miércoles, 30 de septiembre de 2009

Los recuerdos de Chile en dictadura se me pasaron por la mente hoy




Por DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 090930 / Tengo que confesar, que cuando corría este medio día en el barrio unas cuadras detrás Radio Globo, sentía que había regresado 25 años de vida, encontrándome en el corazón de Santiago de Chile. Era la misma tensión en el ambiente, el mismo odio que se expresaba en los rostros de los carabineros militarizados, hombres robustos y fuertes que no tenía otra tarea y ganas sino dañar a sus propios compatriotas con el “tolete” en la mano o metralletas en el pecho, los mismos gases, quizás no tan peligrosos y dañinos que se echan a los hondureños, pero . . . en el fondo cumpliendo la misma doctrina ayer como hoy; “liquidar el enemigo interno”, según la Doctrina de Seguridad Nacional de “La Política del Buen Vecino”.

Ese julio de 1983, cuando los primeros “Paros Nacionales” fueron convocados por “El Comando de Trabajadores”, liderado por el minero Rodolfo Seguel, fueron tan reprimidos y brutalmente golpeados como los hondureños este medio día en las afueras de Radio Globo. Con la diferencia que los mineros, acostumbrados de romper materia más dura que una cabeza militar, dieron a los “verdes” una buena pelea.

Solo exigían “Libertad”, no más, lo mismo que exigían los catrachos este miércoles en Tegucigalpa.

Los chilenos fueron llevados como presos políticos, el mismo Seguel, por que, según las autoridades chilenas cumpliendo las ordenes de la dictadura militar bajo la bota de Pinochet, los manifestantes en la Plaza Italia allá en Santiago de Chile, “expresaban ideas foráneas”, y fueron, por supuesto, acusados en El Mercurio, el “El Heraldo de Chile” en esa época, de ser “marxistas subordinados a Moscu y la Habana”.

En la prensa fiel a Micheletti son acusados de ser agentes de Chávez y las FARC que también han abierto la guaca para estos apátridas hondureños.

La historia, mejor dicho, se repite. Aunque las personas, los países y capitales son diferentes.

Los gringos se han quitado la máscara, pues en buen tiempo, no? En Chile se llamaban Nixon, Kissinger y las empresas ITT, Pepsicola, Kennecott y Anaconda y duraba por lo menos 25 años hasta que el Departamento de Estado y la CIA desclasificaron los documentos secretos sobre “la metida de pata en el golpe militar chileno”. En Honduras ya es un hecho esa patita y se llama Obama&Clinton&Otto Reich y las empresas Esso&Texaco. No necesitamos esperar un cuarto de siglo para saber quienas eran que halaban en los hilos esos días previstos del golpe de estado militar de 28 de junio de 2009 en el país más estratégico para el Imperio de Norte4.

En el golpe militar chileno fueron sacados los campesinos de sus tierras que les habían sido beneficiados por la reforma agraria del presidente Salvador Allende y llevados a campamentos de concentración con nombres como Isla Dawson o Chacabuco.

En Honduras, esta mañana el 30 de septiembre de 2009, fueron llevados como presos 55 campesinos que habían resguardado más de 600 expedientes de tierras de las cuales centenares de campesinos bajo el gobierno de Mel Zelaya iban a ser beneficiados. Los campesinos son acusados por la Gabriela Gallo, juez ejecutora para desalojo de instalaciones del INA, por “sedición”, cuando, en realidad, han protegido durante 92 días los expedientes por las fuerzas oscuras que esa mañana oscura a las 5 y media el 28 de junio se llevaron el presidente que sentía que aterrizaba en un lugar que resultaba ser la base de aviación más importante para la fuerza aérea estadounidense, la base Palmerola, o Soto Cano como lo llaman.

En el 11 de septiembre el 1973 fueron cerrados los medios fieles a la constitución y al presidente constitucional chileno y los directores y los trabajadores de la prensa chilena fueron golpeados, torturados y en muchos casos asesinados en “las tumbas para seres vivos”.

En Tegucigalpa el lunes 28 de junio, a tres meses del golpe de estado militar, fueron clausurados Radio Globo y el canal de televisión Cholusat Sur cuando los militares entraron tumbando y destruyendo los portones y silenciando las emisoras fiel al presidente elegido por el pueblo hondureño, disque por un decreto de “estado de excepción”. En Chile 1973, lo mismo, solo que Pinochet tenía el “articulo 22” que se prolongaba mes por mes, año por año pero con el mismo contenido como el decreto de Micheletti; silenciar tanto la libre expresión como el derecho a reunirse. Solo con la diferencia de que Pinochet era más sincero por que no ocultaba su articulito bajo una supuesta constitución.

Esta mañana, el 30 de septiembre, fueron rodeados los colegas de Radio Globo por aproximadamente 700 soldados, policías y comandos de los Cobras que querían, como los escuchábamos cuando estábamos entre las líneas uniformadas en la calle, “oler sangre”!

¿Quién duda que esta mañana no sintiera el mismo olor, odio y ganas de matar que se sentía en esos días duros pero decisivos en Santiago de Chile en julio 1983, diez años después el golpe militar de Pinochet y su Patrón de la Casa Blanca?

Los mejores chilenos fueron llevados presos pero regresaron de los calabozos por que no tenía miedo por sus verdugos. Pero si, tenían un compromiso con su pueblo por que el pueblo no los falló cuando estos primeros que se atrevían de salir a la calle para protestar contra una dictadura feroz y sangrienta cayeron presos.

“LA HISTORIA ES NUESTRA Y LA ESCRIBEN LOS PUEBLOS”, decía el presidente Salvador Allende en sus últimas palabras al pueblo de Chile, mientras las bombas de la aviación chilena explotaban en el palacio presidencial La Moneda.

¡Como no tenía razón, el médico de estatura baja pero inmenso en su grandeza, por que a cambio a los dictadores, Salvador Allende será recordado para siempre, mientras los enanos políticos y peleles de “patronos foráneos” siempre son archivados por los pueblos en una gaveta lleno de polvo.
------------------

Entrevistas de hoy en audio (mp3

ENTREVISTA A DAVID ROMERO, director de Radio Globo, que ha sido silenciado desde el lunes 28 de junio con base en el decreto de estado de expeción que fue rechazado por el congreso nacional pero que sigue vigente, sin o con aval de los congresistas. Los portones y las instalaciones han sido destruidas o robadas, denuncia el jefe de la emisora que ha sido bautizada a “Voz de la Resistencia”. Ahora transmite por Internet con respaldo de “Cadena de mi gente” con base en San Salvador.
POR DICK EMANUELSSON (090930):
http://www.box.net/shared/nfy1yok8mi

ENTREVISTA A JOSÉ MALDONADO, secretario general de la Confederación Nacional de Campesinos, CNC, después que tropas del general Romeo Vazquez tomaran las instalaciones del Instituto Nacional Agrario, INA, a las 6 de la mañana el 30 de septiembre y se llevaron 57 campesinos como presos políticos por “sedición”, pero cuyo único delito era proteger a los expedientes después el golpe de estado militar el 28 de junio de 2009.
POR DICK EMANUELSSON (090930):
http://www.box.net/shared/qo016z1509


