USA:s militära Sydkommando gör nu öppet anspråk på Latinamerikas litium, olja, gas och guld ·

 

LAURA RICHARDSON, general och chef för USA:s Södra Militärkommando som tror sig ha "vårdnaden" över Latinamerika och dess enorma naturtillgångar.

USA:s militära Sydkommando gör nu öppet anspråk på Latinamerikas litium, olja, gas och guld

•       ”Hemisfärens naturresurser ska vara disponibla för att motsvara VÅRA nationella prioriterade BEHOV”!
•        ”Om dessa länder bara producerade rädisor eller rovor skulle det inte hända dem någonting”!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2023-01-28 / LAURA RICHARDSON, general och chef för USSOTHCOM, USA:s Militära Sydkommando gick i veckan ut och formaliserade nu ett republikanskt utkast ör tjugo år sedan till USA:s politik visavi Latinamerikas och dess naturresurser. Det som inte republikanerna öppet vågade säga blir nu demokratisk statspolitik. Ett verkställande av Monroedoktrinen; ”Amerika till amerikanerna”!

Och frågan som Latinamerika i dag ställer sig efter det sällsynt cyniska som fräcka utspelet är vad Pentagon och general Laura Richardson har med Latinamerikas naturresurser att göra? Vad är det som säger att hon ska ha den politiska, och i konsekvens med den, den militära ”vårdnaden” över Latinamerika? För det är det hela frågan handlar om; ”Varken Kina eller Ryssland har rätt att röra sig på min bakgård”!

 

    

SANTA FE I-IV ÄR EN SERIE DOKUMENT [1] som legat till grund för USA:s utrikespolitik mot Latinamerika. Det första dokumentet publicerades 1980, författat av högerextrema utrikespolitiska rådgivare till Ronald Reagan. Santa Fe II kom 1989 och uttryckte stor oro för den politiska och militära utvecklingen i El Salvador och Colombia där man varnade för den ”växande kommunistiska gerillan”. Santa Fe IV, som ursprungligen skrevs i december 2000 men offentliggjordes först i augusti 2001 efter Bush tvivelaktiga valseger i Florida, handlar i korthet om följande fyra strategiska uppgifter (direkta citat från dokumentet):

• Kontroll över sunden i Atlanten.
• Obegränsad tillgång till Panamakanalen.
• Upprättande av en säker farled runt Kap Horn.
• Försäkran om att länderna i hemisfären inte uppträder fientligt mot USA.
• Att hemisfärens naturresurser är disponibla för att motsvara VÅRA NATIONELLA PRIORITERADE BEHOV.

Eller för tala med dåvarande försvarsminister (US) COLIN POWELL, som vid tidpunkten fällde det franka uttalandet:

”Vårt mål är att garantera USA-företagen kontroll över ett område som sträcker sig från Nord- till Sydpolen och fri tillgång, utan några som helst hinder till våra varor, tjänster, teknologi och kapital på hela hemisfären”.

 

FERNANDO BOSSI, argentinsk vänsterintellektuell skribent och författare sammanfattade ovanstående punkter på följande sätt:

”Det här dokumentet bekräftar principerna för Monroe-doktrinen och beskriver helt enkelt en plan för att annektera Latinamerika och Karibien. Enligt denna annekteringsplan utarbetas strategierna och fienderna definieras”.

Och vilka är general Laura Richardsons ”fiender”?

– Jag pratar om min motståndare nummer 2 i regionen, Ryssland (Kina är Nr. 1, reds anm.), som har förbindelser med Kuba, Venezuela och Nicaragua. Men varför är denna region viktig med alla dess rika naturresurser och sällsynta jordartsmetaller? Där finns ”Litiumtriangeln” som behövs för teknik idag. Sextio procent av världens litium finns i Litiumtriangeln; Argentina, Bolivia och Chile (också Mexiko har enorma tillgångar och har antagit en lag om att instifta ett STATLIGT bolag för utvinning, vilket orsakat ett ramaskri i USA och hos högern i Mexiko, reds anm.).

·       Här har den största oljereserven upptäckts för över ett år sedan utanför Guyana.

·       Här finns Venezuelas olje- och kopparguldresurser.

·       Vi har Amazonas lungor i världen och vi har 31 procent av världens sötvattensreserver i denna region.

Vad jag vill säga är att VI har mycket att göra. Den här regionen har mycket att göra med NATIONELL SÄKERHET och VI måste öka VÅRT deltagande”.

Så långt den kvinnliga generalen Richardson.

Och jämför citatet från 2001 och Santa Fe IV:

”Att hemisfärens naturresurser är disponibla för att motsvara VÅRA nationella prioriterade behov”, kompletterat med försvarsminister Colin Powells ord: ”Vårt mål är att garantera USA-företagen kontroll över ett område som sträcker sig från Nord- till Sydpolen och fri tillgång, utan några som helst hinder, till våra varor, tjänster, teknologi och kapital på hela hemisfären”.

