martes, 15 de agosto de 2017

“STOP BOMBING IN VIEQUES”! ´Gerillafiskare´ mot Natos bombövningar i Puerto Rico




“Ni kommer att få problem på Vieques”

AV DICK EMANUELSSON

Sedan 1940-talet har Puertos Ricos folk genomfört en av det civila olydnadskrigets mest framgångsrika strider och besegrade slutligen världens mäktigaste militärmakt, skriver latinamerikareportern Dick Emanuelsson från Puerto Rico.

VIEQUES/PUERTO RICO / Fem bomber exploderade och Ismael Guadalupe trodde att hans och familjens sista stund var inne. Men dessbättre överlevde de. Samma dag marscherade han och Vieques’ befolkning mot borgmästarens residens för att säga; ”Nu räcker det! Ut med USA-militären från Vieques”!

– Vi samlades och fattade beslutet att gå in på det militära övningsområdet som utgjorde en bokstavlig krigsskådeplats. En mängd tältläger upprättades där våra kroppar utgjorde sköldar mot missiler och stridsvagnar, säger Ismael Guadalupe, en i dag 65-årig socialist som var och är en av de främsta ledarna i kampen mot ett av USA:s bombmål i världen, den lilla men otroligt vackra karibiska ön Vieques.

https://vimeo.com/13783856

PUERTO RICO: (Vers.larga) Los ‘guerrilleros’ pescadores que impidieron 15 000 marines gringos a desembarcar en Vieques from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.

Vi träffas vid ett litet kapell en lördag mitt på ön. Idyllen är enastående och vem kan misstänka att några kilometer härifrån har tills bara ett par år sedan pågått fullt krig med inslag av jagare, kryssningsfartyg, B52-plan och tiotusentals marinsoldater som vällt in över de kalkvita sandstränderna i vad som är en av Karibiens många pärlor?! Ett par hundra meter från oss springer hästar helt fritt medan en familj har monterat upp grill, solparasoll och badmintonnät vid stranden medan den typiska puertorikanska salsamusiken smattrar ut från en radio.

Dagen innan avblåstes på grund av dåligt väder en civil olydnadsaktion som bestod i att över 400 aktivister mot USA:s gigantiska förstörelse av ön Vieques, skulle tränga in på det förbjudna inhägnade området för att uttrycka sin protest mot att de militära USA-myndigheterna försöker rensa och rena de tidigare bombade områdena genom att bränna området utan att ta hänsyn till vindarna och naturen. Om kampen mot de direkta bombningarna av Vieques har lett till seger går nu kampen in i en mer komplicerad fas. Den handlar om att de federala myndigheterna överlämnar ön Vieques till dess befolkning, att de som fötts på ön också ska ha den lagliga rätten över sin mark.

Men låt oss ta det från början.

* * *

KAMPEN MOT BOMBNINGAR har gått parallellt med kampen mot kolonialiseringen och för Puertos Ricos självständighet. 1964 gick studenterna utför första gången på gatorna för att kräva sin ö tillbaka. Den kubanska revolutionen hade segrat och Ismael säger att de revolutionära vindarna från grannön bokstavligen svepte in över Puerto Rico och förstärkte den historiska vänskapen mellan de två karibiska öarna. Vietnamkriget var trots sitt avstånd en bitter verklighet för befolkningen eftersom Pentagon kallade in öns unga som kanonmat i sitt ockupationskrig i det fjärran asiatiska landet. Marinens mål var att militärt ockupera hela Vieques. Dess strategiska position i mitten av Karibien och bara en timmes flygresa till Revolutionens Kuba, gjorde att Vieques och Colebra valdes ut som rena militära övningsområden för USA:s militärindustriella komplex. USA-militären försvarade sig med att ”det finns inget liknande område än i Colebra och Vieques”. 1976 förflyttades alla militära och marina enheter från Colebra till Vieques vilket gjorde att motståndet växte i Vieques. Fiskarna drogs in i kampen mot de besinningslösa militära övningsbombningarna.

– Flera orsaker låg bakom den ökande kampen. Cancerfrekvensen ökade dramatiskt. Förgiftning av havet och grundvattnet. Kampen för Vieques och mot USA-marinen omfattade hela det puertorrikanska folket, menar Ismael.




PENTAGONS ANVÄNDANDE av Vieques som en litterär bombmatta skedde från luft och hav. Landstigningar genomfördes av enorma stridsvagnar från marinens amfibiefartyg som i sin tur släppte ut tusentals infanterisoldater som stormade in över de vackra stränderna. Samtidigt avlossade jättelika kanoner sin mördande ammunition från kryssningsfartyg eller jagare. I luften avlossade USA-flyget missiler som slog ned i stränderna eller de små partierna av skog. Många av dessa missiler, både i land och i havet, exploderade aldrig och är en smittokälla för dagens generation.



