Stormen i vattenglaset om pressfriheten i Venezuela

TEGUCIGALPA / 090810 / Den Nationella kommissionen för telekommunikationer, Conatel, fattade för två veckor sedan beslutet att inte förlänga sändningstillståndet för 32 radiostationer i Venezuela med hänvisning till att dessa medieföretag har brutit mot lagen.

Beslutet orsakade ett ramaskri både hos den venezuelanska högeroppositionen som hos deras uppbackare i omvärlden.

– Under två dagar skrevs 700 artiklar och ledare om beslutet om de 32 radiostationerna och 90 procent av dessa var mycket negativa till Venezuela som utpekades som knarkstat, centrum för terrorism eller att vi förföljer medierna. Globovision användes som referens i ett väl insmort mediemaskineri, kommenterade Blanca Eckhout, Venezuelas informations- och kommunikationsminister.

Men vad är sanningen bakom anklagelserna om att ”Chavez stryper pressfriheten och skapar en diktatur”?

Privatisera det sista

Det är sällan att de stora medierna, de som ägs av Bonnier, Warner, Berlusconi, Murdoch eller Gustavo Cisnero tränger ner på djupet och för läsarna, lyssnarna eller TV-tittarna på djupet förklarar bakgrunden till ett beslut som i fallet med de 32 radiostationerna.

I augusti 1997 fanns färdiga förslag som lagts fram av advokat Carlos Ayala på att privatisera Public Servicekanalen VTV och den statliga radiostationen RNV i Venezuela. Argumentet var att de bägge företagen var bankrutta. De privata kanalerna hade stulit både arkiv som teknisk utrustning och regeringarna hade sedan 1980 underlåtit att försvara och investera i företagen. Ett ”Högre Medieråd” med deltagande av de privata medierna, regeringen och det ”civila samhället” skulle administrera VTV-RNV och ha full autonomi att anlita tjänster ”utifrån”, som innebar att det privata mediekapitalet styrde både innehåll, administration som framtidsplanering.

Korruptionen inom den venezuelanska samhällskroppen var allmän, så också inom statliga VTV där Martha Colomina, dåvarande styrelseordförande för VTV 1984-1989, använde sex miljoner Bolivar, i dagens penningvärde cirka 28.000 dollar eller drygt 200.000 kronor, till smink till sig själv. Nu är Colomina en blind fiende till Chavez. Chavez’ valseger stoppade privatiseringsplanerna av VTV och RNV.

Personliga sändningstillstånd

Under tio års tid har regeringen Chavez inte rört i temat om radiostationernas sändningstillstånd. Det verkade som regeringen arbetade efter mottot att ”det räcker med det antal fiender vi har, rör vi getingboet får vi ännu fler, särskilt internationellt. Men nu har man bestämt sig för att tillämpa lagen och låt oss se på vad som ligger i botten för beslutet.

I Venezuela finns det familjer som äger 10-20 radiostationer. CNB är ett mediekonglomorat som styrs av Nelson Belfort, ordförande för Radiostationernas förening (Cámera de Radio, SAF-organ för medier). Fem stationer som tillhör CNB ska inte stängas, de får fortsätta sända via Internet, vilket bli allt vanligare men frekvenserna som dessa stationer har opererat under förlorar dem. Nedanstående exempel beskriver varför.

Radiostationen ”102.3 FM (Caracas)” ägdes av Rosa Isbelia Rodriguez. Hon fick sändningstillstånd men har sedan dess inte har reglerat sina förehavanden med Conatel. 1990 sålde hon koncessionen till CNB och Nelson Belfort Istúriz. Stationen har, enligt lagen, opererat olagligt under 18 år.

Samma förehavanden ägde rum med radiostationen ”102.1 FM (Zulia)” där Luis Govea, som innehade koncessionen för sin station, avled och stationen övergick i CNB:s ägo men utan att den nya situationen har reglerats med Conatel.

Tillståndsinnehavaren för ”101.1 FM (Valencia)” och ”96.1 FM (Punto Fijo)” avled och arvingarna har fortsatt att sända olagligt sedan nio år.

”94.5 FM (Tachira)” sålde sändningstillståndet till Arturo Alvares via företaget Maxima Junín FM, som i sin tur ägs av CNB-chefen Nelson Belfort. Övertagandet bryter mot lagen eftersom det ses som en bulvanoperation.

