 |
| På denna plats mellan brasilianska Tabatinga, colombianska Leticia och peruanska sidan med staden Iquitos som närmaste militära bas vinner Pentagon allt mer terräng. Den 13 november 2017 avslutades en militärmanöver med Tabatinga som utgångsmål. Men USA:s strategiska mål är att lägga under sig "Världens Lunga" som dessutom förfogar över gigantiska naturresurser och metaller för USA:s militärindustri. |
”First we take Bogota, then we take Amazonas”
Amazonas, en hel världs oas i fara
Av Dick Emanuelsson
Publicerad 2004 i den dåtida autentiska
Norrskensflamman
LETICIA /
TABATINGA / COLOMBIA-BRASILIEN / Vattnet, källan till liv. Området kring
Amazonasfloden intar en särställning inte bara i Latinamerika utan för hela
världens fauna och syreproduktion. Men döden hotar runt hörnet – USA:s
framtidsplaner betyder att glaciärerna kommer att fortsätta smälta, att faunan
ödeläggs, och att kontrollen över vattnet blir av samma strategiska intresse
som oljan.
AMAZONASFLODEN – Har ni sett någon bada ensam under
vår båttur? frågar Luis, den gamle mannen med det fårade ansiktet.
– I Amazonasfloden är det livsfarligt att bada ensam
på grund av strömmarna. Ner mot botten är floden som en våldsam gigantisk
mixer. Ingen av er kommer levande ur djupet. Men dra in luften i era lungor, andas
och om några dagar kommer ni att känna er som nya människor, avstressade och
lugna. Amazonas är livet, ett liv som vi måste försvara.
Säger gamle Luis lyriskt med ett speciellt
ansiktsuttryck som är svårt att tyda för turistgruppen. Ett tiotal meter från
brasilianaren Pedros båt leker de rosa delfinerna i floden. Sex tusen biljoner
kubikmeter vatten (fråga mig inte hur man skriver ut siffran med alla nollorna)
strömmar förbi varje sekund. Papegojorna och de hundratals aporna som vi har
sett stoja och skrika medan ormarna simmar undan för krokodilerna i träsket på
ön Isla de los Micos, bekräftar Luis’ ord. Denna del av Latinamerika är som
början på livet.
MEN DET ÄR ETT
LIV SOM ÄR HOTAT av
stormakterna. Den andra fasen av Plan Colombia, Plan Patriota (tänk på att det
här reportaget skrevs 2004) har inletts och det innebär destabilisering av
regionen och en nykolonialisering av Latinamerika, säger Kintto Lucas,
ecuadoriansk skribent och IPS-reporter. Målsättningen för denna strategi är att
lägga under sig Amazonas.
– I-länderna måste utveckla sin legitima dominans till
det som är gängse i hela världen. De internationella miljökampanjerna som ser
begränsningar i den nationella suveräniteten över Amazonasregionen är på väg
att lämna en propagandistisk fas för att inleda en operationell fas. Denna kan
definitivt inkludera militära interventioner i regionen, sa John Major,
premiärminister i Storbritannien för några år sedan.
Venezuelas president Hugo Chávez hissade den 15 juni
2003 en varningsflagga i den brasilianska staden Manaus, i Amazonas’ hjärta,
mot dessa världsledares ambitioner.
– Med hot om intervention försöker de underkänna våra
folks suveränitet och lagarna som länderna i Latinamerika stiftar. Några
försöker internationalisera Amazonas. Varning! dundrade Chávez i Manaus, detta
är imperialismen i dess mest brutala uttryck.
OMRÅDET KRING
FLODEN, som översatt heter ”vatten som
dånar”, är sedan flera år under uppmärksamhet från USA. Och de har sina motiv.
Miljösituationen i världen är kritisk, menar Världsnaturfonden (WNF).
Genomsnittstemperaturen ökade 1990-1997 med 0,1 grad.
Denna förändring kan medföra att 22 000 arter av fauna
kan utrotas från jorden. 0,1 grad verkar inte mycket men har förödande
konsekvenser för glaciärerna och de snöklädda bergskedjorna i världen.
1985 dränktes den colombianska staden Armero av en våg
av lera och sten som vräkte ner över staden efter att stora delar av det
snöklädda El Nevado de Ruiz hade smält. 25 000 människor dödades när deras stad
begravdes.
De snöklädda topparna för Chimborazo och Cotopaxi i Ecuador har de senaste 25
åren förlorat 30 meter av sin glaciär. I oktober 2002 upptäcktes i Ecuador ett
flygplan som hade försvunnit i augusti 1976 när det slog ned i Chimborazo under
sin flygning mellan städerna Quito och Cuenca. När isen smälte blev flygplanet
synligt. Vid andra platser i Anderna har 200–300 meter av snö och glaciär
smält.
