Av Dick Emanuelsson *
Publicerat i Newsmill 2010-11-01
http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/26/miami-ulf-och-det-r-billigare-att-k-pa-en-kongressledamot-n-en-sna-i-honduras
TEGUCIGALPA / 2010-10-25 / Det är inte lätt att heta Ulf Erlingsson och från kokacentret Miami försöka rita upp en bild av Honduras som bara existerar i en politisk mytomans hjärna. Om det inte vore för hans farliga uppmaningar till Honduras korrumperade rättsapparat att ställa mig inför rätta, jodå, du läste rätt, anklagad för ”krigshets” och att vara ideolog för den honduranska Motståndsrörelsen (Sic!), så hade hans alster passerat som en tragikomisk drapa.
Ulf Erlingsson påminner mentalt och fysiskt om Frithiof Enbom, den politiske mytomanen som under 1950-talets antikommunistiska kalla krig i Sverige användes av säkerhetstjänsten med udden riktad mot SKP, Sveriges kommunistiska parti. Ett antal personer anklagades av en sjuk person för att vara Moskvas spioner i Sverige vilket förstörde många liv och familjer [1]. I statskuppens, dödsskvadronernas och den växande Motståndsrörelsens Honduras ställer man inte de som ifrågasätter diktaturen inför rätta. Det Smutsiga Kriget har ett annat mer dramatiskt förlopp.
Miami-Ulf påminner också om den Nysvenska Rörelsens grundare Per Engdahl, den svenska fascismens ideolog och förgrundsgestalt, än den verklighet som vi, som lever och arbetar i Honduras, upplever.
Jag ska inte gå in på Erlingssons totalt förvridna juridiska kullerbyttor som försvarar och rättfärdigar en militär statskupp som till dags dato har haft livet av minst 150 honduraner, enligt landets människorättsorganisationer. Inte heller om vad som hände dagarna innan, under och efter den militära statskuppen den 28 juni 2009.
För den enda gång som jag har gått i polemik mot hans verklighetsfrämmande beskrivningar av ett folks kamp mot en diktatur så gjorde jag det i en utförlig text som kan läsas under rubriken: ” [2] Honduras: Diktaturens Nisse i Miami”. Och där tänkte jag sätta P för han är inte värd att bemötas.
Men många läsare menar att efter publiceringen i Newsmill [3] borde han få svar. Och jag ska begränsa mig till temat som Miami-Ulf placerar i centrum: Påståendet om en internationell konspiration av ”Kokain-kommunisterna” mot den fredliga demokratins Honduras.
UCD:s tentakler till drog- och knarkhandeln
Konspiratörerna är så klart Chavez, FARC och Miami-Uffe har nu till och med lagt till Iran. Fattas bara Hamas, Hizbollah och talibanerna. Dessa har i Miami-Ulfs fantastiska sinnesvärld sina tentakler långt in i den amerikanska administrationen. Och tillsammans med de colombianska knarkbaronerna har de förvandlat Honduras till världens mest trafikerade korridor för knarkets färd mot de kokainsniffande jänkarna. Allt medan världen sviker det som Erlingsson påstår vara rena Muren mot Chavez´ anstormning.
Men vad han talar desto tystare om är att den ende person som avslöjats för knark- och vapensmuggling i Honduras är Miguel Ángel Villela Meza. Han är bror till grundaren av den fascistiska organisationen Unión Cívica Democrática, UCD, Armida Villela Meza de López Contreras. UCD består av den politiska och ekonomiska elit som var arkitekterna bakom den militära statskuppen den 28 juni 2009. Mer om det längre fram. Villela greps i Colombia med händerna i syltburken, anklagad för knark- och vapensmuggling tillsammans med 16 personer ur den colombianska maffian.
Men det är intressant att konstatera att inte ens den honduranska kuppregimens säkerhetsminister Oscar Álvarez ville gripa UCD-grundarens bror i Honduras för att han helt enkelt inte litade på landets domare för ”deras händer skakar” [4].
Billigare köpa en kongressman än en åsna
Ännu mer skakar landets kongressmän och den institution som Miami-Ulf talar om som en demokratins oas. Inget kan vara felaktigare och där borde egentligen diskussionen ta slut för sin totala absurditet.
Honduras är ett av världens mest korrumperade och våldsammaste länder och just de institutioner och statliga organ som Miami-Ulf lovordar och höjer till skyarna är just de mest korrumperade och tjuvaktiva i landet. I särklass står landets Kongress och de 128 ledamöter som utgör denna.