ENTREVISTA A MARITZA MONDRAGÓN, administradora del Instituto Nacional Agrario, INA, y activista de la Resistencia, habla sobre el futuro incierto del Instituto después que las FF.AA. tomaran las instalaciones a 6 de la mañana el 30 de septiembre y se llevaron 57 campesinos como presos políticos por “sedición”, pero cuyo único delito era proteger a los expedientes después el golpe de estado militar el 28 de junio de 2009.
POR DICK EMANUELSSON (090930):
http://www.box.net/shared/de7di8ikoa


ENTREVISTA A EDUARDO VILLANUEVA, director del Instituto Nacional Agrario, INA, y funcionario del régimen de facto, dice que garantiza que los expedientes, que los campesinos y trabajadores del INA ha protegido desde el golpe de estado militar el 28 de junio de 2009, no serán manipulados por el régimen y los capitalistas del campo hondureño. Pero los 57 campesinos presentes en la toma fueron llevados como presos políticos por “sedición”.
POR DICK EMANUELSSON (090930):
http://www.box.net/shared/lb6xn7xrj0

lunes, 28 de septiembre de 2009

Tres meses de Resistencia en Honduras

Entrevista a Luis Morel, reconocido líder obrero hondureño y miembro del Bloque Popular dice que la situación política de Honduras es una confrontación de clase.
POR DICK EMANUELSSON (090928)
http://www.box.net/shared/g67ukufay3


Entrevista a Rafael Alegría sobre el decreto del régimen de facto donde impone un estado de excepción y cierra Radio Globo y Cholusat Sur.
POR DICK EMANUELSSON (090928)
http://www.box.net/shared/3gqlym18qz

Honduras: En jätte har vaknat



<24781 tecken>

”Om det är nödvändigt är jag beredd att dö för mitt folk”

Öppen militär terror har inletts mot Honduras’ folk. Efter nära tre månaders oavbruten kamp mot diktaturen återvände Manuel Zelaya till Honduras där han från den brasilianska ambassaden deltar i kampen mot kuppregimen, skriver Flammans Dick Emanuelsson från Tegucigalpa.

TEGUCIGALPA / 090928 / Smärtorna är intensiva och tårar rinner ner på det mörka ansiktet. Mauricio Maldonado, 18, sköts av en polispatrull när han gick till kvartersbutiken för att köpa en chipspåse halv 9 på kvällen den 23 september. Då hade utegångsförbudet varit i kraft sedan fem på eftermiddagen.

– En vitmålad Mazda anlände till området och stod där en stund. En av männen i bilen sa ”släck ljuset”. De backade en bit och började sedan inifrån bilen att skjuta urskillningslöst mot oss. Jag träffades i sidan i midjehöjd, säger han och drar bort lakanet för att visa skadorna.

Kulan gick in på den vänstra sidan och ut på den högra. Ryggraden skadades under gevärskulans bana och det är det som smärtar, säger han. Läkarna öppnade honom mitt i magen för att sätta in en slags magnetring i ryggraden. Denna har uppgiften att ”övervaka” om ryggraden är skadad. Men den kostade den fattiga familjen 350 dollar, en oerhörd summa för familjen som fick hjälp av grannarna i området. För på sjukhuset finns det knappast gasbinda.

– När vi åkte med Mauricio till sjukhuset stoppades vi vid en militärspärr där de satte geväret mot huvudet på min andre son, säger hon och brodern nickar instämmande bredvid Mauricio. De visste inte att vi hade Mauricio i bilen som det forsade blod ur.

Han bor med sina tre syskon och ensamstående mor, hembiträde hos en familj, i stadsdelen La Cañada, i huvudstaden Tegucigalpa. Bostadsområdet har sedan den 28 juni gjort sig känt för sitt motstånd mot militärdiktaturen. När regimen införde ett utegångsförbud på obestämd tid klockan 16.00 måndagen den 21 september, bara några timmar efter att det stod klart att den störtade Manuel Zelaya hade återvänt, samlades hundratals människor i området för att protestera mot regimen som i praktiken har förvandlat Honduras till ett enda stort fängelse. Utegångsförbudet hävdes först 42 timmar senare för att folk skulle kunna köpa livsmedel men återinfördes på eftermiddagen den 23 september och har sedan dess hävts under dagarna medan kvällar och nätter är en enda lång mardröm. Då anländer militära eller polisiära kontingenter som sprider skräck och terror i fattigområdena i Tegucigalpa och andra delar i landet.

Mauricios mor är tröstlös men tackar ändå sin gud för att sonen överlevde kulsprutesmattret. Men hon, och miljoner fattiga som drabbas av den militära terrorn lever i ovisshet när det nattliga utegångsförbudet inleds.

– Allt har förändrats, vi lever i en permanent mardröm. Vi tvingas låsa in oss under kvällar och nätter. Det är fruktansvärt, men vi ber till Gud att allt ska ordna sig, säger hon med sorgsna och tårfyllda ögon.


VI GÅR IN I NÄSTA rum på fjärde våningen i de ”Fattiga honduranernas sjukhus”, Hospital Escuela. Där träffar vi Junior Adalberto Rodriguez, 18 år. Han sitter upp i sängen och tittar rakt fram med ett uttryckslöst ansikte. Han och sex andra kamrater sköts den 22 september och hans mamma Carmen berättar att sonen är aktiv i ”La Resistencia”, Motståndsfronten.

– Han var på väg hem när maskerade personer dök upp och besköt honom. Kulan trängde in i det högra kindbenet och ut på andra sidan kinden. Kulan slet med sig flera tänder i underkäken som är skadad. Läkarna öppnade honom tio centimeter i halsen, från högerörat och neråt, för att plocka ut splitter från ben och kula.

Hon blir tyst på min fråga vad hon anser om denna typ av attentat mot en ung människa och jag formulerar om frågan och frågar henne vad hon som mor anser när hon fick se sin son i detta tillstånd?

– Svårt, svarar hon försiktigt. Vi är rädda att gå ut nu, vad som helst kan hända.

Jag ställer frågan till Junior om att vara ung i dagens Honduras under diktaturen är ett brott? och han nickar jakande på frågan.


MARIO VALLADARES, 47, från bostadsområdet Israel Sur, är ytterligare ett offer bland ett 30-tal som beskjutits och sårats de senaste dagarna.

– Jag gick ut klockan 10.00 på onsdagsmorgonen när utegångsförbudet hade hävts för att delta i protesterna i mitt bostadsområde. Jag förnekar inte till att jag är aktiv i Motståndsfronten och kommer att fortsätta att slåss mot diktaturen och om det är nödvändigt är jag beredd att dö för mitt folk som har rest som en jätte mot den lilla grupp av företagsägare som är de intellektuellt ansvariga för diktaturen.

– En MC-ordonnans anlände med höjda M16-gevär och när folkmassan började ropa ”GOLPISTAS”!, kuppmakare, besköt de oss kallblodigt. Vi kastade oss på marken men jag och sex andra kamrater var redan träffade, säger han och visar hur kulan gick in någon centimeter nedanför skrevet och ut i vänstra skinkan.

– Situationen är explosiv. Soldater eller poliser skjuter inte utan en order från sitt befäl. Jag vet det eftersom jag själv har tillhört armén. General Romeo Vazquez har gett order om att skjuta mot folket.


