Alliansens ekonomiska målsättning är en enorm tillbakagång för folken i de länder som utgör Alliansen.
– Den motsvarar inte de regionala strategiska intressena utan imperialismens intressen.

Panama mot Venezuela

Allt oftare agerar också Alliansens medlemmar som ett block i kontinentala sammanhang, som till exempel Panama i fallet Venezuela, säger Calloni.
– Panama misslyckades med att ta upp den politiska krisen i Venezuela på OAS´s möte. Då bjöd Martinelli in den venezuelanska högeroppositionens Corina Machado. Och via den diplomatiska kuppen överlämnade Panama sin plats i OAS till denna kvinna som går i spetsen för en statskupp i Venezuela. Men bakom Martinelli och Machado står sedan tidigare, USA.
Dick Emanuelsson

lunes, 3 de marzo de 2014

Ucrania: Militar nazi sueco despedido de las FF.AA. por dar discurso en Kiev, Ucrania, respaldando al régimen golpista


Fredrik Hagberg, el militar sueco en Kiev. Foto: Nordisk Ungdom. Lee el discurso en inglés.
 
Por Por Dick Emanuelsson *
ANNCOL / ESTOCOLMO / Fredrik Hagberg, dirigente fascista y empleado en el Ejército Nacional sueco, fue despedido hoy lunes (3 de marzo 2014) por haber violado el reglamento cuando dio un discurso en Kiev, Ucrania. El contenido era de tal carácter que las autoridades militares de las FF.AA. suecas no tenían otra alternativa que despedirlo.

– Estamos aquí por que apoyamos a la revolución y el Partido Svoboda (nazi), dice el mismo Hagberg en una entrevista en Suecia, sobre su visita en Ucrania.

El sueco pertenece a la organización “Juventud Nórdica” (Nordisk Ungdom) que según Helene Lööw, experta en grupos suecos de ideología nazi o de extrema derecha, es un movimiento que tiene sus raíces en el fascismo&nazismo sueco.
El Partido Svoboda es un partido nazi de Ucrania con simpatía de los colaboradores de Ucrania que durante la segunda guerra mundial eran aliados con el ejército alemán nazista. En Ucrania fueron centenares de miles de las víctimas por la alianza nazi-alemana&Ucrania-fascista.

Durante la época de la Unión Soviética no existía Svoboda y hasta las elecciones 2007 era un grupúsculo. Obtuvo 0,76 por ciento. En las elecciones de 2012 creció dramáticamente y registró hasta 40 por ciento en algunos distritos electorales. En las regiones Ivano-Frnakivsk, Lviv y Ternopil es mayoritario. Después del golpe de estado la semana pasada dirige y controla cinco ministerios del gobierno golpista.

El senador estadounidense John McCain con el líder nazi ucraniano del Partido Svoboda, Oleg Tiagnibok
 
Nazis suecos en las FF.AA.
 
La organización sueca “Juventud Nórdica” ha visitado dos veces a sus correligionarios ucranios. A final del mes de febrero (2014), en la plaza de Kiev, centro de la contrarrevolución, dio un discurso el militar sueco Fredrik Hagberg, acusando al gobierno sueco de centro-derecha por discriminar a los suecos en favor a los inmigrantes extranjeros y prometer todo el apoyo a la contrarrevolución ucranía.

Dicen las autoridades suecas que los ciudadanos suecos tienen libertad de pertenecer a cualquier organización y tener opiniones que quieran, pero un empleado en las FF.AA. no puede ejercer una actividad que socava la imparcialidad de él.

“El hombre ha violado los valores fundamentales de las Fuerzas Armadas y ha utilizado la confianza que la defensa tenía para él”, dice la comisión de control del personal de las FF.AA. suecas. Según dicha comisión, Fredrik Hagberg refleja señales visibles de racismo.

El hecho que el nazi sueco es militar no es casual. Históricamente las FF.AA. suecas han sido un espacio en donde se han concentrado nazis/fascistas suecos o que los mismos militares, sobre todo las cúpulas, han tenido y han expresado simpatía por las ideas de extrema derecha e incluso por los pequeños partidos nazis en Suecia, como el clásico partido nazi, Nordiska Rikspartiet.