– Här utprovade USA:s militärindustriella komplex hela sin arsenal av vapen och bomber. Vieques var i praktiken ett övningsfält för USA men också andra nationer, främst europeiska, kom hit med egna militära enheter för att testa de vapen som det militärindustriella komplexet i USA ville sälja. Befolkningen hamnade som i en militär sandwich mellan den norra och södra spetsen av ön där militärmanövrarna och bombningarna ägde rum. Vieques förvandlades till en ö som kunde hyras ut för krigsgalna regeringar i världen, säger den 65-årige socialisten med förbittring i rösten.





ÄVEN OM VIEQUES sedan ett antal år inte är utsatt för övningsbombningar så säger Ismael Guadalupe att ön är ett veritabelt spionnäste för Pentagon. Sammanlagt finns det etthundra antenner som är riktade mot Sydamerika och främst Colombia. Antennerna har dock inte för avsikt att bevaka Karibiska havets knarktrafik utan är i stället uppkopplat mot USA:s sju militärbaser i Colombia. Trots antennerna flyter tonvis med kokain över Puerto Rico och i nästan varje gathörn i huvudstaden San Juan har kartellerna upprättat ”Punto de Venta”, försäljningsstånd där kokainet eller annat knark säljs. Hyckleriet känner inga gränser när Bush, Obama och Clinton anklagar Chavez för att inte bekämpa knarkodlingarna och handeln med droger när DEA, CIA eller FBI inte slår till där behovet finns, menar Ismael.

– USA:s förevändning för att upprätta militärbaser i Colombia och andra delar av Latinamerika där att stoppa narkotikaproduktionen och handeln. Men i verkligheten handlar det om att stoppa FARC-gerillan och andra revolutionära rörelser i Latinamerika som slåss mot oligarkin.


DEN 6 FEBRUARI 1978 i den lilla fiskebyn La Esperanza samlade Carlos Tazo Selón ett hundratal fiskare. Målet var att stoppa en kombinerad flottstyrka mellan USA och Nato på 15.000 marinsoldater som skulle landsättas på en strand i närheten. Det ser fridfullt och vackert ut när vi träffas på samma strand där hans yrkeskamrater ställdes inför beslutet att “Nu eller aldrig gäller det att försvara Vieques”! Carlos Tazo pekar på sin lilla fiskebåt som ligger och guppar oskyldigt i viken och som han har vårdat ömt under alla dessa år som kampen mot krigets krafter pågick.



– Det handlade inte bara om att vår lilla fiskenäring och fiskevatten skulle slås sönder av bombardemanget. Här utsattes våra kvinnor för våldtäkter och skändningar av berusade marinsoldater som också mördade pensionärer och andra barbariska övergrepp på civilbefolkningen. Därför var jag och andra av den meningen att vi måste kasta ut militären från Vieques.

NATO hade planerat att under 28 dagar och dygnet runt genomföra en gigantisk militärmanöver. Arbetslösheten under denna tid låg på närmare 70 procent och de arbetslösa fick matkuponger för sin överlevnad. Därför var fiskenäringen egentligen den enda näring som gav sysselsättning. Fiskarna blev desperata inför det faktum att fisket skulle stå still under 28 dagar och utsåg Carlos Tazo att kontakta kontraamiralen William Flanagan för att sondera om vilka förslag marinen erbjöd.

– Det enda han erbjöd var att vi skulle ställa oss i kön för matkuponger. Och jag svarade att “Ni kommer att få problem på Vieques”. Men han bara tittade på mig med ansiktsuttrycket som ungefär sa att “vad kan en liten fiskare ställa upp mot en kontraamiral, en representant för den mäktigaste militärmakten i världen”?


TILLBAKA I LA ESPERANZA ställdes fiskarna inför alternativet att acceptera eller slåss för sina rättigheter. ”Vi ska slåss för våra rättigheter och Vieques’ framtid”! sa Tazo, en fridens man men en skicklig boxare och organisatör av tuppfäktningar, vilket han fortfarande sysslar med.

– Jag ställde frågan direkt till kamraterna; hur många av er är beredda att i gryningen dra ut för att slåss mot NATO:s flottstyrka? Av 80 lyfte 40 sina händer.

Under natten mellan den 5 och 6 september 1978 planerades vad som skulle bli ett avgörande mellan David och Goliat.

"Gerillafiskarna" och den obeväpnade folkrörelsen besegrade krigsfartygen på tusentals dödviktston att retirera från ön Vieques. Deras mod besegrade det nakna våldet från krigsalliansen Nato. Ett exempel för folken i världen.


