Motsättningar på toppmöte om OPEC:s roll

<3811>

TEGUCIGALPA / 071120 / – Om USA begår galenskapen att invadera Iran eller återigen angripa Venezuela, kommer priset på olja inte att nå 100 dollar utan 200 dollar per fat!

Det sa Venezuelas president Hugo Chavez när han talade och överlämnade ordförandeskapet till kung Abdalá bin Abdelaziz i Saudiarabiens huvudstad Riad på OPEC:s 3:e möte sedan dess bildande för 47 år sedan.

Chavez anser att 100 dollar är ett rättvist pris men vill att OPEC borde inrätta en fond för de fattiga energilösa länderna och lämna dollarn som en internationell valuta, förslag som han på OPEC-mötet fick stöd från Iran och en del andra länder, dock inte majoriteten av OPEC:s medlemstater.

1973 kostade ett fat olja cirka 35 dollar på världsmarknaden och relationen till 100 dollar är inte fel jämfört med kostandsökningar på olika varor och produkter, menar ekonomer. 1999, när Chavez tog över presidentposten betalade USA sju (7) dollar per fat till Venezuela, olja som det korrumperade tvåpartisystemets social- och kristdemokrater praktiskt taget hade skänkt bort till grannen i norr under decennier.

På presidentposten inledde Chavez omedelbart en översyn av oljeindustrin och höjde skatten från en (1) procent till 16 procent för de utländska oljebolagen som opererade i landet. 2005 höjde han skatteuttaget till 19 procent. I år övertog staten den definitiva kontrollen över alla oljekällor och erbjöd de bolag som har gjort investeringar i Venezuela och som opererade i landet att ingå i ett joinventuresamarbete med det statliga oljebolaget PDVSA men med förbehållet att PDVSA har en kraftig majoritet av aktierna och kontroll över företaget.

Chavez tog på sig uppgiften att reorganisera OPEC, som USA hade ”neutraliserat” i den nyliberala yran, där tredje världens naturresurser såldes till bottenpriser samtidigt som I-världens prisuttag på traktorer, maskiner och andra avancerade produkter kostade och kostar den tredje världen mångdubbelt mer än vad de gjorde 1973. Men oljepriset har på kort tid och med Chavez’ ordförandeskap sedan år 2000 tiodubblats.

Ett av de första besluten som den nye presidenten i Guatemala, Alvaro Colom, kommer att ta när han intar presidentpalatset den 10 januari 2008, är att ansluta Guatemala till PetroCaribe. Det är Chavez’ ”parallella” verksamhet vid sidan av OPEC, där reaktionära USA-vänliga stater som Saudiarabien fortfarande har ett stort inflytande och kan obstruera en omvandling av OPEC från rent teknokratiskt organ till ett politiskt verktyg som skulle kunna stoppa USA:s planerade krig mot Iran. Om OPEC skulle vilja, skulle organisationen med några enkla beslut strypa USA på några veckor. Såväl Saudiarabien som Venezuela är storexportörer av olja till USA där energikrisen börjar bli ett orosmoln för de styrande. Därför ”demoniseras” Chavez i allt högre grad, livligt uppbackad av den europeiska pressen där sidorna fylls av totalt verklighetsfrämmande textmaterial över och om den venezuelanske presidenten.

Chavez uttryckte nostalgi över OPEC:s första år, då organisationen just hade en politisk karaktär i sin verksamhet och skisserade i en trestegsplan sina förslag:

– Om den industrialiserade världen vill ha garantier för en oljeförsörjning måste den respektera våra länder. För det andra bör OPEC vara en förtrupp i kampen mot misär och fattigdom. För det tredje har vi (OPEC) skulder att inkassera i den tredje världen som vi kan avskriva.

Den latinamerikanske statschefen slog också ett slag för att skapa en helt ny ekonomisk internationell struktur och satsa resurser på energiforskning för att bidra till kampen mot klimatförändringen.

Mötet i Riad var det tredje sedan OPEC bildades för 47 år sedan. Det första hölls 1975 i Algeriet 1975, mitt under energi- och dollarkrisen och det andra i Caracas år 2000.

Dick Emanuelsson

”Historisk seger” för skadade bananarbetare

­­<3338>

TEGUCIGALPA / 071120 / Det transnationella företaget Dole Food Co. Inc. dömdes av en jury i Los Angeles, USA, den 5 november att betala sex nicaraguanska lantarbetare skadestånd på mellan 311,200 till 834,000 dollar, sammanlagt cirka 22 miljoner svenska kronor. Och det är bara en början för Dole på tusentals andra fall.

Domslutet bygger på anklagelser om att Dole utsatte de sex lantarbetarna för exponering av kemikalien Nemagón/DBCP [1] som förbjöds 1977 i USA men som fortsatte att användas i flera år av bananbolagen i Centralamerika. Domstolen konstaterade att de sex arbetarna hade blivit sterila som konsekvens av exponeringen.

– För första gången i en lång rättsprocess har en USA-jury dömt till förmån för bananarbetare som exponerats av Nemagón och mot företag som köpte och applicerade växtgifterna, säger Orlando Barrantes, ordförande för de costarrikanska bananarbetarnas fackförbund CONATRAB.

Fackledaren har, precis som i Nicaragua, fört en lång och bitvis bitter strid mot Dole och andra bananbolag i Costa Rica och har flera gånger utsatts för såväl mordattentat som hot om fängelse. Barrantes anser att juryns utslag den 5 november var en ”historisk seger”.

Den halvmiljon dollar i ersättning i genomsnitt för de sex arbetarna som juryn anser vara en rimlig ersättning för de obotliga och oåterkalleliga skador växtgifterna åsamkade arbetarna, står i en naken kontrast till vad Dole, eller Standard Fruit, som företaget hette på 1970- och 80-talet, föreslog de skadade arbetarna. Jag minns Armando [2], en äldre bananarbetare vid den honduranska atlantkusten som tvingades till att amputera sin penis efter att han hade i flera år hade stått i bananplantagernas diken med vatten upp till midjan och arbetat med dränering. Pesticiderna hade trängt in i urinröret och gett honom cancer. Han och 2.500 skadade bananarbetare i Honduras erbjöds 100 dollar [3] i ”sveda och värk” av Standard Fruit. Arbetarna undertecknade ett dokument där de för all framtid inte kunde åberopa ekonomiska krav på företaget för eventuella yrkesskador. I Costa Rica erbjöd och betalade Dole 358 dollar.

Dole dolde farorna

– Dole skräms inte av smutsiga anklagelser och bedrägliga stämningar. De sex fällande domarna är helt felaktiga och resultatet av skräpvetenskap, råa känslovädjanden och falska vittnesmål, sa Doles vice styrelseordförande C. Michael Carter i en vresig kommentar av domen. Men juryn ansåg att Dole medvetet och aktivt dolde farorna om Nemagón för sina arbetare.

Arbetarnas advokater och Stephenie Hendricks från nätverket och stödorganisationen för pesticidernas offer, the Pesticide Action Network North America, är euforiska över domen:

– Det är skönt att beskåda rättvisa, det är ett hoppingivande tecken, sa de till Los Angeles Times.

Dow Chemical varnade

Doles leverantör av DBCP var det ökända Dow Chemical Co. I mitten av 1970-talet hade Dow Chemical varnat Dole för de faror som är förenade med DBCP. Dow ville upphöra med produktionen men Dole pressade kemiföretaget att leverera en halv miljon gallon (1 gallon=3,5 liter) som applicerades på företagets plantager i Centralamerika.