DET ÖKADE
UTSLÄPPET AV KOLDIOXID har skapat ett
hål i ozonlagret över Antarktis nära Chile på över 27 miljoner kvadratkilometer
(Sverige har 454 000 km2). Det är den främsta anledningen till uppvärmningen av
planeten. USA är ansvarig för utsläpp av nio miljoner kubikmeter ton koldioxid
följt av Kina (4,5), Japan (2,8) och Ryssland (1,9). USA har konsekvent vägrat
skriva under internationella förpliktelser som till exempel Kyotofördraget
1997, för att reducera sin förbrukning av koldioxid. Det är i och för sig inte
märkligt med tanke på att den politiska eliten i USA också har stora ekonomiska
intressen i olje- och bilindustrin.
Om denna klimatförändring fortsätter kommer vi, enligt
vetenskapsmännen, inom 50 år ha de högsta temperaturerna sedan 150 miljoner år.
Detta beräknas få katastrofala följder för hela världen när havsvattennivån
höjs sju meter vilket kommer att dränka många kuststäder och produktionscenter
i världen.
Med denna uppvärmning av världen ångar också stora
kvantiteter sötvatten upp. Enligt FN kan 29–30 miljoner människor komma att dö
på grund av brist på vatten under de närmaste 25 åren. Världsorganisationen
medger att krigen under det 21:a seklet till stor del kommer ha sin orsak i
kampen om vattenkällorna, källor som det mänskliga livet, jordbruket och andra
verksamheter är beroende av.
 |
| Färja mellan Tabatinga och Manaus. FOTO: DICK EMANUELSSON. |
AMAZONAS ÄR EN
JÄTTEMARKNAD för de
skrupelfria ekonomiska krafterna i världen. I Amazonas finns de största
andelarna av syre och sötvatten. Amazonas består av sju miljoner
kvadratkilometer och utgör det en tredjedel av Sydamerika. Den största delen av
Amazonas återfinns i Brasilien. De övriga länderna är Venezuela, Colombia,
Ecuador, Perú, Bolivia, Guyana, Surinam och franska Guayana.
”Kungen”, som president Chavez säger, är
Amazonasfloden. Det är en av de längsta floderna i världen och den största i
vattenmängd. I detta jätteområde finns det järn, olja, ädelsten, trä. I området
lever 20 miljoner människor av vilka 300 000 tillhör ursprungsbefolkningen.
Var finns den största sötvattenkällan och samtidigt de
största återanvändbara genetiska resurserna någonstans för att framställa
läkemedel och de mest raffinerade råvaror för detta och kommande sekel? Jo,
just under oss när Pedros båt driver med strömmarna på väg mot krokodiljakt.
Enligt den ecuadorianske forskaren Guillermo Navarro
Jiménez utgör Amazonas den största reserven i världen av tropisk skog med 56
procent. Det har en stor variation av biologiska ekosystem, arter och genetiska
resurser. Det finns cirka 1,5 miljoner kända arter men det uppskattas att det
kan finnas så många som tio miljoner arter. På detta ska vi lägga 50 000
däggdjur, 20 000 olika slags reptiler, groddjur och fågelarter, 21 000
fiskarter, 140 000 ryggradslösa djur, 90 000 ryggradslösa leddjur, 90 000
underjordsplantor och 270 000 plantor i ytläge samt 55 000 mikroorganismer. I
Amazonasfloden och dess 7 000 bifloder flyter 6 000 biljoner kubikmeter vatten
per sekund. Denna världsoas är i fara.
SANTA FE I-IV
ÄR EN SERIE DOKUMENT som legat till
grund för USA:s utrikespolitik mot Latinamerika. Det första dokumentet
publicerades 1980, författat av högerextrema utrikespolitiska rådgivare till
Ronald Reagan. Santa Fe II kom 1989 och uttryckte stor oro för den politiska
och militära utvecklingen i El Salvador och Colombia där man varnade för den
”växande kommunistiska gerillan”. Santa Fe IV, som ursprungligen skrevs i
december 2000 men offentliggjordes först i augusti 2001 efter Bush tvivelaktiga
valseger, handlar i korthet om följande fyra strategiska uppgifter (direkta
citat från dokumentet):
• Kontroll över sunden i Atlanten.
• Obegränsad tillgång till Panamakanalen.
• Upprättande av en säker farled runt Kap Horn.
• Försäkran om att länderna i hemisfären inte uppträder fientligt mot USA.