Motståndsrörelsen som skapades den dagen konspirerade mot en gigant men avgick med segern. Fällan som gillrades bestod i att arrangera så att ankarkättingar drogs in i propellrarna på krigsfartygen och omöjliggjorde militärmanövern. Sammanlagt lyckades Carlos Tazo och hans “gerillafiskare” under åren som följde stoppa 38 av USA-marinens manövrar. Amiralerna förfogade över den mest moderna teknologiska utrustningen med datorer, sensorer och antenner men stod mer eller mindre maktlösa när fiskarna kunde köra med släckta lanternor i natten eftersom de kände sina vatten väl och gäckade tusentals marinsoldater.

– Gerillataktiken kombinerad med intelligens men framför allt vår målmedvetenhet att driva ut ohyran från USA för att försvara vår ö, var överlägsen den militära fiendens strategi och vapenmakt.


TROTS ATT USA-MARINEN tvingades upphöra med militärmanövrarna på Vieques, finns det inget som säger att Pentagon återigen kan deklarera att Vieques utgör en del av den Nationella Säkerheten och därför återigen ska ockuperas militärt, säger Tazo.

– I dag säger Pentagon att “Kuba och Venezuela utgör en destabiliserande faktor i regionen”. Men Vieques har alltid använts som brohuvud för interventioner i Panama (1989), Kuba (1961), Dominikanska republiken (1965), Nicaragua (flera gånger och Grenada (1983). Bombningarna har upphört men nu desarmerar de blindgångarna från luften, vilket gör att dessa giftbomber sprids med vinden. Därför har Vieques den största cancerfrekvensen i Puerto Rico. Ibland begraver vi fem personer per vecka som har smittats av cancer. Därför måste vi fortsätta kampen.


OCH CARLOS TAZO SÄGER att han misstänker att bakgrunden till den höga cancerfrekvensen ligger på botten.

– Jagaren US Killing är ett krigsfartyg som ligger på 28 fots djup, 500 meter från Vieques. De har 1500 fat men vi vet inte vad de innehåller. Det fartyget användes i ett atombombsprov och smittades av radioaktiva ämnen. De försökte rena båten från de radioaktiva ämnena genom att sandblästra tankarna. USA har alltid sålt gammalt skrot till andra länder men US Killing lyckades de aldrig sälja varför det transporterades hit. Efter att det hade anlänt sänktes det. Här, i den södra delen av Vieques, har fisket nästan försvunnit. Vi misstänker att de 1500 faten med smittad blästersand läcker ut och förgiftar havet och dess innehåll



År 2001 genomförde det federala organet ATSDR, (Agency for Toxic Substances and Disease Registry) en undersökning av fartyget och tog prover på djur, fiskar och koraller. ATSDR avfärdade misstankarna om utsläpp av anmärkningsvärda höga radioaktiva halter. Men det statliga organet bekräftade att jagaren US Killen deltog i ”Operaction HARDTACK” 1958 i vilken kärnvapenprov i undervattenläge genomfördes. Så här skriver de i en rapport:

”Under och efter explosionerna av kärnvapenproven översköljdes USS Killen konstant av vattnet för att eliminera så mycket av radioaktiviteten som möjligt. Efter några dagar av varje prov gick besättningar ombord och undersökte fartyget som ’avgiftades’ manuellt i de områden som behövdes en extra behandling. Proven av radioaktivitet som togs 1975 och 2002 uppvisade att de nivåer av radioaktivitet förbundna med USS Killen är omärkbara och utgör ingen fara det allmänna hälsotillståndet för invånarna i Vieques”.


VI GÅR TILL EN strandbar för att svalka oss i hettan med en iskall öl. Bakom den vackra svarta kvinnan som står i baren ser jag en affisch med en kvinnlig marinpolis från USA som har tvingat ner på stranden en 78-årig gammal kvinna som protesterar mot USA-marinens militärmanöver. Affischen har texten; ”Marinsoldat, din timme har slagit”. En stor teckning bredvid fotot visar hur Puerto Ricos flagga vajar stolt på ön medan USA:s krigsfartyg och flyg svävar runt ön.



ALEIDA CENTENO är ordförande för Puerto Ricos Advokatsamfund och samtidigt en expert och långvarig forskare på USA:s militarisering av Puerto Rico, Karibien och Latinamerika. Hon är ofta anlitad på universitet i USA och Sydamerika och i synnerhet efter att Obama tillträdde. Hans beslut att installera sju militärbaser i Colombia, damma av två baser i Panama, förstärka det militära samarbetet med ett antal högerregeringar, hans vägran att dra tillbaka den 4:e Flottan som hade legat i sina flytande hangarer sedan 1956 fram tills den 2 juli 2008 då Bush beslutade att ta ut den för att patrullera Atlant- och Stillahavskusten, alla dessa faktorer har bidragit till att förstärka bilden av Obama som en upprustningens och militarismens president i Vita huset, menar Aleida. Hon räknar upp stad efter stad, by eller plats över Puerto Rico och Vieques där USA:s militära installationer återfinns.