– Fallet med Nemagón är den värsta arbetsrättsmedicinska tragedin i världen, hävdar Barrantes.

Men han är optimist, 2300 av hans skadade kamrater har via advokatbyrån Provost & Umphrey stämt Dole i Los Angeles, fall som kommer upp inom kort.

Dick Emanuelsson

Fotnoter:

[1] När USA-företagen hemlighöll testresultaten om Nemagón (DBCP), av Dick E.
(http://dickema24.blogspot.com/2007/11/nr-usa-fretagen-hemlighll.html)

[2] Bananpesticiderna tvingade Armando amputera sin penis, Av Dick E.
http://dickema24.blogspot.com/2007/11/bananpesticiderna-tvingade-armando.html

[3] ”Det är Davids kamp mot Goliat”: Standard Fruit Co betalade skadestånd på hundra dollar för ett förstört liv”, av Dick E.
(http://dickema24.blogspot.com/2007/11/det-r-davids-kamp-mot-goliat-standard.html)

Läs mer om Doles miljömord på centralamerikanska bananarbetarna och Chiquitas finansiering av paramilitärer i Colombia: http://dickema24.blogspot.com/search/label/banan

Bananpesticiderna tvingade Armando amputera sin penis

<5309>

PROGRESO / 2005-0325 / Tusentals bananarbetare i Honduras, Costa Rica och Nicaragua fortsätter sin juridiska strid mot bananbolagen som orsakade ett giftmord via pesticiden Nemagón. Ett av offren är Alfonso Zabala.

I flera år gick han i dräneringskanalens vatten upp till midjan. Nemagonen trängde in i urinröret och orsakade efter några år cancer. Alfonso Zabala ställdes inför valet att amputera sin penis eller dö långsamt. Han valde det första men säger att han många gånger ångrade sig.

– Hela min identitet som man skars ju samtidigt bort, säger han när vi åker ut till den jättelika bananplantage som Standard Fruit Co drev och fortfarande driver, men nu under annat namn.

– Där i kanalen stod jag och rensade. Min son, Armando, kom med lunchen och hjälpte mig ibland, säger han medan sonen nickar.

Han ser tankfull ut när han ser ut över den plantage som han arbetade på i 27 år. För de amerikanska bananbolagen som Standard och United Fruit Co och alla de korsvisa ägandeförhållanden som alltid rått mellan dessa giganter spelade profiterna bokstavligen den centrala rollen, mer än de människor som blev offer när Nemagonen sprutades över bananträd, gårdar, dricksvatten och människor.

– Vi visste absolut ingenting om att Nemagonen var farligt.

Kronisk sömnlöshet

Förspelet till amputeringen av Zabalas penis för 25 år sedan var att han en dag fick svårigheter att urinera. Tre av hans döttrar är sjuksköterskor på det lokala sjukhuset och beordrade en undersökning och den visade att pappan hade cancer.

– Men Nemagonen inte bara orsakade cancer för mig som jag övervann med ett oerhört högt pris. Vi är tusentals arbetare som lider jag av sviterna i form av permanenta smärtor i skelett och kronisk sömnlöshet.

Standard Fruit har inte betalat en enda lempiras (lokala valutan) i ersättning för den oerhörda skada arbetet på plantagen medförde. Varje dag tvingas den gamle bananarbetaren att äta flera sorters mediciner för att lindra smärtorna.

Men de fysiska smärtorna är en sak, en annan de psykiska, som drabbar varje man som tvingas utstå det förnedrande faktum att man amputerar hans mandom, i synnerhet i en kontinent där machismon är central.

Stora medicinkostnader

Den gamle mannens äldste son är närvarande vid intervjun och är tacksam för att den internationella opinionen uppmärksammar en av de värsta förgiftningsskandaler som ägt rum mot en arbetargrupp i världen.

– Sedan min far förgiftades har hela det här fallet varit som en enda lång mardröm. Bara att se min far som ett levande exempel på hur ett bolag kan agera utan att det skipas rättvisa är helt enkelt för djävligt. Vi syskon har också lagt ut stora summor i form av mediciner för att vår far inte ska dö i smärtor, säger Armando Zabala och ställer stora förväntningar på den anmälan mot bananbolagen som cirka 2.000 honduranska och cirka 6.000 nicaraguanska skadade bananarbetare har gjort.

Armando och hans tolv syskon levde i bananbolagets baracker inne på plantagen där allt besprutades. En av hans systrar, den sistfödda, är starkt efterbliven, ett typiskt fall av hur Nemagonen drabbar det centrala nervsystemet hos alla som kommer i dess väg. Därför handlar skadorna inte bara om sterilitet och impotens utan många andra biologiska konsekvenser.

– Bolaget dränkte in även arbetarbarackerna med Nemagonen. Självfallet drabbades inte bara djuren utan även oss människor, säger Armando Zabala.

Hans efterblivna syster skriker ibland och Armando frågar henne varför hon gör detta och hon svarar att “det gör så ont i huvudet”.

Mongolida barn

Amado Mancanilla är den unge advokaten som kostnadsfritt har antagit utmaningen att ställa de amerikanska bananbolagen inför rätta. Han visar fram två foton på en bananarbetarfamilj med två mongolida barn, ett klassiskt exempel på hur Nemagonen inte bara drabbade de som arbetade i själva produktionen utan alla som befann sig inne på plantagen.

– Det finns hundratals fall bland förgiftade bananarbetarna med barn som man vid blotta åsynen kan konstatera att de är efterblivna.

Just på grund av att förgiftningen drabbar en av mannens mest känsliga delar, hans bekräftelse på mandom, finns det också ett stort mörkertal på drabbade arbetare som inte ens vill läkarundersöka sig. Enligt de diagnostiska undersökningar som har gjorts visar det sig att över 95 procent av de drabbade har blivit sterila.

Det stora problemet för Manzanilla är att många av hans uppdragsgivare redan har dött. Andra har uppnått pensionsåldern och är i de flesta fallen sjuka. Därför kan många av dessa i dag inte lämna spermieprov om de är sterila eller ej.

– De förhandlingar som inleddes i början av 1990-talet för att ge skadekompensation till de drabbade var ett enda stort cyniskt skämt, säger Mancilla.

USA-bolagen erbjöd de arbetare som kunde uppvisa läkarintyg på sterilitet eller impotens en blygsam summa på ett eller två tusen dollar. De arbetare som misstänkte men som inte kunde bevisa att de hade drabbats av pesticiderna erbjöds 100 dollar med förbehållet att de i framtiden inte skulle ställa anspråk på det företag som hade förgiftat dem och krossat deras emotionella och sexualliv.

– Maken till cynism får man leta efter, men det var tyvärr många arbetare som accepterade "hundralappen" eftersom de levde i djupt armod, tillägger Mancanilla.

Dick Emanuelsson

”Bananrepubliken” Honduras reste sig 1954 i generalstrejk

<1723>

1954 nationaliserade Guatemalas president Jacobo Arbenz obrukad jord i United Fruits Co:s ägo. Betalningen till USA-företaget baserades på den skattedeklaration företaget hade uppgivit till myndigheterna men som i själva verket utgjorde en parallell bokföring för att slippa beskattas.

Jordreformen utmanade den löftesrika politiska utvecklingen i Guatemala och CIA inledde den planerade invasionen och statskuppen som utgick från honduranskt territorium.

Juan Canales hade fem månader tidigare valts till ledare för bananarbetarna på Tela Railroad Co som de första dagarna i maj 1954 gick ut i strejk mot slavliknande arbets- och levnadsförhållanden. I 69 dagar pågick strejken som omfattade 25.000 bananarbetare och över 100.000 arbetare över hela Honduras.