Mediespektakel

– Ett sändningstillstånd är oerhört personligt och får inte säljas innan det godkänts av Conatel. Rosa Isbelia Rodriguez som fick sändningstillståndet 1990 reglerade det året inte sina förehavanden med Conatel vilket är mot lagen, säger Diosdado Cabello.

CNB:s chef och ägare har gått till våldsamma attacker mot de alternativa medierna som anklagats för att vara ”underjordiska, olagliga, etc.”. En sak är att man äger en privategendom som man kan sälja. En annan sak är det allmänna som radio- eller TV-frekvensen som tillhör staten. När en tillståndsinnehavare avlider så övergår tillståndet till det allmänna, inte till familjen eller närmaste som är arvingarna, tillägger Cabello.

– I maj antogs lagen om telekommunikation som applåderas också av dem som i dag säger att pressfriheten beskärs, att det är en politisk förföljelse men ingen säger att beslutet är emot lagen som vi nu tillämpar. Vad vi ser och hör är ett mediespektakel, menar Cabello.

Att uppmärksamheten bara riktas mot Venezuela när myndigheterna där vill reglera många gånger anarkin inom frekvenssystemet är inget kosntigt, det ligger så att säga i medieägarnas politiska filosofi. Men det är få som har talat om att en lag från 1960 i USA förbjuder systemet med ”Playola”. År 2005 bötfälldes Warner Music av New Yorks högste åklagare Ellit Spitzer med fem miljoner dollar efter att ha avslöjats att ha haft icke offentliga avtal för att marknadsföra vissa artister som till exempel Jennifer Lopez på ett otal radiostationer. Betalningarna sker ofta i smyg till radiostationerna. Så också i Venezuela där nästan inget har reglerats av Chavezadministrationen under den tioårsperiod han suttit som president.

CIA-provokatör

När temat om de 32 stationerna hade svalnat bröt sig en grupp från ultravänsterpartiet Unidad Popular (UP) sig in på den extremt Chavezkritiska TV-kanalen Globovision och kastade tårgas och misshandlade ett par väktare. I spetsen för UP går Lina Ron, en före detta medlem i det kristdemokratiska Copei-partiet. Händelsen togs som intäkt för att återigen attackera Chavez och påstå att denne hade beordrat angreppet på Globovision.

Det är inte första gången Lina Ron och hennes aggressiva kumpaner har klampat in när en känslig politisk situation har inträffat. Hon spelar provokatörens roll och gör fienden en björntjänst, menar den venezuelanska vänstern. Tack vare kamerorna i Globovisions lokaler kunde hon och hennes medbrottslingar avslöjas och hon har nu arresteras och ska ställas inför rätta, ”kontrarevolutionär som hon är”, som Chavez sammanfattade hennes agerande. Allt fler pekar nu ut henne som betald CIA-agent.

Men Globovision och deras högerextrema allierade i världen fick vad de ville för att förnya attackerna mot Chavez och beskriva honom som ”diktator”.

Dick Emanuelsson

Sverige byggde marinbas som USA nu tar över i Colombia och som de säger kan användas mot ’tredje land’

<9062 tecken>
TEGUCIGALPA / 090806 / Under den senaste veckan har representanter för Sveriges styrande högerregering, myndigheter och Inspektionen för strategiska produkter, ISP i samklang med regimen i Bogota gjort ett spektakel om tre rostiga granatgevär som påstås ha hittats i ett gerillaläger i Colombias djungel. Uppgifterna kommer från en av de största notoriska lögnhalsarna i världen; Colombias militär, samma militär som av colombianska och internationella människorättsorganisationer anklagas för att de senaste åren ha avrättat över två tusen civila landsmän och senare rapporterat dem som ”gerillasoldater stupade i strid”.

Uppgifterna om att de tre svenska engångsgevären AT4, som 1988 såldes till den korrumperade venezuelanska regeringen Jaime Lusinchi, därefter skulle ha överlämnats av president Hugo Chavez, som tillträdde först i januari 1999, till FARC-gerillan, är ett billigt trick för att intensifiera kriget mot det kanske mest framstegsvänliga politiska projektet i Latinamerika under senare tid, Venezuela och de länder som är anslutna till ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Amerika.