– Folket i Vieques måste fortsätta sin strid på grund av att här finns en av militärens viktigaste och mest avancerade radarinstallationer på den västliga hemisfären. De utgör en pjäs i det 21:a seklets vapensystem. I Puerto Rico finns det flera installationer och Vieques är en del av det totala systemet. Vi har radar som upptäcker missiler. Här finns HARP-systemet som inte längre är ett projekt utan ett permanent program i USA:s hela försvarssystem. Det har sedan 2007 egen budget och är inkluderat i de marina- och USA:s flygstyrkor. Här finns baser för förarlösa (s.k. droneplanes), krigsplan. Enligt deklassificerade dokument finns det kärnvapen på flytande baser (runt Puerto Rico) vilket innebär antingen i havet eller i luften. Det submarina systemet ger Pentagon möjlighet att tränga in under havsbotten och via sitt datorsystem explorera om det finns gas, olja eller mineraler.

Enligt Aleida Centeno finns det installationer i Puerto Rico som kan kontrollera och övervaka hela planetens kommunikationer. Den lilla ön befinner sig mitt i det militära centret som representerar den teknologi som kommer att ge USA total dominans i framtiden. Om ingen stoppar dem.

– Alla dessa installationer är sammansatta och samordnade och Vieques fortsätter att utgöra en del av dessa. Vi är stolta över vad folket i Vieques har gjort för freden. Men kampen här och i Puerto Rico måste fortsätta för i militära termer är det inte längre bara ett hot mot Vieques utan hela planeten och mänskligheten.


USA-ADVOKATEN OCH JOURNALISTEN Eva Golinger har i sina forskningar över USA:s militärbaser i världen dragit slutsatsen att det viktiga inte är längre hur många baser eller soldater och officerare som återfinns på dessa utspridda i världen utan vilken teknologisk utrustning som finns på dessa. Radar- och spionteknologi blir ett allt viktigare inslag i USA:s militära och politiska grepp över världen. Aleida bekräftar denna bild.

– Denna teknologi kan undvara närvaron av konventionella arméer. Med en knapptryckning kan du dirigera ett förarlöst plan som nu sker i Afghanistan. Dessa plan har vi här i Puerto Rico. Ibland ser vi dem landa vid en bas. De flyger mycket lågt för att undvika att upptäckas av konventionell radar.

Teknologin som appliceras används också för att avaktivera hela datasystem, fortsätter hon. Innan Irak bombades 2003, utsattes landet för elektromagnetisk energi som slog ut det irakiska energisystemet och med det försvarssystemets datorer som var nödvändiga för att upptäcka USA-flyget.





– Systemet blockerar fiendens kommunikationssystem och inför det egna kommunikationssystemet. Med det elektromagnetiska energivapnet kan man förflytta energi. Du kan ha en grupp i Amazonasdjungeln eller i en öken och via en satellit skicka energi till dem som är utrustade med radar och all slags teknologi. Nyligen avslöjades en grupp långt inne i Venezuelas djungler som förfogade denna teknologi och försökte övertyga ursprungsbefolkningen om att de var bättre rustade för att tjäna befolkningen än den egna regeringen. Det var en grupp nordamerikanska självutnämnda apostlar som utvisades av regeringen Chavez och som anklagades för att vara ute efter naturresurserna i regionen.




ENLIGT CENTENO KAN TEKNOLOGI SIMULERA fram en kärnvapenexplosion utan att behöva utlösa själva detonationen. Detta är också en av orsakerna till varför Obama i början av året besökte Moskva och var överens om att minska antalet kärnvapenstridsspetsar med 40 procent. Både USA som Ryssland förfogar över teknologin. Och den ryska marinen hävdade att jordbävningen i Haiti den 12 januari i år var provocerad av USA via den elektromagnetiska energin. Men det finns inga framlagda bevis, säger jag, men finns det indicier?

– Ja, det finns indicier som tyder på att jordbävningen framprovocerades av USA. De kan modifiera klimatet, de kan förstärka eller skingra, programmera och konfigurera en orkan och leda den till en geografisk position. Sex månader efter orkanen Katarina, publicerade en grupp USA-medborgare en grafisk bild på internet över hur det elektromagnetiska systemet såg ut dagen för orkanen Katarina. En intensiv rät röd pil inleddes i Puerto Rico, drog över Mexikanska Golfen och slutade i Tennesse i USA. Jag tror att gruppen gjorde det av speciella politiska orsaker som ”OBS, VARNING! Se vad som hände den Dagen”!