USA-företagen ägde i praktiken allt; hamnar, de mest bördiga och enorma landområden, järnvägar och utgjorde egentligen den verkliga makten i landet. På deras ägor levde människorna i modernt slaveri. Det var mot denna som arbetarna hade fått nog.

– Strejkens utlösande gnista var bolagets vägran att betala de lagenliga 50 procent övertidsersättning en söndag när ett fartyg skulle lastas. Arbetarna satte sig och nyheten om konflikten spred sig över hela atlantkusten, säger den 81-årige mannen och berättar hur konflikten förändrade Honduras kommande arbetsmarknadslagar.

Strejkens ursprungliga krav om 50 procent högre löner, hälsovård och skolutbildning i bananregionerna lyckades arbetarna inte få gehör för. Men med strejken skapades och legaliserades de första fackföreningarna i Honduras och en modern arbetsmarknadslagstiftning. Den är dock vacker på pappret, verkligheten är en annan.

Dick Emanuelsson

Myndigheterna saboterar de egna lagarna, säger bananfacket

MANAGUA 2004-0316 / – Vi inledde kampen för upprättelse och skadestånd för våra kamrater. Under årens lopp har vi haft framgångar men fortfarande finns det hinder i vägen.

Det säger Roberto Ruiz, generalsekreterare för fackförbundet FETRABACH (Federación de Trabajadores Bananeros de Chinandega) de fackligt organiserade bananarbetarna i Nicaragua. Han berättar att framgången består i Lagen 364 som talar om skadestånd till dem som drabbats av effekterna av Nemagón. Lagen talar också om att det ansvariga företaget måste deponera en summa pengar i de nicaraguanska bankerna.

– Vi lyckades tillkämpa oss denna viktiga lag och nu är vi inne i processen om att införskaffa bevis för stämningen mot företagen. Bevisen har skickats till domstolen i USA men företagen har fortfarande inte uppfyllt andan i lagen som innebär att de måste sätta in en summa för varje stämningsansökan som är 300 miljoner Cordobas (15 Cordobas är 1 dollar). I stället har de förkastat lagen och försökt förhindra tillämpandet av denna.

Enligt Bananfackets ordförande handlar det om 18.000 bananarbetare i Nicaragua som är direkt drabbade av Nemagonen. Men de som är indirekt drabbade, personer som lever runt omkring plantagerna och som konsumerar vatten och förnödenheter och som är utsatta för den långa förgiftningen av flor och fauna, uppgår kanske till så många som 100.000 människor.

Roberto Ruiz berättar att han just nu sitter i förhandlingar med företaget Dole, huvudföretag för Standard Fruit Co, som säger att de accepterar den nicaraguanska lagstiftningen men att det vill förflytta rättsprocessen till USA.

Likgiltig president

Om friktionerna med de drabbades förening och fackförbundet säger FETRABACH:s generalsekreterare:

– Vi har haft två möten för att lösa de hinder för enighet som uppstått av olika orsaker och jag tror det är möjligt för problemet är gemensamt för oss alla. När vi är eniga gäller det att gå till offensiv för att regeringen ger oss stöd i kampen mot bolagen. Det vi har krävt är läkarundersökningar och läkarbehandling för de dör folk nästan varje dag av gifterna.

· Men regeringen har inte tagit emot en delegation för de drabbade, trots att de dör och att de kamperat i 43 dagar utanför parlamentet….

– Dessvärre har vi en president som varken ser eller hör. Han är likgiltig inför situationen. Men vi ger oss inte. Ert stöd, som vi förväntar oss, är oerhört viktigt för bolagen gör allt för att försvåra rättsprocessen i väntan på att de drabbade dör.

Dick Emanuelsson

USA-bolagen motstämde de sjuka bananarbetarna

<4646>
MANAGUA 2004-03-15 / Sammanlagt har sex advokatpooler bistått arbetarna i Nicaragua som hävdar att de har skadats av pesticiderna. Fyra av dessa pooler arbetar med föreningen ASOTRAEXDAN.

Men två av de sex advokatbyråerna har fått sparken av arbetarna efter att det visat sig att de försökt sko sig på arbetarnas tragedi men även efter att de försökt förfalska dokument inför domstolen i USA.

Detta faktum har använts av USA-bolagens slipade advokater som gjort en motstämning mot arbetarna för urkundsförfalskning och användande av fabricerade bevis. En av dessa advokatbyråer är Thomas Wright i Kalifornien. I Nicaragua gick advokaterna så långt att de anklagas för att ha förfalskat bland annat läkarintyg.

– Det är sant att Walter Gutierrez, lokalt ombud för USA-kontoret Thomas Wright, förfalskade läkarintyg. Vi gav dem fullmakter för att denna advokatpool skulle representera oss och om USA-myndigheterna en dag säger att vi ska inställa oss för att vittna om dessa läkarintyg så gör vi det gärna, språkrör för bananarbetarnas förening.

Mutade laboratorietekniker

Men de transnationella företagen är inte bättre, menar Espinales. I Nicaragua, i likhet med processen i Honduras i mitten av 1990-talet, “köpte” de en laboratorietekniker som undertecknade ett vittnesmål om att han hade utarbetat ett antal falska läkarintyg som utnyttjas av multisarna.

– Därför är det inte arbetarnas fel eller skuld, för vi deltog i god tro i läkarundersökningarna, utan det är teknikern som lät sig köpas för 100.000 dollar. De korrumperade advokaterna borde brinna i helvetet. Men de övriga fyra advokatpoolerna har skött sitt arbete klanderfritt, säger en upprörd Espinales.

Standard Fruits Co och Dole Fruit Co säger att de vill nå en uppgörelse med arbetarna men det är en uppgörelse på deras villkor, menar Espinales.

– Vi vill ha en uppgörelse men då ska den vara enligt den nicaraguanska lagstiftningen. Det kuriosa är att samma bolag 1995 sa att de arbetare som hade drabbats av dessa gifter skulle stämma företaget i respektive land. De är inte dumma för de vet, att i Latinamerika är lagstiftningen inte på vår sida. Men här instiftades en kraftfull lag 1996, Lag 364, för de drabbade som dessa bolag nu inte vill acceptera. Nu ska USA:s lagstiftning plötsligt gälla, menar de och vill att vi gör upp där men utan våra rättigheter. Låt oss förhandla parallellt med rättsprocessen, men det vill de heller inte. Nicaragua är det enda landet som har en specifik lagstiftning vilket ger oss fördelar framför kamraterna i övriga Centralamerika.

Internationell hjälp?

UITA, Livsinternationalens avdelning i Latinamerika besökte föra året Nicaragua, men kravet är att arbetarens organisation är medlemmar i UITA, något som är omöjligt på grund av den prekära ekonomiska situationen, såväl före detta som aktiva bananarbetare.

– Vi hade stor nyttigt av mötet med Geraldo Iglesias, UITA:s generalsekreterare. Men dessvärre har vi inte de pengar som behövs för att upprätta relationer som medlemsförbund och han har heller inte besökt oss det senaste året. Naturligtvis skulle vi vilja ha närmare förbindelser eftersom UITA har kraft och inflytande, framför allt i den latinamerikanska regionen vilket skulle hjälpa oss betydligt. De hjälpte oss att arrangera och finansiera mötet som genomfördes den 16 maj förra året i Managua vilket bidrog mycket i vår kamp. Men dit men inte längre varade kontakterna.

