Translate-traducir

domingo, 10 de noviembre de 2019

Den antiimperialistiska Tribunen i bostadsområdet Barbosa

Invånare i bostadsområdet Barbosa och CDR-Kommitté 12 hälsar 1400 internationella delegater välkomna till den antiimperialistiska tribunalen. FOTO: DICK EMANUELSSON.




Den antiimperialistiska Tribunen i bostadsområdet Barbosa

Av Dick Emanuelsson

HAVANNA / BARBOSA / 1 november 2019 / Där stod de, kvinnor och män med sina plakat som de stolt visade upp; ”Zona 72, CDR 6”, ”Zona 72, CDR 17”, sammanlagt 20 CDR-kommittéer i det stora bostadsområdet Barbosa i kommunen Playa, Havannaprovinsen.

Närmare 1400 internationella delegater från 85 länder hade anlänt till bostadsområdet Barbosa där den antiimperialistiska Tribunen skulle genomföras denna ljumma behagliga fredagskväll. Tillsammans med invånarna skulle de komma rikta sina krav och förslag till en bättre och rättvisare värld. Men framför allt, lägga fram konkreta arbetsuppgifter för på pappret är inte förslagen värda ett dugg.

– Det är en viktig händelse för den binder samman Kuba med världen och visar att vi står med en fast beslutsamhet trogna Revolutionens principer under den upplysta fyren som är Fidel, sa Ileana Medina, ordförande för CDR-kommittén Nr. 8 i Barbosa när hon tar emot oss.

Blockaden skärps på alla områden

Femvåningshusen är de gängse som i de flesta bostadsområden i de kubanska städerna. Den pastellgröna färgen är relativt intakt jämfört med många andra hus i Havannaprovinsen där blockaden har gått hårt fram med bristen på underhåll.

CDR-kommittéerna är oundgängliga, inte bara i den ”revolutionära vakthållningen” mot kontrarevolutionära aktioner utan även i frågor som se till att området ser snyggt och städat ut, att inpränta betydelsen av att spara energi, delta i kampanjer för att donera blod. Kommittéernas betydelse är än mer viktigare nu när blockaden skärps på alla samhällslivets områden. Trump hotar rederier som transporterar alla slags nödvändiga produkter till Kuba och försäkringsbolag som försäkrar fartygen. Deltar de inte i den brottsliga blockaden mot Kuba, förlorar de USA-marknaden.

7,6 miljoner medlemmar!

Den 28 september 1960, efter en rad attentat och bara ett halvår innan den CIA-planerade invasionen i Playa Giron (16-19 april 1961) ställde Revolutionens förgrundsgestalt Fidel Castro förslaget om att skapa dessa kommittéer. Framför honom stod tiotusentals Havannabor som i ovationer samtyckte.

Tjugo år senare, i Nicaragua skapades CDS, de Sandinistiska Försvarskommittéerna som fyllde i princip samma roll. På murarna i städerna målades inskriften; ”Miles de Ojos te vigilan”, tusentals ögon bevakar dig, en varning till Contras, USA:s legoknektsarmé som under tio år dödade cirka 50.000 nicaraguaner.

CDR-kommittéerna i Kuba är organiserade i varje gata. De utser sin egen styrelse med ordförande med mera och den organisatoriska strukturen går ända upp till nationell nivå. Sammanlagt beräknas 7,6 miljoner kubaner över 14 år vara medlemmar i CDR.

Fidel väcker rörelse

Enorma tygstycken med Kubas flagga, Fidel och Kvinnoförbundets banderoller hänger på husfasaderna eller balkongräcket. En stor scen med bildprojicering vid sidan av scenen fångar publikens intresse. Allt från medryckande salsa med socialt innehåll till reggeaton presenteras på jätteskärmen.

Flera korta videofilmer projiceras. En av dem en vacker hyllning till Fidel. Det äldre paret i 60-70-årsåldern som står snett framför mig kramar om varandra när Fidel säger några korta ord. Ett par tårar rullar nerför kvinnans fårade kind. Det är andäktig stämning och respekt när denne Revolutionens oegennyttige Fader talar.