– US Geolog Service har upprättat en karta där alla naturresurser i världen är inritade och registrerade. Puerto Rico är ett av dessa länder som sitter på en klippa av mineraler som de kalkylerar uppgår till 687 miljoner ton av sju olika mineraler som är oerhört värdefulla så som guld, silver, magnesium eller koppar. Det är ingen tillfällighet att deras radar och militära installationer återfinns på platser i Puerto Rico där dessa mineraler återfinns och där de vill utrymma civilbefolkningen.


CARLOS TAZO SER LITE CHOCKAD UT efter Aleidas beskrivningar som också handlar om att denne 76-årige fiskare under år utmanade en militärmakt. Men han överraskar återigen:

Tito Kayak hissade Puerto Ricos flagga på
Frihetsgudinnan i New York

– Jag träffade två gånger Fidel, första gången i New York och den andra gången i mitt hem (när Tazo bodde en tid i USA) och han sa, under mötet som pågick från 11 på kvällen till 04.00 på morgonen; ”Zenón, ta det försiktigt! För du har inte en aning om vilken huvudvärk du håller på och orsaka USA-regeringen! I vilket ögonblick som helst kan du råka ut för en ’olycka’.”

Hur som helst fortsätter fredsaktivisterna sin civila olydnadskamp mot det latenta militära och det permanenta miljöhotet mot Vieques. Men Tazo, Tito och Ismael har alla visat att med enighet och en politisk övertygelse går det att åstadkomma resultat, ja, till och med tillfälligt besegra världens främsta militärmakt.

jueves, 22 de diciembre de 2016

Latinamerika 2016 tar flera steg åt höger

Tolv USA-presidenter kunde inte
knäcka Fidel och Revolutionen.


Latinamerika 2016 tar flera steg åt höger

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-12-18 / Latinamerika drevs under 2016 flera steg åt höger. De mest notoriska händelserna var den ”mjuka” statskuppen i Brasilien i våras, undertecknandet av ett fredsavtal i Colombia och storsegern i valet den 5 november för den sandinistiska vänsterregeringen i Nicaragua. Årets mest uppmärksammade händelse var dock den kubanska revolutionens förgrundsgestalt Fidel Castros bortgång.

Argentina: Som Flammans läsare kunde konstatera i början av mars i två megareportage så gick president Mauricio Macri till en bred offensiv med klassiska nyliberala beslut som att skära ned antalet offentlighetsanställda med nära 200.000 anställda, liberalisera ekonomin, betala de närmare tio miljarderna dollar till de så kallade Gamfonderna i USA samt att avreglera offentliga företag. Bankerna, gruv- och agrarexportindustrin gynnas och bankerna redovisade 57 miljarder dollar i vinst. Samtidigt passade han på att avskaffa subventioner till Argentinas ekonomiskt mest utsatta grupper. El, gas, vatten och telekommunikationsavgifter har ökat med 300-1500 procent. Mot denna öppna klasspolitik har demonstrationerna och strejkerna successivt vuxit i styrka.

"MACRI=HUNGER"!


Bolivia:

I söndags (18 december 2016), på elvaårsdagen av vänsterregeringens tillträde, sa Bolivias president Evo Morales inför hundratusentals bolivianer, att den sociala kampen har övergått till en politisk kamp. Han underströk att hans folk och land slår tillbaka varje attacker från ”Imperiet” (läs USA) som under åren av folkregering har försökt lägga under sig nationens naturresurser och slå sönder det plurinationella Bolivias kultur.

– Vi får aldrig glömma för vem vi har gjort denna revolution, sa Morales.

Han underströk vad han kallade för den heroiska kampen för att återerövra de strategiska företagen i landet som gas och olja men även delar av gruvindustrin. Han påpekade även att de sociala rörelserna, som förde fram den unge bondeledaren från Cochabamba till landets högsta ämbete, har kommit för att stanna hos regeringen och för det, sa han, är det viktigt att behålla enigheten.

I sitt tal inskärpte han de antiimperialistiska och antikapitalistiska principen som är Revolutionen kompass.

Bolivia har av internationella ekonomiska och finansiella organ höjts till skyarna för sin förda ekonomiska politik, trots sitt motstånd mot den nyliberala modellen. Under de elva åren av vänsterstyre har BNP:n ökat fem gånger. En ny modern författning som har inkluderat de närmare 50 olika ursprungsfolken Bolivia utarbetades och ställdes för ett avgörande i en folkomröstning. När Evo Morales tog över befann sig 39 procent av folket i extrem fattigdom. I dag är den siffran reducerad till 17 procent.