Han är också djupt kritiskt till CST, landets LO, som han betraktar som “en verklig katastrof”.

– När 6 000 företag och egendomar privatiserades förvandlades de fackliga ledarna till verkställande direktörer. Därför är CTS splittrat i fyra delar, lantarbetarorganisationen ATC i två bitar som inte duger till någonting. Fråga vem som helst av arbetarna här var finns ledarna och de svarar de dig att de inte finns när de behöver dem men de vill heller inte veta av dem. Därför tvingades vi skapa något nytt, våra egna organisationer som självklart har sina begränsningar eftersom de är föreningar för de drabbade arbetarna.

Flera arbetare har avlidit under de 42 dagarnas kamp framför parlamentet, deras kroppar orkade inte längre. Hur länge länge orkar ni hålla ut? frågar jag.

– Jag tror att vi nog blir kvar även nästa vecka här i parken. Men om vi tvingas att bli kvar mer för att få våra krav uppfyllda, var så säker att här blir vi kvar och vi kommer att fylla på med ännu mer arbetare tills vi får svar på våra två krav som handlar om de omedelbara kraven på mediciner och en rimlig pension samt att regeringens advokat företräder oss inför de transnationella företagens motstämning mot oss.

Dick Emanuelsson

USA varnar Nicaragua för sandinistseger

<1922>

Centralamerika / 051008 / Det är inte bara Venezuela som har kommit i skottgluggen för Bushadministrationen.

Robert Zoellick, före detta chefsförhandlare för USA:s havererade frihandelsprojekt ALCA, numera andresekreterare i State Departement, besökte förra veckan Nicaragua där han gjorde en frontalattack mot den allians som leds av sandinistpartiet och det liberala partiet mot högerpresidenten Enrique Bolaños, även han liberal.

Men det är främst sandinisterna och dess ledare Daniel Ortega som Zoellick är ute efter. Ortega ser ut att bli president vid nästa års presidentval i landet. Det är en verklighet som ger Condoleeza Rice och Zoellick kalla kårar för det betyder att den ”Bolivarianska” strömningen i Latinamerika förstärks och att Chavez, Kuba och övriga demokratiska och progressiva regeringar kan få andrum för att konsolideras. Den latinamerikanska integrationen, som leds främst av Chavez, förstärks därmed också.

Zoellick talade i likhet med sin kollega Charles Shapiro också inför en kommission i kongressen där hans anklagelser mot Ortega i sort sett var de samma som Shapiros mot Chavez; Ortega destabiliserar regionen (läs Centralamerika) i en kampanj som leds av Chavez och Castro, som destabiliserar resten av kontinenten.

Zoellick varnade nicaraguanerna för att landet kan komma att förlora det ekonomiska biståndet och medlemskapet i frihandelsorganisationen CAFTA om inte pakten mellan sandinister och liberaler upphör.

Men varningen ska ses som ett direkt ingripande i den nicaraguanska valkampanjen där en röst på Ortega ses som en krigsförklaring mot USA från ett land med tre miljoner invånare.

President Enrique Bolaños var arbetsgivarföreningens ordförande i Nicaragua när han valdes till president. Under hans mandatperiod har landet sjunkit allt djupare i den ekonomiska krisen. Nicaragua är i dag efter Haiti det fattigaste landet i Latinamerika och Karibien.

Dick Emanuelsson

Skadade bananarbetare vinner en dyrköpt seger

<1237>

Bogota / Efter 212 dygns ockupation av parken framför Nicaraguas Nationalförsamling av tusentals bananarbetare och en hungerstrejk sedan den 11 augusti, har tusentals skadade bananarbetare till slut vunnit en seger som innebär att de får rätt till sjukvård.

Men priset för denna seger har varit dyrköpt för sedan den 20 februari, då de inledde sin 140 kilometer långa marsch från bananregionen Chinandega vid stillahavskusten till huvudstaden Managua, har 148 av dem avlidit av sviterna från pesticiden Nemangon. När de inledde marschen hade de redan begravt 838 kamrater.

Det var från mitten av 1970- och till mitten av 80-talet som de transnationella bananbolagen, bland annat Dole och United Fruit Co, besprutade plantagerna med den oerhört giftiga pesticiden Nemangon. Tusentals arbetare i Centralamerika, Malaysia och flera andra länder drabbades oåterkalleligt. I Nicaragua har de skadade arbetarna stämt USA-bolagen som år efter år har förhalat frågan cyniskt, menar arbetarna, så att en efter en har avlidit.

Men den 28 september beslutade Nationalförsamlingen med 63 av 67 röster till slut att anta en speciallag, ’Ley 456’, att anslå öronmärkta pengar för de drabbade arbetarna.

Dick Emanuelsson

Avtal för skadade bananarbetare i Nicaragua

<1376>

BOGOTA / 050507 Efter 940 döda och uppnår de pesticidskadade bananarbetarna i Nicaragua ett preliminärt avtal med regeringen. Som LO-Tidningen rapporterade om i ett reportage förra året har närmare tio tusen bananarbetare skadats svårt av växtgiftet Nemangon. Detta sprutades urskillningslöst över de amerikanska bananplantagerna från mitten av 1970-talet till slutet av 1980-talet.

Hittills har 940 av de skadade arbetarna avlidit som en följd av skadorna. De övriga lider av svåra kroniska smärtor i kroppen. Sterilitet och impotens är annars den vanligaste skadan.

Avtalet med regeringen handlar om en liten pension, skriver journalisten Jorge Capelan från Managua. Bananarbetarna ockuperade under 55 dagar parken framför Nationalförsamlingen förra året och återupptog sedan början av mars sin förtvivlade protest för människovärde. Avtalet öppnar också för miljöprojekt i den förgiftade regionen Chinandega. Forskarna beräknar att det tar 120 år att bryta ner pesticiderna som gått ner i grundvattnet och förgiftat ett helt län.

Även om ett avtal nu reglerar frågor som pension och hälsovård återstår den juridiska konflikten med tolv USA-företag som Dole, United Fruits Co, med flera. Bananarbetarna kräver miljonbelopp men hittills har de multinationella företagen vägrat gå med på kraven. Under tiden dör arbetarna, en efter en.

Dick Emanuelsson

Bananarbetare stämmer USA-företag för miljömord

<1248>

BOGOTA / 040213 / Tusentals centralamerikanska bananarbetare utsattes sedan 1957 för ett veritabelt miljömord.

Det menar Jacinto Obregón, en av advokaterna som försvarar tusentals bananarbetare från Nicaragua, Costa Rica, Honduras, Panama och Guatemala. Tolv USA-företag, bland dem Chiquita och United Brand, står i USA åtalade för att medvetet ha exponerat sina anställda med växtgiftet Nemagón och Fumazone.

Advokatkollektivet Provost and Umphrey (USA) har stämt de tolv företagen på sex miljarder dollar i skadestånd till närmare tio tusen arbetare. Men företagen har inte blivit svaret fattigt utan gjort en motstämning på 17 miljarder dollar med argumentet att arbetarna har organiserat sig, gjort kollektiva anmälningar och lämnat falska uppgifter.

Tusentals nicaraguanska bananarbetare demonstrerade förra veckan från olika delar av Nicaragua och strålade samman framför USA-ambassaden i huvudstaden Managua. Där krävde de att USA-företagen ska göra rätt för sig och betala ut skadestånd till de arbetare som exponerades under över fyra decennier. USA betraktade Centralamerika som sin egen ”bakgård” eller så kallades dessa länder också föraktfullt för ”bananrepubliker”. Nu kräver offren upprättelse.