“Vi vet inte när det hände, om det hände och om det hände om det hände innan eller efter Chavez’ (1999), inte heller vet vi om de hade stulits”, sa [1] i helgen ’Lulas’ utrikesminister Celso Amorim. Han och Latinamerika vet att “massor av vapen kommer till FARC på samma sätt som de dyker upp i Rio de Janeiros favelor (fattigområden) och händelsen (svenskvapnen) “är bara en liten episod i storlek jämfört med militärbaserna” (läs USA:s nya militärbaser i Colombia).

I JANUARI 1989 efterträddes Lusinchi av den ännu mer korrumperade Carlos Andrés Pérez som, när han var president 1974-79, öppet skickade fullastade plan med lätta och tunga vapen till Sandinistgerillan som den 19 juli 1979 störtade den USA-stödda Somozadiktaturen. Det var förmodligen det bästa som den professionelle samhällstjuven Perez lyckades prestera under sin tid som president i Venezuela. Han fängslades senare för att ha stulit närmare en miljon dollar av statskassan och i februari 1989 reste sig Caracas’ befolkning mot den nyliberala chockmodellen. För alla med minimal kännedom om Venezuela innan Chavez, är det ingen hemlighet att det var möjligt att köpa det mesta om man hade kontakterna med statskorruptionen.

I Honduras, ett av kontinentens mest korrumperade länder, tog militären 1993 emot 120 pansargevär modell Carl Gustav, trots att landets historia är kantat av korruption och militära statskupper [2]. Inga problem med Krisgmaterialinspektionen där inte.

Men sensmoralen hos dagens högerregering i Rosenbad säger att det är viktigt att av just Chavez kräva en förklaring för vad hans föregångare gjorde för 20 år sedan med tre i dag förmodligen rostiga engångsrör i colombiansk djungel. Att det samtidigt florerar över en miljon (1.000.000) vapen av samma slag i världen, har ingen betydelse, Chavez är skurken som ska nitas, vilket ger Reinfeldt poäng i Washington och Miami.


DE FLESTA COLOMBIANER vet att dagens regim i Bogota för två år sedan dessutom klonerade serienummer på automatgevär som placerades i ett intaget gerillaläger. Därefter beskylldes Chavez som vapensmugglare till FARC-gerillan. CIA och andra jublade och sa att ”nu har vi beviset på att Chavez förser FARC med vapen”! Men även då tvingades de dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Den venezuelanska militären lyckades nämligen få fram originalgevären som visades upp på en presskonferens i Caracas vilket var ytterst pinsamt för regimen i Bogota som tvingades dra tillbaka sina anklagelser som med frenesi hade backats upp av CNN, Washington Times, Post och en uppsjö av antichavistiska medier i världen.

Den statsterroristiska regimen i Bogota är expert på att framställa sig som ett offer och gerillan som mordmaskiner. I Sverige är det legio inom medier att se den komplicerade colombianska konflikten på samma sätt. Därför hamnar de för det mesta på helt fel sida om barrikaderna. Så också nu. FARC-gerillan förfogar över vapen från 20 olika länder, främst israeliska galilgevär som de i strid med Colombias armé har beslagtagit. Men så har ju historien lärt oss, från Pancho Villa över Vietnam till dagens Colombia. Och de visar med stolthet upp sina beslagtagna vapen när man befinner sig i ett gerillaläger. Men jag har aldrig, under de 20 år jag har gjort reportage hos gerillan, sett dessa AT4-gevär.

De tre pansargevären är en storm i vattenglas som ingår i en politisk kampanj från hökarna i USA och den latinamerikanska högern som har förlorat enorm terräng i Latinamerika. Ty samma svenska medier, ministrar och vapeninspektörer borde i stället se om sitt eget hus innan de börjar yla om att stoppa vapenförsäljning till Chavez för tre vilsekomna gevär som Bofors sålde för 20 år sedan till en korrumperad maktelit som i dag politiskt har begravts av det venezuelanska folket. Chavez behöver inte svenska vapen, han kan få mycket bättre vapen från Ryssland och Kina.