”Det är billigare att köpa en kongressledamot än en åsna”, [5] sa Sam Zemurray, United Fruits Co:s starke man i början av förra seklet. Och med hjälp av mutor och allianser med denna kongress förvandlades Honduras till Bananrepubliken Nr. 1 i Centralamerika. Eller jänkarnas” Bakgård” där USA-ambassadören och inte landets president har varit och är den starke mannen.
Konspiratörerna i kongressen
Till exempel när Kongressen vid lunchtid den 28 juni 2009, dagens för den militära statskuppen, godkände president Zelayas påstådda avgångsbegäran.
Klockan 05,35 på morgonen den dagen besköts presidentens modesta villa i ett medelklassområde i huvudstaden med 100 skott. Plåtdörren på baksidan huset har fortfarande perforationer från automatgevären från ett specialförband ur armén. Sex timmar senare läser kongressens ordförande, Roberto Micheletti, expert på att förlora val till presidentposten men som har suttit som kongressledamot i 26 år (snacka om att bli återvald på samma post, ungefär som Tage Erlander (s) som satt i 23 år som statsminister; 1946-1969), upp ett brev som påstods komma från Manuel Zelaya där han begär avsked som president.
Jisses, så snabbt kongressen agerade! Med vem kom brevet? Ett MC-bud som lämnade av brevet hos portvakten i Kongressen, eller? Och fick Zelaya tid av de 120 militärerna ur specialstyrkorna att sätta sig ner i lugnan ro och författa brevet till kuppmakaren Micheletti? Och då ska vi komma ihåg att kuppmännen inte ens gav Zelaya tid till att sätta på sig kläder avsett för gatan utan sattes på planet fortfarande klädd i pyjamas och tennisskor.
Dessa korrumperade kongressledamöter har så dålig fantasi i sin planering av statskuppen att de till och med kopierade händelseförloppet när samma politiska och sociala överklasskrafter i Venezuela genomförde statskuppen mot Hugo Chavez. Där stod arbetsgivarföreningens chef Pedro Carmona och läste upp ett hopdiktat avskedsbrev från Chavez där han påstods ha begärt avsked som president.
Tyst minut för den i högsta grad levande Cesar Ham
Men det tragikomiska är inte slut.
Kongressledamöterna höll en tyst minut för Cesar Ham, vänsterpartiet UD:s ordförande och kongressledamot som kuppmännen i kongressen trodde hade blivit avrättad. För det var kupplanerna. Men Ham insåg att en militärkupp var på gång och lyckades i sista stund ta sig ut ur sitt hus när militären besköt det och ta sig över gränsen till Nicaragua och därmed rädda sitt liv.
Men där stod Miami-Ulfs politiska polare i kongressen och höll sig för skratt när de med gravallvarliga miner och en obegränsad cynism höll en tyst minut och ”sörjde sin avlidna kongresskamrat”.
På gatorna i Tegucigalpa, där folket i hundratusentals gick mot presidentpalatset för att protestera, sammanfattade honduranen i gemen händelserna med orden; ”Que coman mierda”! Ät skit. Lite vulgärt men verkligheten är desto brutalare.
Den fascistiska frimurarlogen och USA:s inblandning
Arkitekten bakom militärkuppen är en allians av den Verkliga Makten i Honduras, en fascistisk frimurarloge bestående främst av ett tiotal ekonomiska maktgrupper inom näringslivet men också generaler, domare, topparna ur det liberala och konservativa (national) partierna samt de reaktionära topparna inom de katolska och evangeliska sekterna. Deras underhuggare i kongressen och Högsta domstolen verkställer vad denna Frimurarloge bestämmer utan protokoll på sina privata klubbar. Det finns många böcker som är skrivna om den svenska Frimurarlogen på Östermalm eller den italienska Frimurarlogen med tentakler i maffian, fascismen och USA.
Kuppen hade aldrig kunnat verkställas om det inte vore för USA:s aktiva medverkan och gillande.
Planet som förde bort den störtade president Zelaya till Costa Rica, gick inte först söderut mot Costa Rica utan norrut. Planet landade efter 17-18 minuters flygfärd på USA:s största flygbas med den längsta landningsbanan i Centralamerika; Palmerola. Här får inte ens civila flygplan som har motorproblem landa. Men här landade militärens plan. Varför det? Om USA offentligt har sagt att det var en statskupp, varför fängslade man inte kuppmännen och befriade Zelaya? Svaret ska finnas i att Zelaya skulle mördas av kuppmännen men när en dekan, som hade ansvaret för presidentens dotter, hade återvänt med henne tidigt på morgonen för att delta i den icke juridiskt planerade folkomröstningen den 28 juni i Honduras, lyckades hon rädda dottern och undvika att mordet av Zelaya ägde rum. Då bestämdes att Zelaya skulle föras ut ur landet till Costa Rica.