Dick Emanuelsson

Multisarna stämmer tillbaka

<1338>

MANAGUA 2004-0315 / Två av de sex advokatpoolerna som arbetarna anlitade i Nicaragua har sparkats. Orsaken är den klassiska i denna del av världen: korruption och girighet.

Det finns skamlösa advokater som ägnar sig till att utnyttja fattiga människor som organiserat sig för att i en rättsprocess som den mot de 14 bananföretagen, för egen vinning. Många gånger får dessa giriga advokater en stor procent av det utdömda skadeståndet.

I Nicaragua gick advokaterna så långt att de anklagas för att ha förfalskat bland annat läkarintyg.

– Det är sant att Walter Gutierrez, lokalt ombud för USA-kontoret Thomas Wright, förfalskade läkarintyg. Vi gav dem fullmakter för att denna advokatpool skulle representera oss och om USA-myndigheterna en dag säger att vi ska inställa oss för att vittna om dessa läkarintyg så går vi det för att de dömer honom till fängelse.

– Men de transnationella företagen är inte bättre. Här "köpte" de en laboratorietekniker som undertecknade ett vittnesmål om att han hade utarbetat ett antal falska läkarintyg som utnyttjas av multisarna. Därför är det inte arbetarnas fel eller

skuld, för vi deltog i god tro i läkarundersökningarna, utan det är teknikern, som lät sig köpas för 100.000 dollar och de korrumperade advokaterna som borde brinna i helvetet. Men de övriga fyra advokatpoolerna har skött sitt arbete klanderfritt, säger en upprörd Espinales.

Dick Emanuelsson

– USA-bolagen har mördat dessa tusentals vandrande vålnader

<5236>

MANAGUA 2004-0311 / Fjorton bananbolag krossade deras drömmar och framtid.

Först blir jag konfunderad när jag ser massan av tusentals människor i hängmattor i parken framför Nationalförsamlingen. Är det bönder som fördrivits från sina gårdar eller kooperativ som privatiserats av den nyliberala regeringen Bolaño, tänker jag. Men svaret från en äldre man tänder ett ljus.

– Vi är 5.000 bananarbetare som marscherat från bananplantagerna på västkusten för att regeringen ska ge oss stöd i vår stämning mot bananbolagen från USA. Men han vill inte ens ta emot oss, säger den indignerade mannen.

Dessa tusentals människor, som utsatts för pesticider som Di Bromo Cloro Propano, även kallat Nemangón och Fumazone, är bokstavligen förstörda människor, både fysiskt som själsligt. Cancer, förlorat pigment, förstörda njurar eller levrar men även sterilitet och sexuell impotens har medfört att hundratals, förmodligen tusentals centralamerikanska familjer har slagits sönder av frustration, desperation och förtvivlan när relationen kvinna/man har likviderats av USA-bolagets utspyende gifter.

Kvinnan ”brinner” av smärta vid orgasm

– De manliga kamraterna skäms djupt för att berätta att de sexuella relationerna inte längre fungerar. Och du kan tänka dig att när en man i 30-årsåldern, i vårt machoklimat inte kan få erektion, då är det ett dråpslag.

– Men även kvinnorna är drabbade. Många läkare har förbjudit kvinnorna att ha sex ned sina män. Just när kvinnan upplever orgasmen upplever kvinnan i stället något som de liknar vid att de brinner upp av smärta.

Det säger Victorino Espinales Reyes, ordförande för bananarbetarnas förening, ASOTRAEXDAN. De Drabbades förening.

Han bekräftar bilden av det latinska machotänkandet att en kvinna som inte kan ha sexuella relationer med sin man, då duger hon inte längre. Men det är ömsesidigt.

– USA-bolagen har mördat dessa tusentals vandrande vålnader, tillägger han.

Giftet trängde in i porerna

Under drygt 25 år besprutades bananplantagerna med de nämnda växtgifterna som utrotade allt liv i naturen, med undantag för bananen. Fjärilar, maskar, blommor, allt dödades av kemikalierna.

Fälten besprutades såväl manuellt som via flyg under natten eftersom pesticiderna förångades om temperaturen översteg 27 grader. Vid 4-tiden på morgonen, två timmar innan tusentals arbetare gick in mellan bananträden för att hugga ner frukterna eller för att göra underhåll, droppade Nemangonen ner från de breda bananbladen och exponerade på detta sätt de omedvetna arbetarna. I många fall dröjde det ett decennium innan de inre organen som lever, njure eller benstommen i kroppen sakta eller snabbt började brytas ned.

Men inte bara männen som högg ner bananstockarna drabbades. Även kvinnorna vid paketeringen, där bananklasarna tvättas rena i jättelika kar med olika kemikalier för att hålla bananerna färska fram till sin destination, även här utsattes kvinnorna för pesticiderna som tvättades bort av kvinnorna. Giftet trängde in i kvinnorna vars porer i den 40-gradiga hetan var öppna och därmed mottagliga för United Fruits Companys dödliga medel.

– År 2000 genomförde vi en undersökning som visade att 33,5 procent av kvinnorna hade drabbats av cancer i den 3:e slutliga fasen. FN:s hälsovårdsenhet visar att normalkvinnan redovisar en cancerfrekvens på 1-1,5 procent. Hos oss och för våra kvinnor är det en mänsklig katastrof.

Företaget dömdes i USA

Bananarbetarnas ledare säger att egentligen borde ytterligare en stämning göras mot bananbolagen från de 4000 bananarbetare som just nu arbetar och som är drabbade av exponeringen.

Victorino Espinales misstänker att det kan vara så många som 12.000 arbetare som är drabbade. Men dessa arbetare kan inte stämma bolagen så länge sjukdomarna inte har brutit ut.

– Vi är 20.000 arbetare som är direkt drabbade. Men de nya, de 12.000 arbetare i åldern 16-25 år, arbetar med 32 kemikalier varav vi anser att minst åtta av dessa har samma bakgrund som Nemangón. Vad betyder det? Jo att massakern över våra kamrater kommer att fortsätta. Om 10-12 år är det deras tur att befinna sig här för att kräva sin rätt.

Dessa personer arbetar för Chiquita Brands Co men har inga försäkringar eller liknande, de är helt oskyddade, uppger Espinales.

Men inte bara människorna och djuren är drabbade. Hela miljön i de områden där USA-bolagen har exploaterat bananproduktionen är utsatt för giftkriget. Därför borde bolagen också stämmas för miljömord, menar bananledaren.

– Samma företag dömdes i USA av en federal domare att betala 60 miljoner dollar för att avgifta 25 vattenkällor som företaget hade förorenat under bara två års tid med samma pesticider som de har förgiftat nästan tre län i Nicaragua under 30 år!

Giftet kvar i 120 år

Ytterligare en komponent som bolagen har använt lever i jorden mellan 120-140 år. Under den tiden är det inte rekommendabelt att odla något.

För det andra kräver vi att bolagen meddelar att de är beredda att inleda förhandlingar med oss om skadestånd för decennier av giftkriget mot oss.

– Får vi inte i genom dessa krav så rör vi oss inte ur fläcken. Tvärtom, vi kommer att ta hit mer och mer kamrater. Då får vi se vad presidenten gör med så mycket folk från bananregionerna.