1982 FATTADE DEN svenska regeringen beslutet att säga ja till exportkreditgarantier för byggandet av en colombiansk marinbas på stillahavskusten. Jag tror att summan som Exportkreditnämnden EKN under ordförandeskap av Harry Schein garanterade var 250 miljoner dollar, men jag är osäker på den exakta summan. Garantierna ställdes vid den tidpunkten ut till monopolkapitalets och SAF: feminina flaggskepp; Antonia Ax:s Johnsson. Hon ägde och kontrollerade byggjätten ABV som senare slogs ihop med JCC och NCC. Ericsson ansvarade för att marinbasens kommunikationssystem skulle fungera.

1988 befann jag mig på en längre reportageresa i Colombia och fick då jag nys om ABV-bygget utanför hamnstaden Buenaventura. Jag sökte tillstånd hos den svenske platschefen i staden Cali, en göteborgare och gaisare som jag, men fick beskedet att marinen, som stod som köpare (sic!) av basen, vägrade mig tillstånd att göra reportaget på bygget.

Jag var själv överraskad över att Sveriges regering (s) och Krigsmaterialinspektionen hade gett tillstånd och till och med exportkreditgarantier till bygget eftersom huvudmannen var en av de fyra vapengrenarna i det land där det sedan 1964 pågick en militär och social konflikt och där de mänskliga rättigheterna kränktes å det grövsta. Det omfattande reportaget i dagstidningen Norrskensflamman fick stor uppmärksamhet och riksdagsledamoten Bo Hammar (v) tog upp ämnet i en interpellation samtidigt som Konstitutionsutskottet förhörde Harry Schein. Denne försvarade EKN-beslutet med att militärbasen skulle användas till att jaga smugglare från Panama.


VAD HÄNDER NU, i skuggan av affären med de tre granatgevären? Uriberegimen i Bogota erbjuder USA att ta över Bahia Málaga, en plats som Pentagon i sina geologiska undersökningar redan 1944 rekommenderade den colombianska marinen att anlägga en marinbas eftersom platsen har en naturlig djuphamn som möjliggör för djupgående krigsfartyg att angöra. Och så blev det.

Den 17 juli i år uppgav [3] USA att de fem nya baserna, däribland Bahia Málaga, i händelse av att en tredje stat skulle behöva militär hjälp, skulle kunna utgöra en plattform för att USA tar befälet i den militära operationen med målsättningen att interventionen garanterar ”försvaret av nationens demokrati och frihet”, en sliten fras som är kantad av blod och död och som Latinamerika in på skinnet vet vad den innebär.

Medan Reinfeldt, ISP och Svenska Freds sover dåligt för tre förmodade svenska gevär i colombiansk djungel, står alltså den svenskbyggda militärbasen på den colombianska stillahavskusten redo för att ta emot USA-militär som öppet talar om att använda denna som språngbräda för invasion av tredje land.

Som till exempel Ecuador och Nicaragua som i likhet med Honduras har blivit medlemmar av ALBA. Bahia Málaga är beläget mellan de bägge länderna. Två nya militärbaser är belägna i nordöstra Colombia och gränsar mot Venezuela medan en tredje USA-bas finns i länet Arauca och gränsar mot Venezuelas vid dess västra gräns.

I stället för att rusta ned och titta framåt, inte bakåt, som Obama sa vid sitt första möte med Latinamerikas och Karibiens statschefer tidigare i år, så fortsätter han Bushs utrikespolitik. Den 4:a Flottan med hangarfartyg, strids- och spionflyg som lades i malpåse 1954 dammades i juli 2008 av Bush och patrullerar nu mellan Alaska och Patagonien. De fem nya militärbaserna i Colombia kommer att intensifiera spionaget med sina Awacplan som kan flyga fram och tillbaka till Patagonien utan att mellanlanda för att tanka. Det är därför som ’Lulas’ utrikesminister Amorim anser att USA-baserna i Colombia är föremål för oro i synnerhet med tanke på att Vita huset har aktiverat sin 4:e Flotta, trots det latinamerikanska motståndet.

Det är där vi ska se spektaklet med de tre granatgevären. Att Uribe och hans utrikesminister inte ville delta i det sydamerikanska UNASUR:s möte i helgen, är inget konstigt. Lula och en hel kontinent är oroliga för den alltmer uppenbara krigsrisk som de fem nya USA-baserna innebär för freden i Latinamerika.