SEDAN DEN MILITÄRA statskuppen genomfördes den 28 juni har över 100 honduraner mördats av armésoldater eller polis. Hundratals har torterats och tusentals har fängslats för en kort tid, säger Andrés Pavón, ordförande i landet människorättskommitté, CODEH. Brotten och morden har ökat dramatiskt efter att den störtade presidenten Manuel Zelaya, i sitt tredje försök att återvända till Honduras, lyckades att komma in i landet den 21 september. Zelaya är ’Lulas’ ”gäst” och befinner sig på den brasilianska ambassaden i Tegucigalpa, omringad av 500-600 armésoldater och Cobraskommandon från polisen.

– Under två dygn har vi registrerat 20 skadade personer på Hospital Escuela, varav sju med skottskador. Två personer har mördats. Igår (22 september) lyckades vi få ut 300 personer som fängslats på en idrottsanläggning, vilket är ett bevis på den totala och öppna fascismen, säger människorättsledaren som är hatad av både regimen som de väpnade styrkorna på grund av sitt avslöjande arbete.

Efter intervjun med Andrés Pavón registrerades i lördags det första kvinnliga offret för diktaturen; Wendy Elisabeth Àvila. Hon tillhörde Motståndsfrontens motoriserade förtrupp som alltid rekonocerar marschvägen först innan demonstrationen anländer. Och det var på tisdagsmorgonen när folkmassorna attackerades av de tre tusen soldaterna som hon fick svåra andningsbesvär av den i internationella avtal förbjudna peppargasen som militären, både från gevär som helikoptrar, besprutade tusentals honduraner med gasen vid ambassaden. Wendy Elisabeth, som led av astmabesvär, hyllades i söndags när tiotusentals honduraner defilerade förbi hennes kista på fackföreningen Stibys stora lokaler i Tegucigalpa.


ZELAYAS ÅTERKOMST blev en katalysator för masskampen mot diktaturen och på bara några timmar samlades 50.000 honduraner framför ambassaden som ett slags beskydd för Zelaya. Klockan 16.00 på måndagseftermiddagen den 21:a infördes utegångsförbud som ett komplement till undantagstillståndet som råder sedan den 28 juni. Alla individuella och kollektiva politiska rättigheter i grundlagen är satta på undantag.

Strax innan klockan 05.00 på tisdagsmorgonen attackerade 3000 militärer och poliser folkmassan framför ambassaden. Terrorn i massomfattning inleddes och har därefter fortsatt varje dag, framför allt under nätterna och i stadsdelarna med hundratusentals fattiga i huvudstaden och industristaden San Pedro Sula. Men vad militären och kuppregimen inte hade tagit i beräkning var det faktum att Motståndsfronten under tre månaders kamp har lyckats organisera människor i delar av dessa bostadsområden i en kamp som mycket påminner om förstadiet till slutoffensiven 1978 mot Somozadiktaturen i Nicaragua.

Som om den militära mobiliseringen inte skulle vara nog, inleddes en krigföring med kemiska och elektromagnetiska ljudchocker mot de cirka 60 honduraner som befinner sig på ambassaden i sällskap med president Zelaya. Dessa vapen är förbjudna av Genèvekonventionen sedan 1997. Grannarna i det fashionabla bostadsområdet Palmira tvingades bort från sina hem som intogs av honduranska militärer som radiostationen Radio Globo hävdar leds av israeliska militära rådgivare som har stor erfarenhet av attacker mot palestinierna med kemikalier och ljudchocker. Manuel Zelaya, den katolske prästen Andres Tamayo och journalisten Luis Galdames gick ut med ett S.O.S. och vädjade till världen att reagera för kemikalierna, som placerades i kloaksystemet för den brasilianska ambassaden, orsakade näsblod, illamående, yrsel och svår huvudvärk medan ljudchockerna kan orsaka dövhet, missfall, depression, självmord, allergier och neurologiska sjukdomar.



FN:s SÄKERHETSRÅD samlades därför i fredags förra veckan och fattade enhälligt beslutet att fördöma militärens psykologiska och kemiska krigföring mot en diplomatisk legation och de 60 människorna som finns där inne. Men den brasilianska dagstidningen Estado de Sao Paulo uppger att USA:s FN-ambassadör Susan Rice hade uttryckt missnöje till den brasilianske utrikesministern Celso Amorim över att Brasilien hade begärt ett möte i säkerhetsrådet i frågan om ”kriget mot ambassaden i Tegucigalpa”.

– Detta är inte den adekvata platsen, ska Rice ha sagt till Amorim som svarade:

– Om USA:s ambassad skulle ha attackerats skulle ni ha varit mycket irriterad.

I lördagskväll gick kuppregimens utrikesdepartement ut i en radio och TV och meddelade att den ger ‘Lula’ “tio dagar på att definiera president Zelayas status. Om inte, kommer andra åtgärder att vidtas enligt den internationella rätten”.
Men just denna ger varje ambassad en diplomatisk immunitet enligt Wienprotokollen, normer som militärregimen flagrant har brutit mot, enligt alla seriösa jurister. Men det är uppenbart att kuppregimen är skakad efter Zelayas återkomst och den känner att den internationella pressen och isoleringen börjar närma sig nivåer som den inte har kalkylerat med.

Lula förkastade i söndags kuppregimens ultimatum och sa på en presskonferens att han ”inte kommer hörsamma kuppmännens ultimatum” och kallade Micheletti för att vara en ”troninkräktare”.

Micheletti å andra sidan säger att “sedan den före detta president Manuel Zelayas återkomst har denne använt Brasiliens ambassad för att uppmana till våld och uppror mot det honduranska folket och dess konstitutionella regering”, sa kuppregimen i sin kommuniké på lördagsnatten.

Men förhållandena är det rakt motsatta. Zelaya har uppmanat till ett fredligt uppror i enlighet med artikel 3 i författningen som ger folket rätt att göra uppror mot varje regim som har gripit makten med vapen. Samma artikel säger också att folket inte är tvingade att underordna sig en sådan regim och att dess brott är opreskriberbara. För människorna som finns på ambassaden är situationen oerhörd svår eftersom el och vatten är avskurna och livsmedel och mediciner bara släpps restriktivt.

KUPPREGIMEN SÄTTER alla kort på de allmänna valen den 29 november som Zelaya enligt författningen hade utlyst i maj månad. Clinton och State Departement har frenetiskt försökt få kuppregimen att skriva under San José de Costa Rica-avtalet som förvandlar Zelaya till en politisk gisslan på presidentposten, som förbjuder honom att överhuvud taget ta upp frågan om en ny författning och som stipulerar en samlingsregering med bland annat de krafter som varit aktiva i störtandet av demokratin.