 

Kartans POLITISKA färg är gjord INNAN
valet i Brasilien som utgör halva Sydamerika.

I DAG ÄR DEN KONTROLLEN STARKT IFRÅGASATT, och USA har inte kunnat hejda framför allt Kinas inträde på den latinamerikanska kontinenten. Därför far general Richardson som en skottspole mellan länderna och ömsom lovar och ömsom hotar regeringarna. För i dag är det delvis en ny politisk karta som har utvecklats i de senaste årens val. Bland de tidigare totalt underordnade högerregimerna återstår i princip bara Uruguay, Ecuador och nu också Peru, efter statskuppen mot president Pedro Castillo.

• Har statskuppen i Peru någon geostrategisk bakgrund?
• Har statskuppsförsöket i Brasilia någon längre koppling till Richardsons oro över naturtillgångarna i Sydamerika?
• Har den politiska högerns inledda offensiv mot Colombias president eller upproret i fascismens bastion Santa Cruz, i Bolivia något gemensamt med de nämnda länderna, där vi också måste inkludera Venezuela, som visserligen har nedgjort kontrarevolutionen och USA:s både mordförsök mot en statschef (4 augusti 2018), väpnade expeditioner som det ekonomiska kriget?

Ja, de är alla länder som tillsammans utgör AMAZONAS.

 

AMAZONAS ÄR EN JÄTTEMARKNAD för de skrupelfria ekonomiska krafterna i världen. I Amazonas finns den största kvantiteten av syre och sötvatten på planeten. Amazonas består av sju miljoner kvadratkilometer och utgör en tredjedel av Sydamerikas yta. Den största delen av Amazonas återfinns i Brasilien. De övriga länderna är Venezuela, Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Guyana, Surinam och franska Guayana.

”Kungen”, som Venezuelas dåtida president Hugo Chavez uttryckte saken, är Amazonasfloden. Det är en av de längsta floderna i världen och den största i vattenmängd. I detta jätteområde finns det järn, olja, ädelsten, trä. I området lever 20 miljoner människor av vilka 300 000 tillhör ursprungsbefolkningen [1].

År 2017 genomfördes en gemensam militärmanöver mellan Colombia, Peru och Brasilien som kallades "AMAZONLOG-EXPO 2017".

Enligt den ecuadorianske forskaren Guillermo Navarro Jiménez utgör Amazonas den största reserven i världen av tropisk skog med 56 procent. Det har en stor
variation av biologiska ekosystem, arter och genetiska resurser. Det finns cirka 1,5 miljoner kända arter men det uppskattas att det kan finnas så många som tio miljoner arter. På detta ska vi lägga 50 000 däggdjur, 20 000 olika slags reptiler, groddjur och fågelarter, 21 000 fiskarter, 140 000 ryggradslösa djur, 90 000 ryggradslösa leddjur, 90 000 underjordsplantor och 270 000 plantor i ytläge samt 55 000 mikroorganismer. I Amazonasfloden och dess 7 000 bifloder flyter 6 000 biljoner kubikmeter vatten per sekund. Denna världsoas är i fara.

Skrev jag 2003 i ett reportage för den då autentiska Norrskensflamman.

 

I ARBETET FÖR ”USA:s GEOSTRATEGISKA globala operation för att annektera Latinamerika hävdar den colombianske sociologen och läkaren Alberto Pinzón att Amazonasområdet utgör ”en gigantisk gemensam oljekälla” för de fem länderna Colombia, Ecuador, Peru, Brasilien och Venezuela. Av dessa länder är det bara två som utvinner olja i begränsad omfattning i området; Colombia och Ecuador.

Han så då, 2003, att där har vi den verkliga förklaringen till USA:s direkta attacker i Afghanistan och Irak. Eller som en USA-general frankt uttryckte saken: ”Om dessa länder bara producerade rädisor eller rovor skulle det inte hända dem någonting”.

 

Vita sötvattensdelefiner, ett unikt fenomen i Amazonasfloden.

OLJAN

Enligt en rapport som publicerades i tidskriften Soberanía.info (2004) kommer Venezuela, Irak, Saudiarabien, Kuwait, Arabemiraten, Nigeria, Ryssland och vissa länder i Centralasien vara de enda överlevande producenterna från oljans epok. Alla övriga, så som Norge, Storbritannien och andra medlemmar inom OPEC kommer inom några år att stå utan en droppe olja att pumpa upp [2].

USA behöver förstärka sina energiresurser kraftigt de kommande 40 åren. Det energipolitiska panoramat i världen andas pessimism: USA producerar i dag 73 procent av den totala energi som landet konsumerar. Men samtidigt konsumerar USA (2004):

•       33 procent av alla fossila ämnen i världen som olja, kol och gas.
•       Var 4:e oljefat i världen.
•       40 av 100 liter bensin i världen.
•       1 av 3 fossila derivat.