Dick Emanuelsson

Latinamerikareporter/Tegucigalpa
Noter:
[1] Colombia y E.U. deben "explicar" acuerdo militar, pide Ministro de relaciones exteriores de Brasil, El Tiempo 090802
http://www.eltiempo.com/mundo/latinoamerica/colombia-y-eu-deben-explicar-acuerdo-militar-pide-ministro-de-relaciones-exteriores-de-brasil_5755467-1

[2] ‘Based on information from The Military Balance, 1993- 1994, London, 1993, 180; and Jane's Fighting Ships, 1993- 94, Alexandria, Virginia, 1993, 442.’
http://www.country-data.com/frd/cs/honduras/hn_appen.html#table8

[3] “A EE. UU. también le interesaría estar en bases navales colombianas”, Por: Redacción Judicial / Elespectador.com, 17 Jul 2009 - 10:42 am
http://www.elespectador.com/estados-unidos/articulo151175-ee-uu-tambien-le-interesaria-estar-bases-navales-colombianas

Lanzagranadas suecas a Honduras y Venezuela y una base naval construida en Colombia por los suecos que ahora será de la USA

Por Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 090730 / Mi amigo y excelente periodista Jorge Capelán me envió desde Suecia unos archivos sobre Honduras. En la tabla 8, que trata del equipamiento militar de las FF.AA. hondureñas, podemos observar que esa institución había adquirido y poseía el 1993 de 120 lanzagranadas modelo Carl Gustav de la industria militar BOFORS, Suecia. La fuente es tomada en ‘Based on information from The Military Balance, 1993- 1994, London, 1993, 180; and Jane's Fighting Ships, 1993- 94, Alexandria, Virginia, 1993, 442.’ [http://www.country-data.com/frd/cs/honduras/hn_appen.html#table8">1]

Esta empresa privada, hoy en la mano de la familia Wallenberg, prácticamente dueño de Suecia con empresas transnacionales como Ericsson, SKF, SAAB, Scania, Electrolux, etcétera en su poder, estuvo involucrada en un tremendo escándalo en la década -80 con ventas de armas pesadas como cañones Haubits a India a un costo, si no me falla la memoria, de 8,5 mil millones de dólares. Fue contra toda la legislación sueca sobre exportación de productos de armas a países en conflictos armados. Pues ese año y hasta hoy, India tiene un conflicto no resuelto con Pakistán.

Ahora se han vuelto palomitas, tanto el gobierno de derecha sueco como la empresa y se indignan porque, supuestamente, Venezuela (y Chávez?) ha entregado tres lanzagranadas a las FARC, ojala que fuera verdad pero no lo creo.

Creo que es una trampa y viejas armas que han sacado de la bodega ahora para desviar la atención de las cinco bases militares que los gringos quieren después que el pueblo ecuatoriano, a través de su nueva constitución, les han dado a los gringos la patada a tras y han sido obligados de dejar la base de espionaje en La Manta. Sin embargo, refuerza la guerra psicológica y los intentos de aislamiento contra Venezuela.

Lo que si es preocupante, pero todos lo sabíamos, es que Suecia otorgó créditos por 250 millones de dólares el 1982 en garantía de crédito para la construcción de la base marina de Bahía Málaga, 20 kilómetros de Buenaventura en la costa pacífica. El organismo estatal se llama Exportkreditnämnden, EKN, y avala financiamiento a empresas suecas que operan en el mundo y si hay grandes riesgos para las inversiones, pues el EKN puede entrar y otorgar las garantías y las pérdidas si la empresa no consigue el pago por los gobiernos compradores.

Fue la constructora sueca ABV que construyó la base naval en la costa pacífica colombiana y la transnacional Ericsson que instaló el sistema de comunicación, pese que no era un secreto para nadie que Colombia desde el 1964 tenía un conflicto social y armado.

En julio 1988, estando en Colombia, pedí permiso al jefe de la obra, un sueco de la ABV, para entrar a la obra de construcción para hacer un reportaje. Pero como era la Fuerza Naval que estuvo como el “comprador”, los militares&marinos colombianos me negaron la entrada.