Tack vare nationaliseringarna av Bolivias naturresurser så som olja och gas, har intäkterna till statskassan femdubblats och landets valutareserv gett stora årliga överskott.


Brasilien:

Avsättandet av president Dilma Rousseff den 31 augusti betecknades av den demokratiska internationella opinionen som en så kallad ”mjuk” statskupp. Hon anklagades för korruption men inga sådana anklagelser kunde läggas fram, bara en påstådd transaktion från ett konto till ett annat inom regeringens arbete.

De internationella konsekvenserna står i dag klara: Brasilien var medlem i den internationella organisationen Brics. I den finns Sydafrika, Kina, Ryssland och Indien, mäktiga tillväxtekonomier. Nu får USA in en pålitlig allierad i Brics, en katt bland hermeliner.

I likhet med Argentina Mauricio Macri igångsatte kuppresidenten Michel Temer ett om än mer hårdare nyliberalt åtgärdsprogram där alla sociala och ekonomiska investeringar ska frysas under hela 20 år. Hans konkreta program, som beslutades den 15 december, innehåller de klassiska åtgärderna om att strama åt ekonomin, ge skattelättnader för att öka företagens produktivitet och vinster eller ”nya anställningar”, som Temer klär besluten i.

Besluten har utlöst en bred proteströrelse från fackföreningar, MST och andra sociala rörelser som i nästan undantagslöst möts av utkallad kravallpolis. Den statliga repressionen är ett nytt inslag i dagens Brasilien, jämfört med PT-regeringens tre tidigare perioder.

Temers popularitet är bokstavligen golvad och bara 13 procent av de tillfrågade i Instituto Brasileño de Opinión (Ibope), uppger att de stöder Temer. Hela 72 procent uppger att de inte har något förtroende för Temer.

Motståndet mot kuppregimen Michel Temer har hela tiden växt sedan den USA-stödda "mjuka statskuppen" mot president Dilma Rousseff genomfördes av en genomkorrumperad kongress.


Chile:

Det som har utmärkt 2016 i Chile är de gigantiska demonstrationerna mot AFP, det från militärdiktaturens privatiserade pensionssystem. Miljoner chilenare har gått ut på gatorna för att kräva ett annat system och protesterar mot att pensionsfonderna stora summor är en lukrativ kapitalistisk marknad för ett litet fåtal enormt rika. Kraven på att ”MOT-AFP-rörelsen” ska omvandlas till ett politiskt parti förverkligades också i slutet av 2016.

Högern vann kommunalvalen medan kommunistpartiet behöll kontrollen i sex chilenska städer. Regeringskoalitionen som leds av socialisten Michel Bachelet, i vilken även kommunisterna för första gången deltar, är i gungning.

Colombia:

Efter nära fyra års fredsförhandlingar i Havanna undertecknade president Juan Manuel Santos och gerillans överbefälhavare Timoleon Jimenez fredsavtalet i slutet av september. Den 2 oktober genomfördes en folkomröstning där nejsidan, företrädd av den militaristiska högern i Colombia vann med 50.000 röster, ett nesligt nederlag för freden. Därefter presenterade nejsidan en rad förslag i de nya förhandlingar som ägde rum under 40 dagar och som landets kongress godkände för några veckor sedan. Nejsidan, företrädd av den förre presidenten Alvaro Uribe valde att lägga ned sina röster i kongressen vilket markerar den osäkra situationen för den framtida freden i landet.

I slutet av december registrerade FARC-gerillan sin politiska rörelse Voces de Paz, Fredsröster, som är embryot till gerillans framtida politiska parti.

I Colombia har alla tidigare fredsprocesser dränkts i blod och år 2016 är inget undantag. Över 50 människorättsledare har mördats under året. Vänsteralliansen Marcha Patriotica, som av extremhögern har utpekats som allierad till FARC, har sett 123 av sina ledare mördas samtidigt som fredsförhandlingarna har pågått. Därför är utsikterna ovissa om detta fredsavtal kan konsolideras till den grad att colombianerna i framtiden inte behöver organisera sig i en gerilla för att försvara sina liv mot fascismen.

Gerillakvinnorna Susena och Taina kommer att lämna över sina gevär till FN om sex månader, om freden konsolideras, det vill säga. FOTO: DICK EMANUELSSON.


Nicaragua:

I Nicaragua gick folket till valurnorna den 5 november för att välja en ny Nationalförsamling samt president och hans vice. Valet blev en förkrossande seger för det styrande Sandinistpartiet FSLN som fick kvalificerad majoritet i Nationalförsamlingen medan president Daniel Ortega valdes om för tredje gången med rekordsiffrorna 72,5 procent. Det är den latinamerikanska vänsterns enskilt största framgång under 2016.