Dick Emanuelsson

En kronologisk ordning och ett axplock av USA-företagens intriger och ägarkoncentration

Dole Food Company, Inc. grundades 1851 på Hawai. År 2002 hade bolaget en omsättning på $4.4 billion dollar. Det är den största försäljaren av färska frukter, grönsaker samt snittblommor. De säljer också ett stort antal paketerade eller frysta livsmedel. Dole har affärer i 90 länder och har 33.000 fast anställda och 24.000 säsongs- eller temporärt anställda.

1962: United Fruit skapar det kända klistermärket med etiketten ”Chiquita”.

1963: Herbert Cornuelle blir ny styrelseordförande för United Fruit Company som köper upp A&W Root Beer Company, Foster Grant.

1964: Castle and Cook köper upp “Vaccaro” som i sin tur äger Standard Fruit).

1967: Castle & Cooke Corporation köper upp Standard Fruit och Steamship Company.

1973: För första gången i historien placeras företaget Dole på första platsen i USA med 45 procent av försäljning av bananer och förpassar United Brands till andra plats med 35 procent av marknaden.

1983: United Brands ramlar ner till tredje platsen medan Del Monte och Standard Fruit tar hand om de två första platserna.

1985: Affärsmagnaten David Murdock köper Castle and Cook som i sin tur är ägare av Standard Fruit och döper det nya företaget till Dole Corporation.

1989: Konkurrenten Carl H. Lindner bestämmer sig för att byta namn på United Brands Company till Chiquita Brands International Incorporated.

1990: Chiquita intar första platsen som bananproducent och försäljare (33%) och förpassar Dole till andra platsen med 22%.

Under 1990-talet har USA-företagen, med aktiv uppbackning av de olika regeringarna från Bush till Clinton, tagit strid med EU:s beslut att införa tullavgifter på USA-bananer.

Dick Emanuelsson

Källa: http://www.unitedfruit.org/chronology.html

Massakrer och statskupper i ”företagsfrihetens” namn

<3541>

MANAGUA 2004-0316 / Vad är Dole, United Fruit, Standard Fruit, Castle and Cook, United Brands, Chiquita Brands och vad gör de på “USA:s bakgård”?

I rubriken ovan är det lätt att bli förvirrad. Ett antal USA-företag med olika historia men ofta med samma ägare.

Så kan man beskriva det ibland korsvisa ägandet mellan de företag som intrigerat i både statskupper som blodbad i Centralamerika, även kallat ”USA:s bakgård”.

United Fruit Co krävde att den konservativa colombianska regeringen skulle skicka armén på bananarbetarna i länet Magdalena vilket också skedde. 1928 slaktades närmare 3.000 bananarbetare, deras barn, fruar och gamla för att bananarbetarna hade krävt att deras slavlöner skulle höjas några pesos. Med bibeln i hand vädjade de till armésoldaterna att inte öppna eld, vilket ändå skedde.

Samma historia har ägt rum i Honduras och Guatemala. I det sistnämnda landet genomfördes en blygsam jordreform 1952 (Decreto 900) av den progressive presidenten Jacobo Arbenz.

209 842 tunnland obrukad mark i United Fruits ägo konfiskerades till ett pris av 672.572 dollar, vilket var det taxeringsvärde som bolaget hade uppgett i sin skattedeklaration.

”Marxistiska tentakler i Centralamerika”

USA-företaget och USA-myndigheterna igångsatte en psykologisk krigföring utan like. USA:s utrikesminister John Foster Dulles skickade en not till Arbenz där han klagade över att ersättningen för den konfiskerade landarealen var för liten.

John Peurifoy, USA:s ambassadör i Guatemala City, sa i ett kongressförhör i USA att ”Guatemala sprider sina marxistiska tentakler i Centralamerika”. Arbenz anklagades också för att ha planerat jordreformen i Moskva.

I mars 1954 uttalade OAS, De Amerikanska Staternas Organisation, sin oro över den ”kommunistiska infiltrationen” på kontinenten. Arbenz föreslog Honduras en icke-angreppspakt, vilket den honduranska regeringen avvisade.

Från militärbaser i Nicaragua attackerade den guatemalanska översten Carlos Castillo Armas (http://www.unitedfruit.org/castillo.html) sitt eget land under förevändningen om ”ett frihetskrig mot kommunismen”. Den planerade militära operationen fick genast CIA:s, USA:s och de centralamerikanska regeringarnas stöd. Castillo lyckades tvinga Arbenz i exil och omedelbart upphörde också de lagliga aktionerna mot United Fruit Co som jordreformen.

Den 13 juli erkändes kuppöverstens regeringsjunta av USA:s president Dwight Eisenhower.

Che och Fidel

Che Guevara, som befann sig i Guatemala under dessa år som arbetande läkare och bokförsäljare(!) beskrev statskuppen som en illustration om att genomgripande sociala och ekonomiska förändringar i Latinamerika bara är möjliga genom en väpnad resning och revolution. Han anmälde sig frivilligt för att med vapen slå tillbaka överste Castillo.

Men när nederlaget var ett faktum flydde han till Mexiko där han träffade en annan person som skulle gå till historien; Fidel Castro. I Mexiko planerade de återtåget till Kuba för att den 1 januari 1959 störta ”USA:s man på Kuba”, diktatorn och sergeanten Fulgencio Batista. Che Guevara gick in i staden Santa Clara som befriades den 8 januari 1959.

Den 8 oktober 1967 avrättades Che av den CIA-stödda bolivianska armén när han ledde en grupp revolutionärer med målet att ”skapa en, två och fler Vietnam”.

Dick Emanuelsson

”Det är Davids kamp mot Goliat”: Standard Fruit Co betalade skadestånd på hundra dollar för ett förstört liv

<2109>

HONDURAS 2004-0315 / De 20.000 nicaraguanska arbetarna kräver sex miljarder dollar i skadestånd av de 14 USA-bolag som stämts av arbetarna. Det har en stenhård dust att utkämpa mot de transnationella bolagens smarta advokater.

I Honduras köpte sig Standard Fruit Co sig fritt från allt ansvar som cancer, sterilitet, impotens och det mänskliga helvete som tusentals bananarbetare och deras familjer upplevde under decennier för ett hundra (100) dollar. Två tusen honduranska kvinnor drabbades också av pesticiderna men fick inte ett öre i skadestånd.

Advokat Enrique Flores var verksam under hela den juridiska processen mot Standard Fruit Co under 1990-talet. Och han är lika kritisk som kollegorna i Nicaragua mot USA-företagens agerande som han betecknar som skamlöst.

– Drygt två tusen bananarbetare som också deltagit i stämningen men som det inte kunde påvisas att de hade blivit sterila, fick en spottstyver, 100 dollar, och via sin namnunderskrift på checken avsade sig alla framtida ekonomiska krav på företaget. Företaget lurade helt enkelt arbetarna och facket genom att påstå, att det enda sätt att få ut skadestånd i USA var att dra tillbaka sin stämning mot Standard Fruit Co, uppger Flores.

Vilka erfarenheter kan han som advokat dra av de honduranska erfarenheterna och vilka lärdomar kan dessa ge till de nicaraguanska bananarbetarna i sitt mål mot USA-företagen?

– De behöver stöd, både nationellt som internationellt. Om de lyckas att undvika att isoleras och splittras så har de stora utsikter att vinna processen. Företagets försvarsadvokater har just riktat in sig på att ”köpa” ledarna, utse dem som arbetarnas representanter, isolera arbetarna för att därefter splittra dem.

– Det är också viktigt att det utövas påtryckningar på internationella människorätts- och fackliga organisationer. Det faktum att arbetarna i vissa mål har fått till stånd en förlikning i USA-domstolar, betyder inte att respektive land ska ge upp sin nationella suveränitet och överge sina medborgare.