Men bara Panamas nye högerextreme president Martinelli säger att han kommer att erkänna en regim ”som väljs i hederliga val”, vilket det internationella samfundet med FN i spetsen anser är omöjligt under rådande förhållanden. För fyra av de sex presidentkandidaterna, som stöder den militära statskuppen och som är den politiska och ekonomiska elitens män, är detta ett centralt problem för att en kommande regering ska vinna legitimitet. Därför ansökte de om ett möte med president Zelaya på ambassaden och uppgav att de var överens om att skriva under ”Pakten i San José de Costa Rica” som har två centrala punkter; Zelayas återkomst på presidentposten samt att han inte kommer att föra fram frågan om val av deputerade till en församling som ska utarbeta ett förslag till ny grundlag. Denna pakt har USA förfäktat och försökt förmå kuppregimen att acceptera eftersom den cementerar status cou i Honduras. Men kandidaterna spelade dubbelt och kuppregimen svarade med att inleda den kemiska krigföringen och försöker svälta ut Zelaya på ambassaden.
”Dialogen” med de fyra kuppkandidaterna förkastades omedelbart av Motståndsfronten och när vi går ut bland 150.000 protesterande honduraner på Tegucigalpas gator hittar vi inte en enda som försvarar dialogen.

– Först ska vi störta Micheletti, därefter kan vi inleda en dialog, säger Julio Riveras, en av demonstranterna som hytter näven mot de hundratals soldater och specialpoliser som står utkommenderade två kvarter från Brasiliens ambassad.

Enligt kuppregimen är det Venezuelas president Hugo Chavez som ligger bakom den politiska krisen i landet och Zelayas återkomst. Demoniseringen av Chavez är legio i all kupptrogen media i Honduras som kombineras med påståendet att den colombianska FARC-gerillan finansierar landsorganisationerna och vänsterpartiet Unificación Democrática, UD. Alla infartsvägar till huvudstaden har flera vägspärrar där minutiösa kontroller genomförs av armésoldater och poliser för, som de säger, ”för at beskydda Honduras’ folk och undvika att Chavezkommandon tar sig in med sprängmedel”, påståenden som honduranen antingen bara ler åt eller skakar på huvudet åt.


HUR KAN REGIMEN hålla stånd trots att ekonomin är på väg att kollapsa och bara Israel och Taiwan erkänner den? Motståndsfronten är medveten om att USA har spelat och spelar med dubbla kort. Efter tre månader har Hillary Clinton fortfarande inte tagit ordet ”militär statskupp” i sin mun. USA har dragit in visum för de främsta kuppmännen samt elva miljoner dollar i bistånd till vägbygge men handeln, som utgör 70 procent av Honduras utrikeshandel, fortsätter gå mot norr.

Samtidigt pågår en politisk kampanj där republikanska och demokratiska hökar fungerar som spjutspetsar medan USA-kubaner och exilvenezuelaner i Miami för en frenetisk kampanj med syfte att kuppregimen vinner erkännande och legitimitet. Till sin hjälp finns en rad prominenta USA-kubaner med förflutet både i Reagans som de bägge Bushs administrationer, bland dem Otto Reich, Roger Noriega och Roberto Carmona, kända för si8tt blinda hat mot den kubanska revolutionen respektive den politiska processen i Venezuela.

En central organisation i det arbetet utgörs av UnoAmerica, en frontorganisation för CIA:s politiska avläggare i Sverige; EAP, Europeiska Arbetarpartiet.

UnoAmerica leds av Alejandro Peña Esclusa, en venezuelan som är ett språkrör för ”Fuerza Solidaria” men också den katolska kyrkans mest högerextrema organisation: Opus Dei och dess frontorganisation TFP, Trabajo, familia y propiedad, arbete, familj och privategendom. Organisationen agerade aktivt innan och under statskuppen mot Chavez i april 2002 och skapade senare organisationen UnoAmerica som placerade sitt huvudkontor i Bogota. Peña Esclusa ställde 2006 upp i presidentvalet i Venezuela och fick 0,04 procent av rösterna.


MEN UNOAMERICA spelar en politisk referensroll för kuppregimen och militären i Honduras. Det var med UnoAmericas ”pressmeddelande” som källa som general Romeo Vazquez ockuperade Tegucigalpa militärt med 12.000 soldater dagen INNAN militärkuppen den 27 juni. UnoAmerica hävdade i en kommuniké den 26 juni att Chavez hade fattat beslut att skicka ett kommando till Tegucigalpa för att genomföra en massaker på Honduras’ folk, vilket citerades av alla kupptrogna medier som försökte skapa en skräckstämning hos folket.

I UnoAmerica återfinns de argentinska fascistiska ”Carapintadas”, militärer som försökt genomföra militärkupper eller de salvadoranska dödsskvadronernas representanter från inbördeskriget. UnoAmerica har politiskt också agerat och hävdat att Evo Morales i själva verket genomförde en massaker i september 2008 på ett 30-tal bönder i regionen Pando när massakern genomfördes av länsguvernören som ingick och ingår i en kampanj för att störta Morales via separatistiska kampanjer. Organisationen har systematiskt försökt smutskasta presidenterna i Bolivia, Ecuador, Nicaragua, Honduras och så klart Chavez i Venezuela.

Unoamerica har dock, trots sin politiskt svarta bakgrund, fått USAID:s förtroende. Den civila CIA-organisationen förmedlar ekonomiska medel via UnoAmerica.

Den 8 juli uppgav den honduranska paraplyorganisationen ”FPOSC”
(El Foro Permanente de Organizaciones de Sociedad Civil) för det så kallade ’civila samhället’, att den hade anslutit sig med sina 327 NGO:s till UnoAmerica.

– Det här är inget annat än en nynazistisk organisation som finansieras av CIA, sa organisationen OFRANEH, som organiserar garifunasfolket på Atlantkusten i Honduras, i ett uttalande. USAID kanaliserar, enligt FPOSC, ekonomiska medel till UnoAmericas medlemsorganisationer. I ett land med 75 procent extremt fattiga människor utgör många gånger dessa det “Civila Samhällets NGO:s” en försörjningskälla. Men för Unoamerica och kuppregimen Micheletti utgör de 327 organisationernas anslutning till Unoamerica “ett avståndstagande till Chavismen”.

Det är ingen tillfällighet att UnoAmérica var den första organisation som erkände kuppregimen Micheletti, en organisation vars ledare fick 0,04 procent av venezuelanernas röster i presidentvalet 2006, en siffra som nog inte skulle vara större i ett val i Sverige för dess avläggare i EAP som på 1980-talet förde en synnerligen vidrig hatkampanj mot den mördade statsministern Olof Palme vart än denne än uppträdde.


SÅ, MICHELETTIS OCH generalernas internationella allierade och stödtrupper utgörs inte bara av den USA-kubanska maffian i Florida, fascistiska republikaner i USA eller Pinochets dotter Lucia utan även denna suspekta politiska sekt. När därför den största dagstidningen El Heraldo, som ägs av en av de 6-7 oligarkerna i Honduras som har finansierat och intrigerat för en militärkupp, slår till med brösttoner och försöker ge sken av att det Internationella Samfundet stöder valprocessen i november och hävdar att 200 internationella valobservatörer redan har anmält sig, så handlar det enbart om 200 representanter från UnoAmerica:

“Igår tog ledamöterna av den Högsta Valtribunalen emot det officiella erbjudandet från 200 civila organisationer som arbetar i förstärkandet av demokratin i världen för att delta som valobservatörer. Erbjudandet kommer från UnoAmerica och det Latinamerikanska och Karibiska Nätverket, bägge medlemmar i Världsorganisationen för Demokratins Förstärkande, med arbete på fem kontinenter, uppgav Julio Cabrera, samordnare i Honduras”.