Durante la segunda guerra mundial viajaron varios suecos de aquellos partidos a Alemania para combatir en la Unión Soviética lado a lado con los soldados alemanes.

Suecos en la guerra en Finlandia (1939-1944)

También participaron en Finlandia, respaldando con propios batallones al régimen fascista del general Mannerheim. Fue un aliado a Hitler y que dio el paso a las tropas alemanas en territorio finlandés para que estas llegaran a las afueras de Leningrado con sus cañones de largo alcance.

Era justamente ese hecho que quería evitar Stalin cuando ofreció al general Mannerheim 1939 un territorio ruso cuatro veces más grande en cambio a la zona fronteriza que poseía Finlandia al lado la frontera y cerca de la ciudad de Leningrado. Ahí esta el motivo por la guerra URSS-Finlandia.


 
El general Mannerheim fue bautizado por los obreros-campesinos como  “El Carnicero”. Fue responsable de más de 30.000 muertos después de la revolución del proletariado finlandés que tenia el poder en sus manos durante tres meses en el 1918. Con la ayuda de 5.000 soldados élites del ejercito alemán, el general comenzó la carnecería y la construcción de campamentos en donde miles de obreros y campesinos fueron muertos por fusilamiento, tortura o por el frío y el hambre. Durante todo el periodo 1919-1945, Finlandia fue gobernado por el fascismo finlandés y con un Partido Comunista clandestino pero muy fuerte.

El general Mannerheim en inspección con tropas alemanas
 
Suecos en la guerra de Yugoslavia
 
Durante la guerra en Yugoslavia participaron también suecos fascistas al lado de los croatas separatistas y fascistas. No era una casualidad. El partido Ustahis era un movimiento aliado con los ocupantes nazis alemanes en Yugoslavia durante la segunda guerra mundial. Pero los guerrilleros (partisanos) yugoslavos, bajo el mando del mariscal Tito, derrotaron a los alemanes y la justicia popular se encargó de enjuiciar a los traidores de la patria y los asesinos de Ustahis.

Estos se hicieron famosos por su forma de torturar a los partisanos a través de colocar palios punzantes en los ojos. Ustahis es responsable de la muerte de más de 700.000 civiles durante la guerra.

La guerra sueca en Ucrania

La derecha sueca, dirigida por su canciller Carl Bildt, hombre de confianza de la UE y del Departamento de Estado, son los responsables de la crisis y la posible guerra en Ucrania. El odio contra Rusia y la ex URSS es de vieja data. El rey sueco Carlos el XII fue derrotado en Poltava, en el este de Ucrania el 28 de junio de 1709. Al otro lado, donde las tropas rusas, estaba Pedro el Grande.

Es una ironía de la vida, que el fascista Fredrik Hagberg fue despedido del mismo batallón, “Livgardet”, que participaba en la batalla 1709 en Ucrania y que fue derrotado ahí. Tenía 1800 unidades de los 60.000 soldados que el ejército sueco había agrupado por la batalla en Poltava, Ucrania ese año. Este periodista también hizo el servicio militar en el Primer Regimiento (I1) de la Infantería de Suecia en el “Livgardet” en la década de los 70´.

Homenaje fascista al Rey de la Guerra

Los fascistas suecos hacen un homenaje cada 30 de noviembre en honor al “Rey Guerrero”, Carlos XII que murió 1718 en una batalla militar esa fecha en Noruega. Realmente es patético el homenaje chovinista y es repudiado por todas las fuerzas democráticas en Suecia.

Y ahora resulta que las mismas fuerzas de la muerte nuevamente marchan, y esta vez en Ucrania, junto con sus “hermanos de sangre”.

Mientras tanto, Pentágono, Casa Blanca, Departamento de Estado, Unión Europea y toda la derecha mundial unida advierten a Putin y el parlamento ruso de no “meterse en los asuntos internos de Ucrania”.