– Det här är Davids kamp mot Goliat. Men för den skull är det viktigt att inte ge efter, även om de transnationella bolagen är gigantiska motståndare. Det är ett krig som är värt att utstå.

Dick Emanuelsson

OFFREN FÖR NEMAGON: “HUDEN KÄNNS SOM OM DEN BRINNER”

Offren reser sig och kräver sin rätt

<6961>

MANAGUA 2004-0311 / Fjorton nordamerikanska bananbolag är stämda av tusentals centralamerikanska bananarbetare som utsattes för ett veritabelt giftmord från 1958 till 1993. Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON, har träffat några av dem framför Nicaraguas parlament. I 42 dagar har de ockuperat parken för att få hjälp av presidenten i sin kamp för upprättelse.

Det är en hemsk syn och smärtsamt att både se och höra vittnesmålen från offren för de transnationella bananbolagens bokstavliga förgiftning av människor, flora och fauna.

”Många av mina före detta arbetskamrater har avlidit”

Julio Rivera, 73, ser bokstavligen ut som en karta. Hela partier av kroppen är helt vita likt hyn av en albino, trots att han är ordinär nicaraguan, det vill säga mörkhyad.

– Jag arbetade 1976-78 och vi utsattes för en gul vätska som sprutades ut över bananfälten. Vid den tiden funderade man inte över riskerna med kemikalierna. Ingen av förmännen sa eller informerade eller försåg oss med skyddskläder. Men när det började klia i ögonen och på kroppen efter ett antal år kom misstankarna.

Av de fyra bröderna var Julio den ende som arbetade på bananplantagen Maria Elsa, ägt av Standard Fruit Co. Han var den ende av de fyra som drabbades av att pigmentet på halva kroppen försvann.

På grund av skadorna slutade Julio 1978. Men det var bara början. Sedan dess drabbas han av yrsel, illamående, huvudvärk. När han promenerar drabbas han lätt av kramp i knän, fötter och händer.

– Många av mina före detta arbetskamrater har avlidit, andra är rejält sjuka. Cancer, njurar, levern, huden är drabbade. Jag sover en eller två timmar när huden känns som om den skulle börja brinna. Kort sagt, livet förvandlas till ett helvete.

– Här bland de övriga kamraterna ska vi stanna tills vi uppnått en seger som åtminstone gör att vi kan lämna detta jordeliv med värdighet. Men den här regeringen vi har verkar mer vara en underavdelning till den amerikanska regeringen, nickedockor.

* * *

Juana fick livmoders- och strupcancer

Juana Palma arbetade i tio år på paketeringen i en bananplantage i länet Chinandega. Hon ligger i en hängmatta, lägrets “sängar”, och tittar upp med ett sorgset ansikte när jag sätter mig i “grannmattan”.

– Mellan 1970-1980 stod jag i paketeringen och gjorde rent bananerna, skar isär bananstockarna och klistrade på företagsnamnet. Vad vi då inte visste var att pesticiderna flödade i vattnet i paketeringen. Titta så jag ser ut, säger hon och den resignerade kvinnan med det rödfärgade håret verkar plötsligt vakna upp ur en 25 år lång mardröm.

Hennes granne lägger sig i berättelsen och säger att varje droppe som föll på huden orsakade en vit punkt efter en tid om man inte tvättade bort den omedelbart.

– Vi är också många kvinnor som opererats för cancer. Min livmoder tog de bort efter att jag fick livmoderscancer. Därefter fick jag strupcancer och de tog även bort tumören i halsen.

• Arbetsledningen, vilken skyddsinformation gav de?

– Absolut ingen alls. När vi klagade på att vi började förlora pigment och naglar sa de bara att “stackars liten”. Läkarna spelade med och sa inget alls att pesticiderna skulle vara farliga. De lokala politikerna i San Carlos sa heller ingenting.

Runt omkring oss har allt fler arbetare samlats och en efter en vill de berätta för den utländske reportern om hur de exponerades, som läkarna säger, för pesticiderna.

* * *

Både Daniel och hans söner blev impotenta

Daniel Ernesto Herrera, 50, ser klanderfri ut, på utsidan. Men han inre organ är dabbade och har lett till impotens.

– De som arbetade med mig 1970-80 är alla döda. Det är många som är “likviderade” till 100 procent i förhållandet med sin fru eller man.

Grannkvinnan tilläger att även Ernestos två söner är drabbade av “samma sjukdom”, det vill säga impotens, trots sin ringa ålder. Det är bananbolagens förbannelser över en hel yrkeskår som drabbar generationerna lång tid framöver.

– Vi vet inte om ens barn är drabbade för vi har inte pengar att gå till läkaren för att göra en hälsovårdsundersökning. Denna kostar 150 cordobas (ca 10 dollar) och en lantarbetare har inte denna summa. En ampull kostar 75 cordobas medan en injektion kostar 350 cordobas. Varifrån tar vi dessa pengar?

– Det enda som återstår är att invänta döden, sammanfattar en livstrött Ernesto Herrera.

* * *

Opererad för strupcancer

Joaquin Soto är en av de äldre männen. Men till skillnad från de andra har han en vit näsduk runt halsen trots närmare 40 graders hetta. Orsaken är att han opererades för strupcancer. Han tar bort näsduken och där finns bara ett hål rakt in i halsen.

Han rotar i sin väska och får upp en liten talapparat som han säter mot näsduken. Det är första gången jag gör en intervju med en person i denna belägenhet.

– För fem år sedan opererades jag för cancer, en konsekvens av pesticiderna. Men nu är vi mitt upp i denna kamp för att kräva vår rätt, säger han och tycker att de tolv amerikanska bananföretagen saknar hut i kroppen som gjort en motstämning mot bananarbetarna för bedrägeri.

Enligt experterna är tre län på Nicaraguas västkust drabbat av pesticiderna som i värsta fall kunde föras med vinden så långt som 20 kilometer. En av komponenterna, som Standard Fruit Co:s 17 plantager spydde ut, har en livslängd på 120-140 år. Dt gör att pesticiderna förblir i grundvatten och marker för lång tid fram över med allt vad det innebär för skador på människor, djur och flora.

* * *

Lucas förgiftades, blev krympling och sover varannan natt

Lucas Roque Parrabona är ytterligare en dramatisk syn. Fötter, ben och händer är helt förvridna och deformerade. Han sover 30 minuter varannan natt och skadorna på hans inre organ är på väg att döda honom.

– Mina ben, händer, fötter, huvud och inre organ har deformerats eller förstörts av gifterna sedan 1976, säger han och visar händerna vars fingrar spretar åt alla omöjliga håll.

– Jag var en helt normal man fysiskt sett 1970 när jag började på plantagen. Sedan 17 år sover jag varannan natt, men bara en halvtimme, resultat av kramperna som lett till deformationerna i min kropp.

Lucas arbetade med alla slags sysslor på plantagen. Men hans långsamma död bestod i att han och familjen drack av vattnet som cirkulerade i små kanaler på och utanför bananplantagen, förgiftat av pesticiderna.

– Min familj är också sjuk. Min son var som en 6 månaders bebis trots att han var 6 år när han dog, knappt utan skellett. Samma sak hände när min dotter föddes, ett stycke skinn. Därför sa läkaren att min fru inte kunde föda fler barn för det enda som skulle förlösas skulle bli ett köttstycke utan kroppsbyggnad. Det är vårt öde för min familj.