Så skrev El Heraldo den 17 september och gav ett sken av en gigantisk internationell och seriös organisation som i bästa välmening arbetar för att folken ska delta i sin egen framtids utformning. I själva verket handlar det om penningstinna organisationer som backas upp av CIA och den internationella högern som ser utvecklingen i Latinamerika med fasa och gör allt för att genomföra både statskupper som rent sabotage. Att UnoAmerica har sitt säte i Bogota förvånar heller inte eftersom den militaristiska högern med president Alvaro Uribe och El Tiempo-klanen Santos leder ett korståg mot Venezuela och den Bolivarianska Revolutionen från just Bogota.


FÖR MOTSTÅNDSFRONTEN handlar Honduras’ framtid om en ny grundlag, det är det centrala kravet. Tiden för Zelayas mandatperiod är på väg att rinna ut, vilket var USA:s och kuppregimens målsättning för att allt ska förbli vid det gamla, det vill säga en författning som är skriven för att tillfredsställa oligarkins ekonomiska och politiska och USA:s geopolitiska strategiska intressen i en kontinent som har förändrats stort den senaste tioårsperioden.

Och det är det ljuset vi ska se den militära statskuppen den 28 juni. Den var inte bara riktad mot Zelayas försök att demokratisera Honduras och dra in den hittills exkluderade befolkningen i utformningen av sin egen framtid. Militärkuppen handlade också om att slå mot den politiska process som inleddes för tio år sedan när Venezuela tog sina första stapplande steg mot ett nytt politiskt tänkande som handlade om att folket fick delta i utformandet av utarbetandet av en ny författning, att folket fick rösta om innehållet i författningen som innebär att folket ges rätt att fatta beslut som handlar om vem som ska exploatera landets naturresurser, som fram till Chavez’ makttillträde hittills legat hos de transnationella oljebolagen och en klick inom den ekonomiska eliten. Det är detta politiska panorama som förskräcker herrar som Roberto Micheletti:

– Vad Zelaya försöker är att upprätta en socialistisk regering enligt Chavezdiktaturerna i Venezuela, Correa i Ecuador och Evo Morales i Bolivia, sa Micheletti till utländska reportrar förra veckan.

Vad Micheletti inte nämnde, var det faktum att folken i dessa tre länder valde sina ledamöter som utarbetade ett förslag till ny författning som bland annat innebar att de många indianfolken och andra etniska minoriteter i dessa tre länder drogs in som fullvärdiga medborgare och som, när förslaget till ny konstitution var utarbetat, fick ta ställning till innehållet i en folkomröstning. I Honduras genomfördes den militära statskuppen för att förhindra att folket i en enkel icke juridisk bindande enkätundersökning skulle få ta ställning till om de var intresserade av att utlysa val av deputerade till en församling som skulle utarbeta en ny författning, det vill säga, enkätundersökningen den 28 juni handlade inte ens om att välja ledamöter till denna församling utan en nationell sondering om hur stämningarna var hos folket inför frågan om en ny författning.


I MÅNDAGS (28 juni 2009)DISKUTERADE OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, frågan om Honduras och valen i november. En kraftig majoritet av de 33 medlemsstaterna vägrar godkänna dessa val och det bekräftades också att USA:s dubbelspel mot Honduras fått en törn av Zelayas återkomst till Honduras. Lewis Amselem, USA:s OAS-ambassadör, gjorde ett uttalade som chockade de närvarande:

– President Zelayas återkomst till Honduras är oansvarig och idiotisk och tjänar varken hans folks intressen eller till dem som söker en fredlig återupprättelse av den demokratiska ordningen i Honduras.

Men USA-representanten nöjde sig inte med detta anmärkningsvärda uttalande:

– Han (Zelaya) borde utöva ledarskap och uppmana sina anhängare att de uttrycker sina ståndpunkter med fredliga medel.

Samma dag som Lewis Amselem uttalade dessa häpnadsväckande ord begravdes Wendy Elisabeth Ávila, 24 år, som hade hela livet framför sig men som deltog under nästan 90 dagar i den motoriserade förtruppens arbete för att sondera marschvägen för att just undvika att Motståndsfrontens medlemmar utsattes för provokatörer. Lewis hade inga ord över för henne eller de honduraner som fallit offer för de väpnade styrkornas kulor.

Hillary Clinton uppgav förra veckan att “nu när president Zelaya har återvänt skulle det vara lämpligt att fortsätta med de planerade valen i november”, efter att hon hade samtalat med Costa Ricas president Oscar Arias, mannen bakom “San Josépakten”.

Och det är just USA:s plan och motiv för att ha utlöst den militära statskuppen den 28 juni, stoppa alla försök att skriva en ny författning för Honduras som drar in i stället för att exkludera ett helt folk. För det är vad Motståndsfronten i dag går ut på gatorna för. Tiden för Zelayas mandatperiod är på väg att rinna ut, vilket var USA:s och kuppregimens målsättning för att allt ska förbli vid det gamla, det vill säga en författning som är skriven för att tillfredsställa oligarkins ekonomiska och politiska och USA:s geopolitiska strategiska intressen i en kontinent som har förändrats stort den senaste tioårsperioden.


TROTS ATT OBAMA fördömde militärkuppen redan den första dagen och att en hel värld med FN i spetsen så sent som i slutet av förra veckan har sagt att FN inte erkänner en regering som väljs i november, förhindrade Obama inte att den USA-ledda militärmanövern “Panamax 2009”, som genomfördes den 11-22 september, hade honduranskt militärt deltagande.

– Händelsen visar än en gång USA:s medbrottslighet med de honduranska kuppmännen, säger den spanske socialisten Miguel Lamas.

Planet som Honduras’ störtade president flögs bort i på morgonen den 28 juni landade på USA:s viktigaste flygbas på den västliga hemisfären, Palmerola, 80 kilometer norr om Tegucigalpa. Efter en stund lyfte planet och flög till Costa Rica där Zelaya sattes av och togs emot av USA-vänlige Oscar Arias. Några dagar senare föreslogs han av Hillary Clinton som medlare i statskuppens Honduras.

En tillfällighet?

Dick Emanuelsson

Kuppdekretet som tystar medier och slår ned protester

TEGUCIGALPA / 090928 / I söndags kväll meddelade kuppregimen att den i ett dekret avskaffar fem politiska rättigheter under 45 dagar.

– Men det är rättigheter som aldrig har existerat sedan den 28 juni, säger Eduardo Reina, politisk analytiker inom det liberala partiet, i en kommentar från Brasiliens ambassad där han tillsammans med den störtade president Manuel Zelaya befinner sig sedan den 21 september.

I sin kommuniké säger regimen:

1. Begränsa varje folksamling som inte har fått tillåtelse av de berörda myndigheterna.

2. Stoppa varje media; radio, skrift eller TV, som uttrycker och angriper freden, den allmänna ordningen eller förolämpar den mänskliga värdigheten och offentliga tjänstemän eller attackerar lagen och regeringsbeslut.

3. För att beskydda det mänskliga livet, beordras de legalt utsedda myndigheterna att gripa varje person som sätter sitt eget och andras liv i fara och omedelbart skicka denne till de berörda åklagarmyndigheterna.