Hasta el rostro visible del golpe de estado militar en Honduras, Roberto Micheletti, opinó el domingo pasado en la prensa hondureña en donde cuestionó también lo que ocurre en Ucrania con “la intervención rusa donde ni Estados Unidos, ni la ONU ni la OTAN, hacen nada para parar los abusos de un grupito de comunistas”.

¡Dime con quien andas y te diré quien eres!

Más vigente que nunca.

* Reportero sueco en Latinoamérica
 

lunes, 3 de febrero de 2014

Vänstervindar i Costa Rica



TEGUCIGALPA / 2014-02-03 / Den Breda Fronten var den stora överraskningen när över tre miljoner röstberättigade medborgare i centralamerikanska Costa Rica gick till val i söndags. Fronten ökade från en parlamentsledamot till nio och partiets presidentkandidat fick drygt 17 procent av rösterna.
José María Villalta, 36, är advokat och har ett förflutet som stridbar studentledare och har under den senaste mandatperioden var Frontens enda parlamentsledamot. Hans utstrålning och hans sätt att bryta mot den traditionella politikerrollen, gjorde att han uppfattades som ett alternativ, framför allt bland ungdomen. Han låg länge på andra plats i opinionsundersökningarna och uppfattades som ett starkt hot mot etablissemanget. Då sattes den klassiska antikommunistiska kampanjen in.
Costa Rica har styrts de senaste decennierna av det USA-vänliga socialdemokratiska PLN (Partido Liberacion Nacional). Den avgående presidenten Laura Chinchilla, tidigare säkerhetsminister i Oscar Arias regering (2006-2010), är medlem i PLN. Korruptionsskandaler och en nyliberal politik som slagit hårt mot landets folkmajoritet, satte sina spår i valresultatet.
Partiet vann 2010 24 av de 57 parlamentsledamöterna men förlorade i söndags sex. Partiets presidentkandidat Johnny Araya fick 29,55 procent av rösterna. Han har varit borgmästare i huvudstaden San Jose de Costa Rica under fem perioder och har ett starkt stöd hos landets näringsliv och agrarexportörerna.

Mot nyliberalismen

Valets segrare är Luis Guillermo Solís. Han representerar partiet PAC, Aktionspartiet Medborgarna. Det är ett politiskt brokigt parti med både högerströmningar som socialdemokratiska och progressiva krafter men som utmärkt sig för att inte acceptera en nyliberal modell. Partiet var därför en stark kraft i kampen mot frihandelsavtalet med USA 2007. Solis fick 31,03 procent och partiet 14 parlamentsledamöter.
– Costa Rica kommer att debattera mellan en höger där den ene stjäl och den andra inte gör det, sa Breda Frontens presidentkandidat Jose Villalta filosofiskt efter att valresultatet stod klart på måndagsmorgonen.
Trino Barrientos är en veteran inom den costarrikanska vänstern och folkrörelsen:
– Den smutsiga kampanjen från högern, och till och med från kyrkan mot Villalta, har gått ut på att peka ut honom som kommunist, att han verkar för ett politiskt projekt som Chavezanhängare, som är lojal till Daniel Ortega och sandinisterna i Nicaragua. Högern utnyttjar dessa anklagelser på ett mycket vulgärt sätt. Villalta gick dessvärre i högerns provokativa antikommunistiska fälla och svor sig fri från anklagelserna och försäkrade att han och Frente Amplio var demokrater.