• Att hemisfärens naturresurser är disponibla för att motsvara våra nationella
prioriterade behov.
Eller för tala med försvarsminister (US) Colin Powell:
”Vårt mål är att garantera USA-företagen
kontroll över ett område som sträcker sig från Nord- till Sydpolen och fri
tillgång, utan några som helst hinder, till våra varor, tjänster, teknologi och
kapital på hela hemisfären”.
DE FYRA
PUNKTERNA i Santa Fe IV står med andra ord i
centrum för USA:s utrikespolitik mot Latinamerika och metoderna är flera men
även hindren. Ett är den colombianska gerillans starka inflytande och kontroll
över stora delar av södra Colombia, där just delar av Amazonas är beläget.
Därför insåg USA-administrationen tidigt att den behövde ett legitimt skäl för
att likvidera detta hinder. Efter det kalla krigets slut kom det att bli
böndernas kokaodlingar som blev förevändningen för USA:s intervention av
Colombia, eller som vänsterintellektuella i Bogotá uttryckte temat: ”First we take Bogotá, then we take
Amazonas”!
 |
| USA:s militärbaser eller radarstationer på den amerikanska kontinenten 2004.Klicka på bilden för större format. |
Det var i länet Putumayo som Plan Colombia sjösattes
år 2000. Gerillans 2:a, 32:a och 48:e gerillafronter kontrollerar större del av
länet. I byarna och de små städerna har de också byggt upp ett omfattande
nätverk av milisgrupper och en politisk organisation som varit komplicerad att
bekämpa.
Putumayo har stigmatiserats och utpekas för att bara
bestå av kokaodlingar. Länet är i stället en veritabel oljekälla och har också
delats upp av multinationella oljebolag. Fyra oljebolag dominerar: La Hocol,
som ägs av saudiarabiska intressen. Företaget har kontor i London och
Caymanöarna men styrs av Shell. De övriga är Chevron-Texaco och Amereda Hess
AEC och kanadensiska Alberta Energy Co.
I ARBETET ”USA:s
GEOSTRATEGISKA globala operation
för att annektera Latinamerika hävdar sociologen och läkaren Alberto Pinzón att
Amazonasområdet utgör ”en gigantisk
gemensam oljekälla” för de fem länderna Colombia, Ecuador, Peru, Brasilien
och Venezuela. Av dessa länder är det bara två som utvinner olja i begränsad
omfattning i området; Colombia och Ecuador, två länder i dag helt kontrollerade
av USA. Guillermo Navarro säger att oljan ligger där som en läckerhet inför
”dreglande gamar”.
– Där har vi den verkliga förklaringen till USA:s
direkta attacker i Afghanistan och Irak. Eller som en USA-general frankt
uttryckte saken: ”Om dessa länder bara producerade rädisor eller rovor skulle
det inte hända dem någonting.”
– Det är också uppenbart att det enda landet i världen
som förfogar över den tekniska kapaciteten att via satellitprospektering upptäcka
olja är USA.
USA HAR
INTENSIFIERAT SIN AKTIVITET, inte bara i
Colombia och Amazonasregionens länder, utan från Centralamerika i norr till
Eldslandet i söder. På den jättelika flygbasen Manta i Ecuador arbetar cirka
300 USA-officerare som övertog alla de uppgifter som USA hade på sina 14
militärbaser i kanalområdet i Panama innan de tvingades lämna tillbaka dessa
1998. Manta assisteras av basen som USA har på ön Curaçao, ett ”stenkast” till
Venezuela. I Honduras, El Salvador och Costa Rica förfogar USA över
militärbaser.
Flygbaserna Tres Esquinas, Larandia och Puerto
Legízamo i länen Caquetá respektive Putumayo, Colombia, är samordnade med
gigantiska radar- och satellitanläggningar i länen Guaviare och staden Leticia
i Amazonasområdet. I peruanska Amazonas finns en stor militärbas i staden
Iquitos där USA-instruktörer utbildar peruanska jägarsoldater för djungelstrid.
Basen ligger bara tio timmar med båt från colombianska Leticia och 20 minuter med
flyg. På den brasilianska sidan i staden Tabatinga (som är förbunden med
Leticia landvägen) och Yavaraté vid floden Rio Negro, har stora satellitbaser
byggts.