Nicaraguas nye president, 10 januari 2007 tillsammans med Hugo Chavez och Evo Morales och 250.000 nicaraguaner på Juan Pablo II-torget i Managua. Den 5 november 2016 fick Ortega 72,5 procent av rösterna i presidentvalet och börjhar nu sin tredje mandatperiod med ett stöd större än någonsin för den sandunistiska FSLN-regeringen. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.


Kuba:

Den 13 augusti 1926 föddes Fidel Castro Ruz och den 25 november klockan 22.30 slutade hans hjärta att slå. För oss som följt den kubanska revolutionen sedan slutet av 1960-talet kom nyheten kanske inte som en överraskning. För Fidel var trots allt 90 år. Men det kändes overkligt att denne legend inte längre finns.

”Blandade reaktioner på Castros död”, skrev Flammans utrikesredaktör och det kanske man kan påstå om man då menar reaktionerna i Kuba och i Miami. För var det något som bekräftades så var det den enorma politiska bas och stöd som Fidel och revolutionen hade och har på Kuba. Bilderna av de ändlösa köerna under tre dagar för att ta ett sista farväl av Fidel eller den miljon som hyllade hans verk på Revolutionsplatsen den 27 november är ett illustrativt bevis för det stödet.

Nu vill både Sverige och EU knyta nya förbindelser och avtal med den ö i Karibien som blivit ett exempel för små stater och folk. Den har blivit ett bevis för att det går att bygga ett nytt samhälle trots att världens mäktigaste stat under 55 års tid har blockerat ön på alla sätt, intervenerat militärt via ombud men det är ett folk som har gjort motstånd och inte besegrats av elva USA-presidenter.

Barack Obama tror att via de diplomatiska förbindelserna kan han rulla tillbaka historiens gång och bryta upp socialismen. USA släpper inte på blockaden och med Donald Trump som ny president är det få som tror att den tidigare knölpåkspolitiken ska förändras.








lunes, 29 de agosto de 2016

”Simon Wiesenthal-Centret utgör en del av den israeliska underrättelseapparaten”, säger argentinsk jude som svar på Centrets kritik av Iransk Latinamerikaturné

Såväl sionistiska som sektorer i USA har kritiserat och försökt stoppa den iranske utrikesministerns besök i Chile genom att bespotta Venezuela och ALBA, Bolivarianska Alliansen för Vårt Amerika, menar den argentinske judiske universitetsläraren Jorge Beinstein. Pentagon är oroad över att deras "Bakgård" inte längre går lydigt i deras ledband. Därför stimulerar och konspirerar USA med reaktionära sektroer i Latinamerika för att framkalla "juridiska statskupper", likt den i Brasilien mot Dilma Rousseff.





”Simon Wiesenthal-Centret utgör en del av den israeliska underrättelseapparaten”, säger argentinsk jude som svar på Centrets kritik av Iransk Latinamerikaturné

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-BUENOS AIRES / Irans utrikesminister Mohamad Yavad Zarif besökte förra veckan sex latinamerikanska länder. Resan bekräftar att Irans internationella isolering är på väg att brytas, trots USA:s och Israels motstånd.

Kuba, Nicaragua, Ecuador, Chile, Bolivia och Venezuela tog förra veckan emot en iransk delegation bestående av ett 90-tal företagsledare, 60 från den privata sektorn och 30 från den offentliga.

Delegationens mål är att utveckla handelsrelationerna med Latinamerika efter att kärnenergiavtalet JCPOA mellan Iran och 5+1-Gruppen (USA, Storbritannien, Ryssland, Kina och Tyskland), som undertecknades förra året, hävde de västerländska sanktionerna mot Iran. Men Iran har sedan flera år bra förbindelser med den latino-karibiska ALBA-gruppens (Bolivarianska Alliansen för Vårt Amerika) medlemmar och bland dem främst Venezuela.

Vetenskapsteknologi, gruvindustri och mejerianläggningar

Kuba var den första anhalten för utrikesministern där han sammanstrålade med president Raul Castro och ekonomiministern Ricardo Cabrisas. Därefter flög Yavad till Managua, Nicaragua där president Daniel Ortega och utrikesminister Samuel Santos stod som värdar. Byggandet av världens största kanal i Nicaragua och Irans intressen av att exportera vetenskapsteknologi, dela med sig av sina erfarenheter inom livsmedel samt gruv- och fordonsproduktion diskuterades där på högsta nivå.

I Ecuador hölls ett ekonomiskt symposium med över hundra företagsledare och ekonomer på plats. De båda länderna är oljeproducerande och oljepriset var ett centralt tema.