Allians mot PLN

Mycket talar för, menar Barrientos, att Breda Fronten kommer att ge stöd till PAC i den andra valomgången för att isolera PLN. Men oavsett vem som vinner den 6 april, kommer den nye presidenten att ta över ett land där den ekonomiska nyliberala modellen möter ett allt starkare folkligt motstånd.
Såväl PLN som PAC är anhängare av den klassiska ekonomiska modellen som handlar om att staten skapar möjligheter för att landet utvecklas på den internationella marknadens villkor. Denna utvecklingsmodell står i bjärt kontrast till den Breda Frontens politiska program. Det ger staten en aktiv roll som en motkraft mot transnationaliseringen av Costa Rica från det spekulativa bank- och finanskapitalet.
Frontens program är ett öppet stöd till de fattigaste samhällsklasserna i Costa Rica där staten måste spela en aktiv roll. Och det är denna politiska identitet som vunnit stort gehör hos breda sektorer i landet, menar Trino Barrientos:
– Frente Amplio gjorde ett formidabelt massarbete där det ställde upp till stöd för 60.000 familjer på stillahavskusten där marken för dessa familjer skulle exproprieras. För första gången i historien förlorade PLN sin historiska bastion i denna provins som heter Guanacaste och vänstern vann ett mandat. Ett annat mandat vanns också i Punta Arenas av en kamrat som står kommunistpartiet PVP nära.
– Jag skulle också trycka på betydelsen av att Frente Amplio har lyckats att vinna stora delar av ungdomen där Costa Ricas Studentfederation via ett antal kamrater har flyttat fram sina positioner. På samma sätt förhåller det sig med en stor sektor inom landets fackföreningsrörelse.
Dick Emanuelsson

domingo, 2 de febrero de 2014

FMLN segrade i El Salvador med 49 procent



SAN SALVADOR / 2014-02-02 / Med 49,06 % och av rösterna från 60 procent av valdistrikten, segrade den forna gerillafronten i söndagens presidentval. Eftersom FMLN:s presidentkandidat Salvador Sanchez Ciren inte fick 50 procent och en röst, blir det en andra valomgång den 6 mars.
Högerpartiet Arenas kandidat Norman Quijano, nuvarande borgmästare i huvudstaden San Salvador, fick 38,87 % medan Tony Saca från koalitionspartiet Unidad fick 11,39 %. Ett par småpartier samlade mindre än en procent.
Det är få som tvekar på att FMLN kommer att vinna den andra valomgången. I synnerhet eftersom rivaliteten mellan Quijano och Saca har sin bakgrund i uteslutningen av Saca från Arena efter valförlusten mot FMLN 2009. Frågan är bara hur stor segern blir den 6 mars.
Dick Emanuelsson

domingo, 8 de diciembre de 2013

Bolivias ekonomi växer som aldrig förr: Företag i kris får tas över av de anställda om ägarna trilskas

Regeringen Evo Morales tog den 8 september 2008 över majoriteten av aktierna i tre privata
oljebolag och 100 procent i det tidigare privatiserade Compañía Logística de Hidrocarburos
Boliviana
(CLHB). (Foto: José Luis Quintana-presidentpalatset/ABI).




TEGUCIGALPA / 2013-12-08 / Bolivias president Evo Morales inför en 3:e månadslön för december månad. Mot de arbetsgivare som säger att deras företag kommer att gå i konkurs för dekretet svarade Morales med att ge anställda i berörda företag juridisk rätt att ta överföretag och produktion.
– Vi (regeringen) har beslutat att så länge ekonomin fortsätter växa över 4,5 procent, kommer de anställda inom såväl offentlig som privat sektor att ges en 2:a extra månadslön (som i allmänhet betalas ut i december), sa Evo Morales förra veckan då han presenterade sitt dekret.
För Bolivias ekonomi går alldeles utomordentligt. För 2013 beräknas BNP:n växa med 6,5 procent.
Om överskottet i den ekonomiska tillväxten är mer än 4,5 % ska detta även distribueras till ursprungsbefolkningens behov i byar och på landsbygd. De är oftast inte anställda inom privat eller statlig sektor utan kanske bara är familjeföretagare eller medlemmar i ett kooperativ.
– Vi har lämnat den sista platsen för extrem fattigdom i Sydamerika tack var ansträngningarna arbetare, tjänstemän, alla som arbetar för att lyfta vårt kära Bolivia, tillade Morales.