4. Order om att avhysa grupper/personer som har ockuperat offentliga institutioner illegalt.

5: Regeringen uppmanar alla sympatisörer och grupper till Manuel Zelaya att de upphör med sina provokativa attityder och underordnar sig de nämnda påbuden.

De ovanstående fem punkterna innebär i praktiken att diktaturen nu också formaliseras i ett dekret. De som får en central uppgift i att slå ned varje oppositionsyttring är de väpnade styrkorna, främst armén som beordras att upplösa varje möte eller manifestation som inte har vederbörligt tillstånd eller som har haft tillstånd men som stör den allmänna ordningen, freden och det sociala lugnet, som dekretet säger.

Samma militära och polisiära krafter ges också rätt, utan åklagarämbetets tillstånd, att tysta varje massmedia men också kabeltevekanal som inte faller regimen i smaken enligt sitt utfärdade dekret, i det sistnämna fallet har redan dekretet skördat sina första offer, Radio Globo och TV-kanalen Cholusat Sur Telesur.

Dick Emanuelsson

Militären omringade och tystade Radio Globo i Tegucigalpa



Även TV-kanalen Cholusat Sur har tystats, meddelar Flammans reporter i Honduras


TEGUCIGALPA / 090928 / Klockan 05:20 i morse (måndag 28 juni) omringades huset där radiostationen Radio Globo har sänt sedan sex år. Militären slog sönder dörrarna och 60 militärer bröt sig in i redaktionslokalerna på andra våningen.

Klockan 05:30 bröts sändningarna för den radiostation som har det största antalet lyssnare i Honduras och som kommit att bli en motståndsröst i kampen mot den honduranska diktaturen.

Inte bara Radio Globo har tystats. Även den kuppkritiska TV-kanalen Cholusat Sur tystades och bägge mediernas utrustning har beslagtagits av militären.

Dessa medier har inte bara utgjort informativ faktor utan även en organiserande faktor som informerat om den politiska kampen mot diktaturen sedan den 28 juni. Nu tystas de av kuppregimen.

Dick Emanuelsson

jueves, 24 de septiembre de 2009

En Honduras se impone la violencia estatal generalizada



Los organismos de derechos humanos hondureños llaman al mundo de apretar las tuercas al régimen de facto

Por Dick Emanuelsson


TEGUCIGALPA / 090924 / Grandes contingentes militares y policiales reprimen a la población durante los toques de queda en las noches en muchos barrios en Tegucigalpa y San Pedro Sula. Solo en el Hospital Escuela en la capital los heridos llenan un piso completo y sus heridas representan disparos de balas y “toletes” que ahora no son de madera sino de tubo de hierro, según los médicos que atienden a los heridos.

Según Cofadeh, el Comité de los Familiares de los Detenidos Desaparecidos en Honduras, son más de 2000 hondureños que han sido apresados por las FF.AA. desde que regresó el presidente constitucional el lunes 21 de septiembre. Cuando llegamos a la sede de Cofadeh en el corazón de la capital hondureña, nos encontramos con decenas de victimas que han llegado de los barrios y colonias populares para dar testimonios sobre las brutalidades de los uniformados.

”A mi me parece que no estoy viviendo en mi país. Por que con los 28 años que tenemos de trabajar e incidir para el “NUNCA MÁS” y para “RECUPERAR LA MEMORIA” de este país lo que ocurrió en la década -80, creíamos que habíamos avanzado, que teníamos un proceso doloroso pero que la reversión no iba a ser posible. Pero de alguna manera nos hemos dado cuenta que estamos con los mismos violadores de derechos humanos del pasado, con más impunidad”.

Lo dice Bertha Oliva Nativi, presidenta de Cofadeh cuando nos recibe en la sede. Sobre todo los familiares de los desaparecidos de la década -80 se recuerdan con horror esa década que ahora ven como la historia se repite en el país centroamericano en donde el 8º golpe de estado militar fue efectuado el 28 junio.

Las victimas por la represión del terrorismo de estado tienen miedo para buscar asistencia médica en los hospitales, sobre todo los públicos que han sido intervenidos por los militares. El doctor Juan Almendares, un luchador en la década nefasta y ex decano de la Facultad de Ciencias Medicas y Ex Rector de la UNAH (Universidad Autónoma de Honduras), hace un llamado público a sus colegas en Honduras y en el exterior “para que atiendan a las victimas y sobrevivientes de tortura, traumas impactos de bala, toletes y gases lacrimógenos como productos de las violaciones, acrecentadas el 23 de septiembre 2009, por las fuerzas policiales cobras y militares”.

Con Bertha Oliva y Juan Almendares conversamos en las siguientes entrevistas en audio (mp3):

Entrevistas en audio (mp3)

Entrevista a Bertha Oliva Nativi, presidenta del comité de familiares de los detenidos desaparecidos, rechaza la violencia generalizada contra la población por el régimen de facto y las FF.AA. POR DICK EMANUELSSON (090924):
http://www.box.net/shared/talsfmcqjr

Entrevista a Juan Almendares: “Urge la atención médica directa en las comunidades”, dice Juan Almendares, ex Decano de la Facultad de Ciencias Medicas y Ex Rector de la UNAH en un llamado público a sus colegas en Honduras y en el exterior “para que atiendan a las victimas y sobrevivientes de tortura, traumas impactos de bala, toletes y gases lacrimógenos como productos de las violaciones, acrecentadas el 23 de septiembre 2009, por las fuerzas policiales cobras y militares”. POR DICK EMANUELSSON (090924).
http://www.box.net/shared/qxivmii9vu

miércoles, 23 de septiembre de 2009

¡150 000 hondureños en la calle en la capital!




TEGUCIGALPA / 090923 / Pese al toque de queda (lunes 16.00 horas-miércoles 10.00 horas) que fue suspendido a las 10 de la mañana el martes por siete horas, la Resistencia contra el golpe de estado logró a juntar 150.000 hondureños en la capital hondureña.

En esta misma noche esta llegando reportes sobre fuerte represión en los barrios populares de Tegucigalpa en donde la Resistencia se ha consolidado su presencia.

Concluyendo la gigantesca marcha elementos del ejercito y la policía nacional y sus comandos Cobras agredieron salvajemente a los manifestantes en el pleno centro de Tegucigalpa. En las fotos que miembros de la resistencia han publicado esta noche se puede constatar que las victimas han sido golpeadas con “toletes” y torturado, como el caso de Walter Javier Rodríguez, 21 años, con cigarro.

Hay versiones relatadas en Radio Globo que dice que los detenidos son llevados a un cerro en la cercanía de los bomberos de la capital en donde, supuestamente, son torturados por la policía.

Durante la marcha pudimos entrevistar varios hondureños, activistas como dirigentes, sobre la actual situación después el regreso del presidente elegido por los hondureños, Manuel Zelaya Rosales, y sus visiones sobre el panorama político de la lucha por la restauración del orden constitucional.