Delegaterna hyllas och leverop för solidariteten mellan Kuba och Mexiko hörs. Mexikanerna har så klart tagit med sig sin flagga och de är populära bland kubanerna.

Eftersom det är fredagskväll är människorna lite festklädda. Kvinnorna i alla åldrar har lagt rött på läpparna och stänkt lite parfym här och där. Mammorna har gjort flätor på flickorna som alla gånger har skrikit när mamma har sträckt och fäst håret i två stenhårda flätor. Killar och tjejer i 12-18 år kollar in sina motpartner denna kväll när den stora platsen har fyllts till sista plats. Höfterna vajar utmanande vilket registreras bland fler än en närvarande.

Kamp mot nykolonialism och nyliberalism

Den puertoricanska antikoloniala kämpen MILAGROS RIVERA håller talet i den internationella delegationens namn. Denna fackliga veteran från det puertoricanska elektrikerfacket som stridit i decennier mot en privatisering och för klassolidaritet, framhåller ”solidariteten mellan de kämpande folken i världen med det hjältemodiga kubanska folket”. Hennes tal är en svidande vidräkning mot den stat som tog över från spanjorerna när den spanska kolonialmakten besegrades den 10 december 1898. Den 11 april 1899 införlivades Puerto Rico, Kuba och Filippinerna formellt som kolonier i USA-imperiet, en ordning som rådde fram till 25 juli 1952 då Puerto Rico förklarades som en associerad stat till USA, en nykolonial form.

IRIDIANI SEIBERT, representant för de brasilianska bondekvinnorna talar om den gemensamma kampen mellan folken och ett bevis på denna är den enastående insats som gjorts för att se Lula frigiven. Det kubanska folket samlade in 2,4 miljoner namnunderskrifter med detta mål, ett mål som uppfylldes den 9 november, bara en vecka efter att Iridiani tillsammans med befolkningen i Barbosa unisont ropade: ”LULA LIBRE”!

”Vi ska bli som Che”!

YANILADY TEJERA SANCHEZ är en stolt mamma till den 5-årige Josegalo som just har deklamerat en hyllning till den internationella solidariteten och avslutar med alla pionjärers paroll; ”Por el Comunismo, seremos como el Che”! För kommunismen, vi ska bli som Che!

Yanilady kom till Barbosa när hon var åtta år och har levt och arbetat i området i 26 år.

– Det har varit en imponerande utveckling i Barbosa under dessa år. Jag arbetar i områdets apotek, säger hon och kliar sig på kinden och visar upp naglarna, värdig en kubanska där ringfingrets nagel har en rosa blomma medan pekfingret är ett glittrigt konstverk.

– Barbosa har all slags service som bageri, apotek, daghem, lågstadieskola, lekplatser och andra gröna platser för barnen. Josegalo var hos en dagmamma men går nu i första klass. Där får han lunch som är gratis, säger en stolt mor som är entusiastisk över det utländska besöket.

Festen pågår fortfarande när de 35 bussarna anländer vid 23.30-tiden på fredagskvällen. Bland denna stora massa av människor i alla åldrar ser jag inte en enda som är berusad eller skandalös, utan en litterär familjefest med politiska inslag som handlar om Kubas och världens framtid.








Blanca Rosa Eekhout, kommunminister i Venezuela. FOTO: DICK EMANUELSSON.












5-årige Josegalo som just har deklamerat en hyllning till den internationella solidariteten och avslutar med alla pionjärers paroll; ”Por el Comunismo, seremos como el Che”! För kommunismen, vi ska bli som el Che! FOTO: DICK EMANUELSSON.


Yanilady Tejera Sanchez är en stolt mamma till den 5-årige Josegalo.
FOTO: DICK EMANUELSSON.


Milagro Rivera. FOTO: DICK EMANUELSSON.




La Rumba. FOTO: DICK EMANUELSSON.