I colombianska länet Arauca, vid gränsen mot
Venezuela, har ett hundratal USA-officerare från de Operativa Specialstyrkorna
(OFA) byggt en sofistikerad spionbas riktad mot Venezuela som vägrat acceptera
överflygningar av sitt territorium med förevändningen att ”bekämpa den
internationella knarkhandeln”. USA:s marinsoldater har utbildat colombianska armésoldater
från den 18:e armébrigaden i länet till en kostnad av 98 miljoner dollar för
att förstärka skyddet för oljeledningen Caño-Limón som drivs av USA-företaget
Oxy. Venezuela är praktiskt taget inringat av USA.
ENLIGT ALBERTO
PINZÓN ÄR USA:s MÅL att bygga om
hela den latinamerikanska infrastrukturen så att den ska passa in i de framtida
handelsrutterna som ska stå under tjänst hos de transnationella företagen. För
den andinska Amazonasregionen handlar det i korthet om:
- En alternativ
Panamakanal i norra Colombia, mellan Atlanten och Stilla havet.
- Ett
”Sydamerikanskt flodnätverk” (SARS-IFSA) som ska binda ihop floderna Rio
Orinoco (Venezuela) med Rio Negro, Amazonas, Madeira (Brasilien),
Mamoré-Guaporé, Paraguay, Tiete, Paraná (Paraguay) och Rio de La Plata (Argentina),
vilket tillåter transporter från Venezuela till Buenos Aires.
- Transporterna
på Amazonasdeltat, mellan Stilla havet och Atlanten (Brasilien), ska genomföras
via Rio Putumayo, korsa Anderna på dess smalaste och lägsta punkt för att nå
vägnätet som sträcker sig till hamnstaden Tumaco på Colombias stillahavskust
och staden Esmeralda i norra Ecuador.
- En väg mellan
Peru och Surinam byggs.
- USA tar också
total kontroll av regionen där de stora bifloderna till Rio Amazonas har sina
ursprungskällor som utgör jordens största vattenkälla: Floderna Rio Caquetá,
Rio Putumayo, Apaporis och Vaupés i Colombia, Napo i Ecuador och Marañon och
Ucayalli i Perú.
När gerillaledaren Ricardo Palmera, alias ”Simon
Trinidad”, greps den 2 januari i år i Ecuadors huvudstad Quito, bekräftades att
USA hade lyckats att ”regionalisera” det colombianska inbördeskriget, menar
Kintto Lucas. Colombias försvarsminister Jorge Alberto Uribe bekräftade att
gripandet av Trinidad var ”resultatet av en exemplarisk samordnad aktion av såväl
våra säkerhetsstyrkor, ecuadorianska regeringen och polisen som nordamerikanska
regeringen”.
– Detta gripande är den första kombinerade aktionen av
säkerhetstjänsterna mot den colombianska gerillan. Det öppnar för ”den andra
fasen av Plan Colombia” och drar in den ecuadorianska regeringen i konflikten
som pågår i vårt norra grannland sedan 40 år, säger Kintto Lucas.
MEN
LATINAMERIKA BEFINNER SIG I FÖRÄNDRING. Eller
”virvelströmmar av uppror sveper över Latinamerika”, som Chávez sa i Monterrey.
Ord som New York Times instämde i: ”Det finns ett oerhört missnöje i
Latinamerika mot USA”.
Det gångna decenniet har utgjort en ekonomisk-social
katastrof utan jämförelse i kontinentens historia. Förra året redovisades en
produktionsomsättning som var två procent lägre än 1997. Mellan 1994 och 2002
fördubblades arbetslösheten. New York Times sammanfattade detta decennium av
”fri” handel som ett ”decennium av desperation som lever med den horribla
verkligheten av en växande och allmän fattigdom”.
Det är i detta sammanhang som stormakterna riktar sina
blickar mot det rika Latinamerika, dess naturtillgångar som till exempel
Amazonas. Eller som nyliberalismens drottning Margaret Thatcher uttryckte sig:
– Om inte U-länderna är kapabla att betala sina
utlandsskulder, då kan de ju alltid sälja sina rikedomar, sitt territorium och
sina fabriker.
Luis stirrar mot buskaget i strandkanten som han har
lyst upp med en strålkastare som är kopplat till ett bilbatteri. Spänningen är
nästan outhärdlig där vi sitter i mörkret under stjärnorna i den varma natten.
Pedro har stängt av utombordaren och låter båten glida fram de sista metrarna.
Krokodilen har släppt ner ett av sina tre ögonmembran vilket gör att hans ögon
lyser som om de vore ljusflugor. I nästa ögonblick greppar den erfarne Luis sina
händer om krokodilens hals.
Men det är för sent. Krokodilen reagerade snabbare och
var nära att hugga av Luis handen.
Denna natt klarade sig en av Amazonas invånare. Men
klarar sig Amazonas från profitjägarnas nästa utspel?