– Läkarna säger att benen i min kropp och andra kroppsdelar är förtvinande. Det är bara en fråga om när de bryts sönder. Bananförtaget säger att vi är vi försöker bluffa dem och regeringen, stället för att försvara sina egna medborgare, vågar inte säga ett knyst mot jänkarna.

Dick Emanuelsson

När USA-företagen hemlighöll testresultaten om Nemagon (DBCP)

<3839>

Kemiföretagen i USA visste att användandet av DBCP, eller Nemagón, var farligt. Det visade deras hemliga studier. Men de höll tyst tills det upptäcktes, för 30 år sedan.

Enligt dessa studier kunde människor i lantarbete eller på kemiföretag drabbas av en rad komplikationer, som till exempel sterilitet vid exponering av DBCP. Men företagen höll tyst.

Men till slut sprack hemlighetsmakeriet och laboratoriestudier bekräftade att män kunde bli sterila via en kraftig reducering av spermier. En annan sekundär effekt är cancer och deformationer på nyfödda.

Arbetare på manufakturföretag och plantager i USA bekräftade sina svårigheter att få barn. USA:s miljödepartement förbjöd till slut DBCP för nästan all slags tillämpning i jordbruk. Ställd inför detta faktum öste de multinationella bolagen ut dessa gifter över Centralamerika. Tolv USA-bolag inom banannäringen som till exempel Standard Fruit eller United Fruit Company tog emot gifterna som spreds över bananer och arbetare giftet.

Efter att plantagerna hade besprutats fanns ångorna från DBCP kvar lång tid under de stora bananbladen som formade ett tak ovanför arbetarna. Arbetare utsattes också för kontakt med giftet när de fyllde de stora besprutningsbehållarna eller när giftet skvätte tillbaka när det sprutades på stenar eller andra föremål.

Många arbetare vittnade om att de absorberade Nemagón varje dag utan att kunna göra något och på kvällen luktade det Nemagón när de urinerade.

VAD ÄR NEMAGÓN

Nemagón är ett vetenskapligt uttryck för och är en komponent från Dibromo med Cloro Propano kallad DBCP. Den appliceras på en rad pesticider och gödningsmedel som används i jordbruket för att utrota en mask som angriper bananplantan och som i sin mikroskopiska form är känd som Nemátodo.

DBCP distribuerades till marknaden under olika namn. Nemagón var dock det växtgift som hade mest effekt. Inledningsvis anlände det till Honduras och Nicaragua under namn som Fumazone 86 och Hematicida, eller andra namn som arbetarna i dag för kalla kårar av när de förs på tal.

Besprutning av DBCP på plantagerna accelererar framväxten av bananen och ger även större storlek på frukten. En bananstock kan bli så tung som 125 libras, cirka 60 kilo.

Konsekvenserna av direkt eller indirekt kontakt med DBCP utgörs av ett antal komplikationer för hälsan, där den främsta är sterilitet hos män där kroppen inte längre producerar spermier. Men även en reduktion av spermier eller att spermierna inte har den tillräckliga fart som är nödvändig för att befruktningen ska bli ett faktum, är också vanligt.

Den andra fatala konsekvensen av DBCP är att den utvecklar cancer. I flera latinamerikanska länder med bananodlingar har upptäckter av cancer gjorts i magen, livmodern, njurar, testiklar och i tolvfingertarmen.

Cancerinstitutet i USA anser att DBCP utgör en av de starkaste orsakerna till cancer. I egna studier fastslås att Nemagón utvecklar denna sjukdom i en stor variation av organ och kroppsdelar och i allmänhet av små doser.

DBCP är också förenat med kroppsdeformationer vid födsel. Men den orsakar även missfall på kvinnor som exponerats av pesticiderna. I Honduras rapporterades om hundratals missfall vid Standard Fruits plantager efter att pesticider hade använts som gödningsmedel.

En annan skada som upptäckts är Dermatitis, på svenska Hudceliaki séller Dermatitis herpetiformis, (läs mer på: http://www.gastrolab.net/ksqcehus.htm) som är en hudsjukdom som börjar med lätta skador efter hudkontakt med Nemagón. Med tiden förvärras skadorna och vita fläckar uppstår.

DBCP är betraktad som en högst beständig och lättflyktig pesticid. Den bryts sakta ned i marken men förblir där under flera år och kan nå ner i grundvattnet som förgiftas, liksom luft och markyta. Den är högst beständig i vatten.

Dick Emanuelsson

Källa: La Prensa 29 september, 1997

Honduras en enda stor soptipp för bananbolagens gifter

<2805>

Tusen gifttunnor grävdes ner av Standard Fruit Co.

TEGUCUIALPA 2004-0315 / Juan Almendarez är Honduras kanske mest framstående miljöexpert och väl insatt i problematiken med exponeringen av Dibromo Cloro Propano, DBCP, eller Nemangón, som det kallas allmänt bland bananarbetarna. Han ingick i en läkarkommission som deltog i utredningen av skadorna.

– De 5.000 honduranska bananarbetarna utsattes Ander lång tid för Nemangón men det var först i mitten av 1990-talet som den juridiska processen inleddes. Många av de drabbade har redan avlidit eftersom hela processen har förhalats på grund av ekonomiska intressen.

– De 2.000 honduranska kvinnor som exponerades och insjuknade av Nemangón blev helt utan skadestånd med argumentet att Nemangón bara drabbade männens sterilitet. Mycket litet sades eller undersöktes om hur kvinnorna drabbades, vilket de gjorde. Men de som ledde undersökningen ville inte ens att läkarkommissionen skulle utreda kvinnornas utsatthet.

Som om detta inte vore nog, drabbades Honduras av de skrupelfria USA-bolagens hänsynslösa utsläpp av Nemangón och andra växtgifter. Över 1.000 fat växtgifter grävdes ner vid staden La Ceiba vid Atlantkusten av Standard Fruit Co. När orkanen Mitch svepte över Centralamerika i november 1998 avtäcktes dessa gifttunnor. Men även de miljoner plastsäckar som under ett sekels bananproduktion har täckt de besprutade bananstockarna men som spridits för vinden över plantager och landsbygd, transporterade med orkanens hjälp sitt giftiga innehåll över stora delar av Honduras.

– Orkanen rörde även upp kvicksilver, cyanid, kvicksilver och tungmetaller från sekel av gruvbrytning och förgiftade dricksvattenkällor. Landet har praktiskt taget förvandlats till ett cyanidlandskap där tusentals fiskar har förgiftats i floder och sjöar. USA-företaget Glamy Ltd utvinner guld, silver, kadmium, nickel och bly. Blyet återvänder i form av kulor, säger Almendarez sarkastiskt.

I de undersökningar som genomförts visar det sig att kroppen drabbas av håravfall, hudförändringar, sekundära infektioner och allergier, en synnerligen dramatisk miljösituation som denna gruvbrytning har åstadkommit. Naturligtvis skulle denna gruvbrytning kunna ske med stor säkerhet men det innebär ekonomiska kostnader som USA-företaget inte velat göra. Sysselsättningsargumentet är heller inte hållbart eftersom det är en liten del arbetare och operatörer som sysselsätts. Men miljön är det stora offret, understryker Almendarez.

– Bananbolagen förvandlade definitivt Honduras till en giftig avstjälpningsplats.

Dick Emanuelsson

Fotnot: Det går att läsa mer om konsekvenserna av Nemangón på http://www.cdc.gov/niosh/rtecs/tx8583b0.html, The Registry of Toxic Effects of Chemical Substances, Propane, 1,2 - Dibromo - 3 – Cloro.