Dick Emanuelsson


ENTREVISTAS EN AUDIO (mp3) por Dick Emanuelsson:

1. Andres_Pavon, presidente del CODEH: ¡”Este es un fascismo total”!
http://www.box.net/shared/jxjzqmb6vc

2. Jose Efraín Andino, víctima de la brutal represión en la madruga al frente a la embajada de Brasil: “Estoy mayugado en todo el cuerpo por los golpes y las patadas militares”
http://www.box.net/shared/srz1qyy5pq

3. Manifestante joven: ¡“Somos Morazanistas hasta la muerte”!
http://www.box.net/shared/a91oa86tlo

4. Tomas Andino, diputado de la Unificación Democrática (UD): ¡“Estamos sumamente contento por que la Resistencia se ha vuelto indesstructible”!
http://www.box.net/shared/syvemzd03n

5. Maria Galeas, 80 años: “No es justo lo que hicieron al presidente hondureño, por eso ando en la Resistencia”
http://www.box.net/shared/iilkqas6vc

6. Augosto Palma, 82 años: ¡“Vamos a luchar hasta el último momento de la vida”!
http://www.box.net/shared/1vjyf0yv17

7. “¿Por qué las Cobras estan golpeando el carro”? pregunta un señor en Plaza Miraflores después que unidades del Comando Cobra le pegaba su carro con el tolete.
http://www.box.net/shared/xymu2ib1sq

8. José Maldonado Manzanares, secretario general de la Confederación Nacional de Campesinos, CNC: “Estamos en 87 días de la toma del Instituo Nacional Agrarario para proteger a los expedientes”
http://www.box.net/shared/i1e8e3px8e

9. Manuel de Jesús Sosa, presidente del Sindicato de Trabajadores del Instituo Nacional Agrarario, SITRAINA: “Con el golpe de estado nos quieren quitar nuestros derechos”
http://www.box.net/shared/1cpmy98syy

10. Nehemias Martinez, candidato del Partido Liberal del Oriente: “Nuestro es la vía rápida a una Asamblea Constituyente donde hay una recomposición de toda la estructura social del país”.
http://www.box.net/shared/agu5oai6rh

11. Bertha Cáceres Flores, líder indígena de CHOPIN: “Cada día hay municipios y comunidades estructurando la Resistencia contra la dictadura”
http://www.box.net/shared/q7prkdc9bs

martes, 22 de septiembre de 2009

Presidente Manuel Zelaya regresó a Honduras

Por Dick Emanuelsson

Entrevistas (50 min) en AUDIO/mp3, 5,7 mb):
http://www.box.net/shared/yze4gvpc00


TEGUCIGALPA / 090921 / El pueblo de Honduras recibió al presidente constitucional, Manuel Zelaya Rosales, que regresó el lunes 21 de septiembre después casi tres meses en exilio. El presidente Zelaya pasó la frontera de uno de los tres países vecinos y duró 15 horas y varios cambios de carros para evadir los retenes militares y policiales en el territorio hondureño.

En las afueras de la embajada de Brasil, donde Zelaya fue invitado como “un huésped” por el presidente ‘Lula’, se concentraron durante todo el día del lunes y en la noche de lunes-martes decenas de miles de hondureños dispuesto de defender y vigilar la embajada por cualquier ataque oficial o paramilitar.

Acaba de regresar desde Suecia en donde fui invitado para dar conferencias durante diez días justo bajo el tema “El Golpe de Estado en Honduras y la resistencia contra el régimen de facto” bajo el mando de Roberto Micheletti y el general Romeo Vasquez. Aterricé a las 11.00 horas de la mañana y a las 16.00 horas de la tarde Micheletti, en una cadena nacional a las 15.40 horas, oficializó el toque de queda hasta a las 7 de la mañana martes, un toque de queda que fue extendido hasta a las 18.00 horas de la tarde el día martes.

Todos los aeropuertos están cerrados en este momento para evitar la llegada de Miguel Insulza, secretario general de la OEA que en una extraordinaria reunión el lunes 21 de septiembre condenó el régimen de facto y exhortó a una solución pacifica en el sentido de que el régimen golpista se retira del poder a favor al presidente constitucional.

En continuación, entrevistas con varios de los manifestantes que antes a las 5 de la mañana este martes fueron brutalmente agredidos por 3.000 efectivos del ejército y de los comandos Cobra y desalojados desde las afueras de la embajada de Brasil en Tegucigalpa.

Al mismo tiempo fue tomada y ocupada la casa vecina de la embajada brasileña por un comando de fuerzas especiales que se sospecha esta preparando un asalto a la embajada para secuestrar al presidente Zelaya.

Koncentrationsläger upprättas i Honduras


Brutala militära attacker mot tiotusentals honduraner
Koncentrationsläger upprättas i Honduras, rapporterar Flammans reporter på plats.

TEGUCIGALPA / 090922 / Tre tusen armésoldater och Cobraskommandon från polisen attackerade strax innan klockan 05.00 tisdags morse de tiotusentals honduraner som hade omringat hela det kvarter där den brasilianska ambassaden är beläget och dit den lagligt valde president Manuel Zelaya hade anlänt i måndags.

En 8-årig pojke avled av andningsbesvär av tårgasen (förbjuden peppargas) och vid denna pressläggning uppges ytterligare två personer ha mördats av regimen. Hundratals personer har hittills uppgetts vara skottskadade eller skadade av repressionen, till och med barn har torterats och en liten grabb vittnade i radiostationen Radio Globo om hur de uniformerade använder plankor med spikar som de ”river ryggarna” på civila.

Maskerade specialkommandon från militären ockuperade på tisdagsförmiddagen grannhuset till Brasiliens ambassad. Just nu pågår diskussioner mellan kuppregimen och deras advokater om ”legala” möjligheter att kringgå Wienavtalet som stipulerar om skydd av diplomatiska legationer för att attackera ambassaden och kidnappa Zelaya. Kuppregimen har uppmanat Lula att ”överlämna Zelaya” till diktaturen.

Från övriga delar av landet rapporteras om konfrontationer mellan militär och civilbefolkning på ett stort antal platser. Allt fler uppmanar till total generalstrejk och en uppmaning om att ta kontrollen över byar och städer för att avlasta det repressiva trycket på Motståndsfronten i Tegucigalpa där stora polis- och truppkoncentrationer har ägt samlats. Tusentals fordon från hela landet var igår måndag på väg mot huvudstaden för att förstärka Motståndsfronten och trappa upp kampen i störtandet av diktaturen. Men dessa har stoppats av militärens vägspärrar och deras ankomst har omöjliggjorts av det permanenta utegångsförbudet.

De enda antidiktatoriska medierna, Radio Globo och tevekanalen Cholusat Sur har systematiskt terroriserats och permanent utsatts för störningar. Cholusat Sur är nu helt släckt och bara Radio Globo rapporterar vad som händer i och utanför Tegucigalpa. Men det sker med hjälp av bensingeneratorer eftersom den stadsdel som Radio Globo är beläget har fått all energi och vattenförsörjning avbruten av regimen. Samma förhållande råder för området där Brasiliens ambassad finns.