Brutal nyliberal modell

Latinamerika, som varit offer för en brutal nyliberal ekonomisk modell under den senaste 30-årsperioden, har långsamt vänt, även om klassorättvisorna fortfarande är skriande. Arbetarnas försvarsorganisationer, fackföreningarna, är bara en spillra av sitt forna jag. Det är i det ljuset man ska se att ”avtalsförhandlingar” oftast handlar om att regeringen justerar en miserabel minimilön uppåt en aning.
– I Bolivia är den 1200 bolivianos (1 bol=0,94 sv/kr). Minimilönen har ökat från 400 bolivianos år 2006 till dagens 1200. Antalet anställda som får två extra månadslöner utgör cirka 40 procent av Bolivias anställda. Resten arbetar inom den så kallade informella sektorn.

Stark vinstutveckling

Det säger till Flamman Abraham Pérez, styrelseledamot i Bolivias Centralbank, före detta planeringsminister 2009 och lärare och forskare på La Paz Allmänna Universitet.
Vad blev reaktionen från landets arbetsgivare på presidentdekretet?
– Arbetsgivarna i väst klagade att de skulle gå i konkurs medan de i öster (ekonomiskt starka i bl.a. regionen Santa Cruz) accepterade. Men de ville ha en frist på sex månader. Kompromissen blev februari 2014.
Hur har vinstutvecklingen för företagen varit under regeringen Evo Morales?
– Det har varit en dynamisk utveckling för den inhemska marknaden. Finansdepartementet gjorde nyligen en kalkyl över vinstutvecklingen för landets företag. Den visade att vinstresultatet slutar på 4,1 miljarder dollar. Det är en mycket intressant siffra och tillväxten omfattar även dem. Därför kan de inte säga att de står utan ekonomiska resurser.

Arbetarna tar över

Vad blev reaktionen från företagen på president Morales´ uttalande, om att företag som hävdar att de går i konkurs på grund av den tredje månadslönen ska kunna tas över av de anställda?
– De sa att dekretet kom som en hink kallt vatten och att de skulle tvingas stänga verksamheten. De skrämde många anställda som sa att ”vi avstår från månadslönen för att behålla vårt jobb”. Presidenten svarade med att citera en artikel i grundlagen som säger att företag som befinner sig i riskzonen att gå i konkurs, kan tas över av arbetarna med stöd av staten. Efter det uttalandet blev landets företagare märkbart tysta och accepterade därefter att betala den andra extra månadslönen i februari.
Hur har landets ekonomi i allmänhet utvecklats under Evo Morales? Krisen i Europa riskerar försätta 125 miljoner människor i ett liv i fattigdom, enligt EU-organet Eurostat. Två modeller med två skilda resultat.
– Alba, i vilken Bolivia är medlem, har en totalt motsatt målsättning än EU. Världsekonomin är i förändring. USA och Europa befinner sig i en djup kris. En tillväxtekonomi som den bolivianska har sin främsta allierad i Brasilien dit vi exporterar naturgas. Men det handlar även om hur ekonomin administreras och hur vi undviker korruption. Vi är ingen isolerad ö utan en del av den kapitalistiska världsekonomin och utsätts självklart för dess cykliska kriser. Bolivia är medlem av ALBA och i slutet av året blir vi medlemmar i Mercosur. Inom Latinamerika har vi motsättningar efter bildandet av Stillahavsalliansen som drivits fram av USA-imperialismen på initiativ av Mexiko (under f.d. högerpresidenten Felipe Calderon) som har som avsikt att försvaga Latinamerikas integration.
Vilken betydelse har president Morales´ beslut att ta kontroll över landets naturresurser så som olja och gas och delar av gruvmineralerna?
– Det började med gas och olja. Högern och USA angrep oss och hävdade att utlandsinvesteringarna skulle upphöra och utländska bolag lämna Bolivia. Verkligheten blev den motsatta och de accepterade omförhandlingarna av kontrakten. Fortfarande har vi ett antal gruvor i händerna på transnationella bolag som återstår att ta över. Vi befinner oss på halva vägen. Högern har upphört att hota och skrämma befolkningen för allt flyter på och ekonomin växer.
Dick Emanuelsson