Invånare i bostadsområdet Barbosa och CDR-Kommitté 12 hälsar 1400 internationella
delegater välkomna till den antiimperialistiska tribunalen. FOTO: DICK EMANUELSSON.
|
Den antiimperialistiska Tribunen i
bostadsområdet Barbosa
Av Dick Emanuelsson
HAVANNA / BARBOSA / 1 november 2019 / Där
stod de, kvinnor och män med sina plakat som de stolt visade upp; ”Zona 72, CDR
6”, ”Zona 72, CDR 17”, sammanlagt 20 CDR-kommittéer i det stora bostadsområdet
Barbosa i kommunen Playa, Havannaprovinsen.
Närmare
1400 internationella delegater från 85 länder hade anlänt till bostadsområdet Barbosa
där den antiimperialistiska Tribunen skulle genomföras denna ljumma behagliga fredagskväll.
Tillsammans med invånarna skulle de komma rikta sina krav och förslag till en
bättre och rättvisare värld. Men framför allt, lägga fram konkreta
arbetsuppgifter för på pappret är inte förslagen värda ett dugg.
– Det
är en viktig händelse för den binder samman Kuba med världen och visar att vi
står med en fast beslutsamhet trogna Revolutionens principer under den upplysta
fyren som är Fidel, sa Ileana Medina, ordförande för CDR-kommittén Nr. 8 i
Barbosa när hon tar emot oss.
Blockaden skärps på alla områden
Femvåningshusen
är de gängse som i de flesta bostadsområden i de kubanska städerna. Den
pastellgröna färgen är relativt intakt jämfört med många andra hus i
Havannaprovinsen där blockaden har gått hårt fram med bristen på underhåll.
CDR-kommittéerna
är oundgängliga, inte bara i den ”revolutionära vakthållningen” mot
kontrarevolutionära aktioner utan även i frågor som se till att området ser
snyggt och städat ut, att inpränta betydelsen av att spara energi, delta i
kampanjer för att donera blod. Kommittéernas betydelse är än mer viktigare nu
när blockaden skärps på alla samhällslivets områden. Trump hotar rederier som
transporterar alla slags nödvändiga produkter till Kuba och försäkringsbolag som
försäkrar fartygen. Deltar de inte i den brottsliga blockaden mot Kuba,
förlorar de USA-marknaden.
7,6 miljoner medlemmar!
Den 28
september 1960, efter en rad attentat och bara ett halvår innan den CIA-planerade
invasionen i Playa Giron (16-19 april 1961) ställde Revolutionens förgrundsgestalt
Fidel Castro förslaget om att skapa dessa kommittéer. Framför honom stod tiotusentals
Havannabor som i ovationer samtyckte.
Tjugo
år senare, i Nicaragua skapades CDS, de Sandinistiska Försvarskommittéerna som
fyllde i princip samma roll. På murarna i städerna målades inskriften; ”Miles de Ojos te vigilan”, tusentals
ögon bevakar dig, en varning till Contras, USA:s legoknektsarmé som under tio
år dödade cirka 50.000 nicaraguaner.
CDR-kommittéerna
i Kuba är organiserade i varje gata. De utser sin egen styrelse med ordförande
med mera och den organisatoriska strukturen går ända upp till nationell nivå.
Sammanlagt beräknas 7,6 miljoner kubaner över 14 år vara medlemmar i CDR.
Fidel väcker rörelse
Enorma
tygstycken med Kubas flagga, Fidel och Kvinnoförbundets banderoller hänger på
husfasaderna eller balkongräcket. En stor scen med bildprojicering vid sidan av
scenen fångar publikens intresse. Allt från medryckande salsa med socialt
innehåll till reggeaton presenteras på jätteskärmen.
Flera korta
videofilmer projiceras. En av dem en vacker hyllning till Fidel. Det äldre
paret i 60-70-årsåldern som står snett framför mig kramar om varandra när Fidel
säger några korta ord. Ett par tårar rullar nerför kvinnans fårade kind. Det är
andäktig stämning och respekt när denne Revolutionens oegennyttige Fader talar.