Den militära&civila kuppregimen planerar nu att släcka ner hela landet genom att stänga av strömmen. Honduras har förvandlats till ett bokstavligt fängelse där folk, på grund av det 26 timmar långa utegångsförbudet, är fångar i sina egna hus. Men stora folkmassor rapporterades på tisdagsförmiddagen marschera från stadsdelen Robles i närheten av flygplatsen Toncontin i Tegucigalpa där OAS’ generalsekreterare Miguel Insulza skulle ha landat i dag tisdag men som uppskjutit besöket i Honduras på grund av att militärregimen har stoppat all trafik till och från landets alla flygplatser. Bombdetonationer rapporterats från Toncontin som ligger i anslutning till Robles och ses som ett försök att stoppa marschen mot staden.

Samma vapengren attackerar också just nu invånarna i arbetarstadsdelen El Hato i Tegucigalpa för att förebygga att befolkningen organiserar sig i kampen mot diktaturen. Men tre tusen invånare rapporteras ha byggt barrikader och förbereder sig på att fysiskt kasta ut militären.

Samma procedur ägde rum i stadsdelen la Colonia La Cañada som har en majoritet av lärare som utgör en stridbar förtrupp med sina 60.000 organiserade lärare i landet, lärare som strejkat sedan den 28 juni. Ett Cobrakommando på 50 beväpnade poliser slet på tisdagsmorgonen ut lärare från sina hem och misshandlade och förde bort fyra av dem.

På fotbollsstadion Villa Olimpica har 150 fångar koncentrerats och Parque de Pelota Lempira Reina är full av fångar, rapporterar CIPRODEH, en av människorättsorganisationerna i Honduras som bland annat har finansiellt stöd av svenska Diakonia. I likhet med händelserna i Chile i september 1973 står hundratals mödrar eller hustrur utanför dessa stadion och kräver av de uniformerade att få ett livstecken på att deras söner respektive män som har rapporterats ha förts till idrottsanläggningarna.

– Om du tror att du kommer levande tillbaka från det här så tror ni fel, kommenterade militären till dem som greps när de tre tusen soldaterna rensade området framför Brasiliens ambassad i tisdags morse.

Organisationen för de Anhöriga till de Försvunna (på 1980-talet), COFADEH, rapporterar just nu när detta skrivs att militären har försökt tränga in i de stora lokaler och skjutit tårgas inne i lokalerna.

Oscar Murillo, medlem i fackföreningen SITRAINA, som organiserar medlemmar för det nationella Agrarinstitutet är svårt skadad efter att han körts över av en polisiär motorcykelordonnans. Murillo demonstrerade fredligt med Motståndsfronten när han avsiktligt kördes över av polisen. Ytterligare två medlemmar i SINTRAINA, Concepción Guadalupe Gonzáles och Marlen Gonzáles, greps efter att de hade besökt sjukhuset och Oscar Murillo och nu förts till något av de stora stadion som i likhet med militärdiktaturen i Chile under Pinochet har upplåtits som platser dit militären för personer som vågar protestera mot regimen.

På det allmänna men utan läkemedel sjukhuset Hospital Escuela de Tegucigalpa har 24 medlemmar av Motståndsfronten internerats av skottskador och den militära repressionen Ander order och befäl av general Romeo Vazquez och kuppresidenten Roberto Micheletti.

Situationen i Honduras liknas allt mer vid en förrevolutionär situation där det organsierade motståndet mot en totalt isolerad kuppregim sakta men säkert övergår i en högre fas i kampen i störtandet av diktaturen. Vilka medel som kommer att användas beror till stor just på hur diktaturen agerar. Men vad vi sett hittills tyder inget på att en ”lösning” kommer vara fredlig.

Dick Emanuelsson

President Zelaya tillbaka i Honduras




Flammans Dick Emanuelsson med sista planet från Sverige till Honduras

TEGUCIGALPA / Honduras’ störtade president Manuel Zelaya återvände i största hemlighet i måndags till sitt hemland. Han är av regeringen ’Lula’ en ”inbjuden gäst” på Brasiliens ambassad i Tegucigalpa. Kuppregimen utlyste ett 26 timmar långt utegångsförbud över hela landet som trotsades av tiotusentals honduraner som ”beskyddar” ambassaden mot militära provokationer.

Klockan slog 10.15 när Radio Globo, motståndare mot regimen, offentliggjorde att Manuel Zelaya hade återvänt till Honduras. Nyheten slog ned som en politisk bomb hos kuppmakarna med Roberto Micheletti i spetsen. Zelaya uppgav i den första intervjun att hans 15 timmars resa från en av de tre grannländerna (El Salvador, Nicaragua och Guatemala) hade varit mycket lång och komplicerad.

– Vi tvingades att genomföra byte av fordon flera gånger för att undvika de polisiära och militära vägspärrarna, uppgav Zelaya till den nicaraguanska radiostationen La Primerisima.

Zelaya gjorde redan den 5 juli ett försök att resa tillbaka, en vecka efter den militära statskuppen. Men försöket, som genomfördes med flyg från San Salvador, kunde inte landa på grund av att armén satte ut militärlastbilar på landningsbanan på flygplatsen Toncontin i Tegucigalpa. Den 24 juli försökte Zelaya ta sig över gränsstationen mellan Nicaragua och Honduras, men även då obstruerades hans återvändande.

När detta skrivs sent på måndagskvällen har regimen infört ett 26 timmar långt utegångsförbud. Detta började gälla klockan 16.00 på måndagskvällen och ska gälla till tisdag 18.00. Alla flygplatser är stängda och Flammans korrespondent i Latinamerika kom med det sista internationella flyget efter att jag genomfört en mötesturné i Sverige för att berätta om den militära statskuppen i Honduras. På vägen hem tillbaka från ambassaden i kväll, klockan 20.00, stoppades vår bil, min fotograf och fru och jag vid fyra militärspärrar och hotades att föras till polishäkte för att tillbringa utegångsförbudet där. Bara hot om att dra in Europaparlamentet samt svenska ambassaden fick de uniformerade att släppa iväg oss efter att vi hade intervjuat flera medlemmar i Motståndsfronten.

Diktatorn Micheletti förnekade till en början att Zelaya hade återvänt.

– Det är inte sant, han (Zelaya) finns i en hotellsvit i Nicaragua. De medier som påstår annat agerar medieterrorism, dundrade Micheletti. En timma senare framträdde Zelaya på ambassadens terrass inför tiotusentals diktaturmotståndare.

Landsorganisationen FUTH:s ordförande Juan Barahona sa till den latinamerikanska TV-kanalen Telesur att han beräknade att kuppregimen har 24 timmar kvar på sin tron och ansåg att bara ett blodbad av militären kan stoppa folkets fredliga aktioner. Men folket ansluter sig i massor vid denna pressläggning och kommer att övernatta runt hela den stadsdel där Lulas ambassad och Zelaya återfinns.

– Tegucigalpa är ett hav av människor och det har bekräftats att tusentals honduraner från övriga delar av landet är på väg till huvudstaden, underströk Barahona som menar att ingen kan stoppa folket och Motståndsfronten.

På måndagseftermiddagen uttalade sig både OAS och ALBA sig till stöd för att Zelaya återintager presidentposten. På tisdagen skulle OAS’ generalsekreterare Miguel Inzulza landa i Tegucigalpa men detta är nu omöjligt med tanke på att alla internationella flygplatser är stängda under utegångsförbudet, som förvandlade Honduras i måndags och tisdags till ett fängelse för 26 timmar.

Dick Emanuelsson