Irans utrikesminister Mohamad Yavad Zarif lyssnar med nöje på Ecuadors president Rafael Correa under sitt besök i den ecuadorianska huvudstaden Quito. Där genomfördes också ett ekonomiskt symposium med ett 100-tal iranska och ecuadorianska företagsledare.



I Santa Cruz, Bolivia höll president Evo Morales ett möte med utrikesministern bakom stängda dörrar under en timme. Därefter deltog den iranska delegationen i en ekonomisk konferens med bolivianska företagare.

Länderna har sedan flera år ett väl utvecklat samarbete. Iran finansierade 2010 en mejerianläggning som Tyler Bridgett på amerikanska The Miami Herald skrev var ”en fabrik för framställning av massförstörelsevapen”, vilket ska ses som en del av den ”svarta propagandan”.

Irans förre regeringschef Mahmud Ahmadinejad och Hugo Chavez i november 2012, undertecknar ett av många handelsavtal mellan de bägge länderna till förtret för USA som under hela sin existens har sett Latinamerika som sin egen privata marknad. Bildandet av ALBA var en direkt utmaning mot den politiken.


Venezuela och Iran har under de senaste åren undertecknat ett stort antal handels- och andra avtal om samarbete och den iranske utrikesministern avslutade sin turné i Latinamerika i Caracas förra lördagen.

Mellan den bortgångne president Hugo Chavez och Irans förre regeringschef Mahmud Ahmadinejad inleddes intensiva relationer, även på det personliga planet. Ahmadinejad var starkt berörd när han fick beskedet om Chavez död och deltog i begravningen av den venezuelanske statschefen i mars 2013.

Shimon Samuels, Directör för Simon Wiesenthal-Centret


Brev till president Bachelet

Besöket i Latinamerika väckte kritik bland israeliska grupper. De insåg att mot de åtta ALBA-länderna, med Venezuela i spetsen, var det ingen idé att kräva ett stopp för besöket. I stället blev det besöket i Chile som Simon Wiesenthal-Centret, via Shimon Samuels, internationellt ansvarig för centret, uppmärksammade. Samuels varnade i ett uttalande president Michel Bachelet att antisemitismen kan förvandla Chile till ett ”Nytt Venezuela”:

– Under president Hugo Chavez förvandlades Venezuela till den störste anstiftaren av antijudiskt hat på den amerikanska kontinenten och spred sitt gift via sina allierade i ALBA-blocket. Vi oroas över faktumet att normaliserade förbindelser med det landet (Iran) kan bli en trampolin som öppnar för terroristaktioner i vårt land. Det är detta vi vill varna presidenten för, sa Samuels som citerades i flera chilenska och latinamerikanska medier.


En delegation av judiska antisionistiska rabbiner på officiellt besök hos Irans utrikesminister Mohammad Yavad Zarif i Teheran den 16 maj 2016.
FOTO: AhlulBait News Agency


Centret en israelisk underrättelse- och propagandaapparat”

Jorge Beinstein.
Foto:
Miriam Emanuelsson
Men uttalandet från Simon Wiesenthal-Centret möttes av kritik från breda grupper i Latinamerika, även judiska personligheter som till exempel Jorge Beinstein, universitetslärare i Argentina med lärarstolar i Frankrike och Latinamerika. Han avfärdar kritiken när jag ringer upp honom på den argentinska Pampas-slätten, 60 kilometer utanför Buenos Aires:

– Simon Wiesenthal-Centret utgör en del av den israeliska underrättelse- och propagandaapparaten. I det förflutna, då Centret jagade nazistiska krigsförbrytare fyllde det en roll som gav det prestige. Men nu är Centret ett av många instrument för den israeliska och amerikanska högern. Att påstå att antisemitismen härskar i Venezuela är en fullkomlig dumhet. Det skulle däremot vara på sin plats att fråga vad Simon Wiesenthal-Centret anser om den nazistiska regimen i Ukraina eller det sionistiska folkmordet på det palestinska folket.

min fråga om Centrets kritik, som framförs i uttalandet, stöds av de olika judiska grupperna, svarar Beinstein kategoriskt:

– Inte på något sätt. Centrets uttalande uttrycker bara de sionistiska gruppernas ståndpunkt. Det är samma grupper som var medbrottslingar till de fascistiska diktaturerna i Chile och Argentina som företräddes av generalerna Augusto Pinochet respektive Jorge Videla.


"Judendom Ja, Sionism Nej", säger denna grupp av judar, som, i likhet med de Alliansfria Staternas Konferens 1976 anser att sionism är likvärdigt med rasism och apartheid, så som den tillämpades i Sydafrika under rasistregimen. FOTO: AhlulBait News Agency