Delegaterna
hyllas och leverop för solidariteten mellan Kuba och Mexiko hörs. Mexikanerna
har så klart tagit med sig sin flagga och de är populära bland kubanerna.
Eftersom
det är fredagskväll är människorna lite festklädda. Kvinnorna i alla åldrar har
lagt rött på läpparna och stänkt lite parfym här och där. Mammorna har gjort flätor
på flickorna som alla gånger har skrikit när mamma har sträckt och fäst håret i
två stenhårda flätor. Killar och tjejer i 12-18 år kollar in sina motpartner
denna kväll när den stora platsen har fyllts till sista plats. Höfterna vajar
utmanande vilket registreras bland fler än en närvarande.
Kamp mot nykolonialism och nyliberalism
Den
puertoricanska antikoloniala kämpen MILAGROS
RIVERA håller talet i den internationella delegationens namn. Denna fackliga
veteran från det puertoricanska elektrikerfacket som stridit i decennier mot en
privatisering och för klassolidaritet, framhåller ”solidariteten mellan de
kämpande folken i världen med det hjältemodiga kubanska folket”. Hennes tal är
en svidande vidräkning mot den stat som tog över från spanjorerna när den spanska
kolonialmakten besegrades den 10 december 1898. Den 11 april 1899 införlivades Puerto
Rico, Kuba och Filippinerna formellt som kolonier i USA-imperiet, en ordning
som rådde fram till 25 juli 1952 då Puerto Rico förklarades som en associerad
stat till USA, en nykolonial form.
IRIDIANI SEIBERT, representant för
de brasilianska bondekvinnorna talar om den gemensamma kampen mellan folken och
ett bevis på denna är den enastående insats som gjorts för att se Lula
frigiven. Det kubanska folket samlade in 2,4 miljoner namnunderskrifter med
detta mål, ett mål som uppfylldes den 9 november, bara en vecka efter att
Iridiani tillsammans med befolkningen i Barbosa unisont ropade: ”LULA LIBRE”!
”Vi ska bli som Che”!
YANILADY
TEJERA SANCHEZ är en stolt mamma
till den 5-årige Josegalo som just har deklamerat en hyllning till den
internationella solidariteten och avslutar med alla pionjärers paroll; ”Por el Comunismo, seremos como el Che”!
För kommunismen, vi ska bli som Che!
Yanilady
kom till Barbosa när hon var åtta år och har levt och arbetat i området i 26
år.
– Det
har varit en imponerande utveckling i Barbosa under dessa år. Jag arbetar i
områdets apotek, säger hon och kliar sig på kinden och visar upp naglarna,
värdig en kubanska där ringfingrets nagel har en rosa blomma medan pekfingret
är ett glittrigt konstverk.
–
Barbosa har all slags service som bageri, apotek, daghem, lågstadieskola,
lekplatser och andra gröna platser för barnen. Josegalo var hos en dagmamma men
går nu i första klass. Där får han lunch som är gratis, säger en stolt mor som
är entusiastisk över det utländska besöket.
Festen
pågår fortfarande när de 35 bussarna anländer vid 23.30-tiden på
fredagskvällen. Bland denna stora massa av människor i alla åldrar ser jag inte
en enda som är berusad eller skandalös, utan en litterär familjefest med politiska
inslag som handlar om Kubas och världens framtid.
Blanca Rosa Eekhout, kommunminister i Venezuela. FOTO: DICK EMANUELSSON. |
5-årige Josegalo som just har deklamerat en hyllning till
den internationella solidariteten och avslutar med alla pionjärers paroll; ”Por
el Comunismo, seremos como el Che”! För kommunismen, vi ska bli som el Che! FOTO: DICK EMANUELSSON.
Yanilady Tejera Sanchez är en stolt mamma till den 5-årige
Josegalo.
FOTO:
DICK EMANUELSSON.
Milagro Rivera. FOTO: DICK EMANUELSSON.
La Rumba. FOTO: DICK EMANUELSSON.