Men Expressen-Romin rider nu på den antikommunism som råder för nuvarande och som Bonniersfären försöker förvandla till ett nytt kallt krig.
Jag lärde känna Sherman Adams i början av 1970-talet. Han var inte bara sparringboxare till Cassius Clay, som senare blev Muhammed Ali, Adams gjorde som Ali också uppror mot Vietnamkriget och deserterade, jag tror det var från USA:s bas i Västtyskland, som var en knutpunkt för trupptransporter, tur och retur mellan USA och Vietnam. Muhammed Ali vägrade överhuvud taget att sätta på sig US-Armyuniformen och tog i stället fem års fängelsestraff och kom ut som en verklig folkhjälte och sopade tillbaka VM-titeln, mot alla odds. Muhammed Ali gav genom sitt exempel för världens ungdom ett stort personligt bidrag till USA-imperialismens militära och politiska nederlag i Indikina. Sherman Admas fortsatte utomlands den politiska kampen dag och natt mot den gemensamme fienden som bara den svenska högern i moderaterna stödde.
Adams inte bara anklagade Jerome Holland för att vara en "Housenigger", det vill säga en förrädare mot det svarta folkets kamp. För vi ska komma ihåg att det USA som Folkpartiet kallade för ”Världens största demokrati”, var ett öppet rasistiskt klassamhälle där de svarta inte kunde sätta sig på samma parkbänkar som de vita, eller där de vita skolbarnen spottade på de svarta barnen som började att ”bussas” till skolor reserverade för de vita barnen på 1960-talet.
Jerome Holland var anställd och som USA-ambassadör i Stockholm och därmed ett politiskt språkrör och ombud för regeringen Richard Nixon. Men i Romins Expressenartikel framställs Holland som en godtrogen, naiv, snäll, svart, ”opolitisk” diplomat, ”universitetsrektor från Virginia, sociolog och även en framstående sportstjärna i amerikansk fotboll”, men offer för otacksamma vilda, illasinnade och svenska rasistiska vänsterextremister. Snacka om Bullshit!
Ingen, år 1968-70 som Holland var ambassadör i Sverige, kunde vara okunnig om de 4.000 ton bomber som dagligen fälldes över Vietnam, Laos och Kambodja och som bl.a. deformerade en miljon vietnamesiska barn när de exponerades av ”Orange Rain”, det asgiftiga dioxinet som sprutades över Indokina av USA:s B52:or. Eller de tusentals barn och gamla som slets sönder av stålkulebomberna eller kokades av napalmen. Eller splitterbomberna från USA:s flygvapen som förvandlade offret till en liknande mänsklig Schweizerost. Och det var den folkmordsregimen som Holland representerade, försvarade och blev kritiserad för när han, som när han anlände till det lilla samhället Glanshammar utanför Örebro, möttes av svenska demonstranter som inte brydde sig det minsta för att Holland hade en annan hudfärg än de själva, med undantag för Sherman Adams som gav vad imperialisttjänstemannen förtjänade.
I ”Sommar-Kvällsöppet”, ett lätt kaféprogram som brukade avsluta tevekvällen, med en av dåtidens då bästa skådespelare i Sverige som programledare, George Fant, informerades den svenska publiken med ungefär följande ord, som naturligtvis inte gillades av USA-ambassaden:
"I dag har USA:s flygvapen fällt 4.000 ton bomber över Vietnam, enligt USA:s försvarsdepartement. Godafton"!
Det fattades bara att programvärden skulle önska tittarna ett ”sov gott”! Sådana avslutningar förekommer naturligtvis inte i dagens fördummande svenska tevevärld där "lek-vuxenprogrammen" ska få oss att tänka på andra saker än bombade kemikaliermördade barn i Irak eller Afghanistan där svenska legaliserade legoknektar tjänstgör i den naiva tron att de gör en ”patriotisk insats för friheten”.
Men denna enda mening gjorde starkt intryck på det svenska folket som varje lördag lade tusentals kronor i insamlingsbössorna som FNL-aktivisterna skramlade med framför Domus, Epa, eller Systembolaget. Totalt insamlades under FNL-gruppernas cirka 10 år av verksamhet tio miljoner kronor. Vietnamkommittén, som samlade politiska partier och folkrörelser, bidrog också med pengar men framför allt läkarväskor som organiserades av dåvarande riksdagsmannen för vpk, läkaren John Takman, älskad av vietnameserna. Dessa läkarväskor var oerhört viktiga och gick till FNL, den vietnamesiska befrielserörelsen som den 30 april 1975 krossade världens mäktigaste krigsmakt.
Sherman Adams tog också initiativet till att, jag tror det var 1970, att protestera mot att den första McDonaldsrestaurangen i Sverige öppnades på Kungsgatan i Stockholm. Han fick uppbackning av dåtida KU, Kommunistisk Ungdom som demonstrerade utanför USA-placet. Varför protestera mot McDonalds? För att denna hamburgerkedja stödde Nixons och USA:s folkmordskrig i Indokina med miljoner dollar. Att företaget dessutom var och är ett svinaktigt företag som förnekar de anställda de mest minimala rättigheter gjorde bara saken än klarare för Adams och övriga som protetsterade mot etableringen av McDonalds.
Adams avled 1985 under mystiska orsaker, och den egentliga dödsorsaken, som inträffade i Köpenhamn, blev föremål för många debatter. Det förekom många misstankar att han hade mördats för sin skoningslösa kritik av USA-imperialismens folkmord i Indokina och det då (1985) pågående interventionskriget i Centralamerika med dagens 2:e chef i State Departement, John Negroponte. Han hade 1980-82 varit ambassadör i Honduras och spindeln i interventionskriget mot vänsterregeringen i Managua och befrielserörelserna i El Salvador och Guatemala. Negroponte har under Bushadministrationen varit både ambassadör i Irak som chef för den samlade underrättelsetjänsten i USA, sammanlagt 23 olika organ, innan han blev näste högste chef för USA:s utrikespolitik.
Att folkpartiets husorgan Expressen nu drar en politisk vals och försöker intensifiera antivänsterkampanjen och hetsen mot allt progressivt, är inte alls oväntat. Det ligger så att säga i tidningens natur att verka mot all sans och förnuft och fortsätta att manipulera opinionen.
Vi som var med på den tiden säger, som Stefan Lindgren, att Johan Romins "Vänsterrasism är inget nytt" nog är "något av det mest korkade jag har läst". Men det är jävligt farligt tankegods för dagens ungdom var inte med på den tiden.
Det svider naturlitgvis för dagens vänner till USA:s krigföring, då som nu, att Holland drevs på flykten, inte rent bokstavligt utan för att hans tjänst i Stokholm blev ohållbar. Inte för att han var svart eller för att vänstern skulle ha varit rasistiskt, utan för att det folkmordskrig som Holland tvingades försvara blev allt svårare att försvara, både politiskt som militärt. Det var alltså inte en i dag påhittad ”vänsterrasim” utan den enorma solidariteten med Indokinas folk som det svenska folket, i en sällan skådad politisk och folklig bredd uppvisade, som tvingade Jerome Holland att göra ”sorti” 1970 med svansen mellan benen.
Den sortin blev en försmak till USA-imperialismens totala militära och politiska nederlag fem år senare. På Norra Bantorget stod 1 maj 1975 över 50.000 jublande svenskar och firade freden i Indokina som den hade gjort 8 maj 1945 när den tidens folkmordsregim, Hitlerfascismen, hade besegrats!
Dick Emanuelsson