Al regreso a Suecia hice un extenso reportaje en el diario Flamman que ese año resultó en un escándalo para el gobierno socialdemócrata. El caso fue llevado al "Konstitutionsutskottet", KU, el órgano de revisión del trabajo del gobierno del parlamento sueco, ya que la licencia para exportar productos, conocimiento o favores militares a países en o con conflictos bélicos es prohibido, según la legislación sueca. Pero se defendieron para la financiación de la base con el argumento que serviría para cazar contrabandistas de Panamá y salvavidas para pescadores colombianos. Lo que no se decía fue que ya el 1944, expertos de Pentágono había recomendado al gobierno colombiano de instalar una base marina justamente en Bahía Málaga porque era uno de los pocos lugares naturales que tenía una profundidad excelente para recibir buques de guerra que necesitaba la profundidad para anclar allá. Pero los planes fueron archivados por 35 años.

Ahora dicen los alarmistas y las palomas que la empresa Bofors/Suecia vendió 1988 una cantidad de lanzagranadas a Venezuela, entonces gobernado por la Cuarta Republica. Lo chistoso es que ahora han encontrado tres lanzagranadas en un campamento guerrillero que fue tomado en septiembre del 2008, es decir hace casi un ano! Y primero ahora sueltan la “noticia” cuando la crítica en Colombia y en América Latina aumenta contra la ocupación de cinco bases militares por parte de Estados Unidos y el Comando Sur.

¡Y resulta que una de esas cinco bases es justamente Bahía Málaga, situada entre Ecuador y Centroamérica/Nicaragua en la costa pacifica!

Los generales gringos bajo Obama no son tímidos. El diario El Espectador dice en su edición el 17 de julio que ‘otro de los pedidos que Estados Unidos ha planteado, señala que en caso de que un tercer estado requiera colaboración militar, es asumir el mando de dicha operación, teniendo en cuenta que la intervención sería únicamente con el propósito de “defender la democracia y la libertad de la nación”.’ [2]

Es decir, que Casa Blanca esta dispuesta de utilizar la base naval de la Bahía Málaga, construida por mis compatriotas, como plataforma para lanzar una guerra contra Ecuador, Nicaragua para, como dicen ellos, “defender la democracia y la libertad de la nación”. Además, podría ser sin embargo con todo el poderío militar que tienen en Colombia contra el mismo pueblo colombiano en el caso de una sublevación popular de mayor escala que la actual insurgencia armada en el país.

Pero volviendo a la situación actual en Centroamérica y Honduras, la lógica pregunta que uno se hace es: ¿Por qué no los gringos no se prestan para restituir al presidente Manuel Zelaya en Honduras si son tan serviles si se trata de bases militares en Colombia?

Y volviendo al tema de los lanzagranadas supuestamente encontradas en la selva del departamento de Guaviare en Colombia, que es en un terreno de una selva casi impenetrable. Allá es imposible para tanques o tanquetas u otros vehículos militares a entrar y ser objetos para esa arma en supuesto poder de la guerrilla. La guerrilla podría utilizarlo en campos abiertos o en emboscadas en las carreteras, pero imposible en la selva. Y eso sabe cualquier militar o muchacho que ha hecho el servicio militar, sobre todo los colombianos. Pero se quedan callados ante el espectáculo y show mediatico de Uribe y la embajada norteamericana en Bogota. La guerrilla no tiene problemas de conseguir armas, los mismos militares colombianos, como el caso del general Samudio es ilustrativo y resulta que ese año mágico, el 1988, el general vendía un tremendo lote de armas a sus peores enemigos que eran las FARC pero los billetes no huelen nada para gente corrupta.

En Honduras o en Centroamérica, la corrupción es tan grande que hasta las madres se venden por parte de las oligarquías locales sin cerrar los ojos. Y acá había, por lo menos el 1993 según la inteligencia británica, 120 lanzagranadas suecas en el poder de los militares hondureños.

Y si los generales son capaces de hacer un golpe militar en el Siglo XXI, ¿no serían capaces de vender tres lanzagranadas en el mercado negro?

[1] http://www.country-data.com/frd/cs/honduras/hn_appen.html#table8

[2] “A EE. UU. también le interesaría estar en bases navales colombianas”, Por: Redacción Judicial / Elespectador.com, 17 Jul 2009 - 10:42 am
http://www.elespectador.com/estados-unidos/articulo151175-ee-uu-tambien-le-interesaria-estar-bases-navales-colombianas