Underskottet på 25 procent av USA:s energikonsumtion motsvarar tolv miljoner fat av olja och gas per dag som måste importeras, i första hand från Latinamerika. ”De tolv miljonerna fat har år 2020 förvandlats till 25-30 miljoner fat och utgör den främsta orsaken till USA:s väpnade interventioner över planeten”, skriver journalisten och energiexperten Manuel Freytas från nyhetsbyrån IAR-Noticias. USA gör heller ingen hemlighet av att de anser sig ha en slags överstatlig rätt över planetens strategiska naturresurser som olja och gas, vilket illustreras och bekräftas i Dokumentet Santa Fe IV, som utgjorde en outtalad manual för Bushadministrationens utrikespolitik visavi Latinamerika, och som nu blivit statspolitik efter general Laura Richardsons uttalande i veckan, en ”Monroedoktrin” om man så vill.

 

SITUATIONEN ÅR 2004:

•       USA, Japan och EU konsumerar 67 av 100 liter bensin.
•       56 av 100 liter derivater.
•       41 av 100 liter av drivmedel (fule oil, drivstoff)
•       60 av 100 liter av andra destillerade ämnen.
•       44,5 liter av världens gas.
•       50 procent av världens petroleum.
•        De handlar med 65 procent av världens olja.

I dag har dessa stormakter ett underskott på 40 miljoner fat per dag av fossila ämnen som år 2020 kommer att öka till 100 miljoner fat. Ingen av dessa länder beräknas ha oljereserver som räcker längre än 15 år. Äger inga revolutionära förändringar rum på energipolitikens område kommer dessa länders industrier och infrastrukturer att ställas inför en dramatisk situation. Därför existerar det i dag en outtalad allians mellan EU och USA mot länder som förfogar över oljereserverna.

 

SOM SÄKERT MÅNGA MINNS VAR USA:s 6:e president JOHN QUINCY ADAMS också utrikesminister hos sin föregångare, den mer ökände och i Latinamerika föraktade JAMES MONROE. Adams fällde den bevingade frasen: ”USA har inga permanenta vänner, bara intressen”.

Att han hade gått i Monroes skola är uppenbart. Monroe stod ju bakom den klassiska frasen som varit statspolitik sedan dess; ”Amerika till amerikanerna”, som om USA skulle vara Amerika och inte bara en del av denna.

I general Laura Richardson hade de två stofilerna fått en levande efterföljare som Latinamerika bör se upp med. Men, som en vän sa till mig efter uttalandet:

”Ta´t easy, damen, vi har dig i siktet”!

Latinamerika ger svar på tal:

KUBAS president MIGUEL DÍAZ-CANEL, som deltog på CELACs 7:e toppmöte, bekräftade att 'vi måste lära oss (...) var imperiets sanna natur och sanna intresse ligger, och fortsätta att försvara Jose Martis postulat (...) Martí kallade oss att hålla våra nationer enade. Det konceptet är lika giltigt som Our America', enligt Cuba Debate.

BOLIVIAS före detta president EVO MORALES (2006-2019), skrev på sitt Twitterkonto: ”Vi påminner chefen för USA:s södra kommando om att Latinamerika inte är hennes bakgård eller hennes gård för att exploatera naturresurser. Inför det nya interventionistiska hotet från dessa yankies upprepar vi att de fria folken i `Folkens Enade Amerika´ kommer att försvara sin suveränitet”.

BOLIVIAS PRESIDENT, LUIS ARCE, sa i en intervju med nyhetsbyrån Télam: 'Vi kommer inte att acceptera att någon hävdar våra naturresurser som sina egna', och tillade att 'det inte är första gången som USA pratar om våra naturrikedomar. Nej. Vi kommer inte att acceptera något påtvingande från någon eller någon som gör anspråk på våra naturresurser som om de vore deras'.

VENEZUELAS FÖRSVARSMINISTER Vladimir Padrino López, försäkrade att ”Latinamerika har upphört att vara en plats för utplundring” och upplyste den kvinnliga generalen i fråga att ”här skapas ett växande geopolitiskt multipolärt världsblock av en ny ordning”!

Den IRLÄNDSKA parlamentsledamoten MICK WALLACE ironiserade över 'USA:s oro för demokrati och mänskliga rättigheter' i Latinamerika, när verkligheten är att 'de är mycket bekymrade över de mineralrikedomar de skulle vilja utvinna.'

Läs mer:

Santa Fe IV:
[1] https://www.oocities.org/proyectoemancipacion/documentossantafe/documentos_santa_fe.htm

[2] Venezuela är USA:s tredje viktigaste oljeexportör /Flamman 2004)
http://flamman.se/a/venezuelas-oljereserver-kan-bli-storst-i-varlden