Honduras´ geostrategiska position
Honduras´ geostrategiska position i centrum av Centralamerika, med kuster vid två oceaner, är för viktigt för USA för att en moderat liberal president ska lägga krokben för Imperiets långsiktiga strategiska intressen. Dessa handlar om att ringa in Venezuela som förfogar över världens största olje- och gasreserver.
I den meningen har man fått Colombias tillstånd till sju militärbaser, två militärbaser har man byggt ut i Aruba och Curaçao, bara ett par kilometer från det venezuelanska fastlandet, Haiti militariseras av USA:s trupper, Costa Rica har gett Pentagon tillstånd att under ett år förlägga 7.000 marinsoldater och 46 krigsfartyg i det land där konstitutionen säger att armén är överflödig. I Puerto Rico, en halvtimmes flygfärd till det venezuelanska fastlandet, har USA baser och ett stort antal spionstationer.
Centralamerika förvandlades för ett par år sedan från en region med rena högerregeringar till en region där den nationella suveräniteten och oberoendets krafter vann flera viktiga val. Sandinisterna kom tillbaka till makten efter 16 års frånvaro och har i dag, drygt tre år senare och en oerhört intelligent ekonomisk och social politik främst för de fattiga, ett enormt försprång mot de liberala partier vars politiska program bara handlar om en sak; privatisera det lilla som återstår att privatisera och rikta blicken återigen mot den mäktige Husbonden i Norr, och inte som nu, då Nicaragua har breddat sin exportmarknad mot Sydamerika och USA. Valen i El Salvador och Guatemala men framför allt Honduras innebar att den politiska kartan skrevs om, om inte med dramatiska medel men tendensen var viktig och orsakade mer eller mindre panik hos vissa republikanska krafter i USA.
Med ”knarkkortet” militariseras Centralamerika
Det är där man ska se USA:s militarisering av Centralamerika som med ”knarkkortet” försöker påtvinga länderna USA:s lagar som står över de lokala. Efter militärkuppen i Honduras har en militärbas, vid sidan av Palmerola, byggts med ekonomiskt stöd av USA:s Södra Militärkommando. Ytterligare en marinbas ska byggas i Honduras med USA:s hjälp. Den militära hjälpen, ingen hjälp till de allmänna sjukhusen som saknar ALLT, har inte upphört trots kuppen. För ett par månader offentliggjorde USA-ambassadören Hugo Llorens att 66 miljoner dollar ska ges till de väpnade styrkorna och polisen. Tjugo miljoner dollar i form av militärlastbilar har redan donerats. Det är dessa nya vapen som fortfarande luktar målarfärg, den internationellt förbjudna peppargasen som COBRAS-polisen dränker in Motståndsfrontens demonstranter med (två unga kvinnor har avlidit av gaserna) eller de av soldater fullastade nya lastbilarna som sätts in för att slå ned protesterna, det är denna ”USA-hjälp” som Honduras har fått nog av.
Varför denna militarisering av Honduras?
Det offentliga svaret från USA är att de bidrar till att stoppa upp knarkkartellernas operationer, vilket Miami-Uffe också påstår. Men i bakgrunden handlar det om att befästa sin ekonomiska och politiska makt i Centralamerika. Den enklaste vägen är via olika handelsavtal som i frihandelns namn, så som Puebla Panama, Plan Mérida eller Plan Colombia som i Colombia, drar upp en infrastruktur som främst gynnar USA:s södergående lastbilar men fullständigt skiter i alla andra vägar i Centralamerika och Mexiko. Landets naturresurser läggs under USA:s intressen och ett nytt telekommunikationsnät gynnar och favoriserar USA.
USA:s ”antiknarkpaket” ökar maffians makt
Knarket då, lyckas jänkarna stoppa det med den ökande införseln av vapen, avlyssningsutrustningar, med mera?
Det kuriosa är, att där USA har ”landat” med hela sitt ”antiknarkpaket” har verksamheten från kartellerna eller de kokabladsodlande böndernas sida i stället ökat dramatiskt. Efter tio år av Plan Colombia är antalet uppodlade hektar av kokabuskar långt mycket mer än det var för tio år sedan. Plan Colombia var och är i stället en plan för att bromsa upp den colombianska gerillan.
I Centralamerika kriminaliserar de nya påtvingade lagarna den politiska och sociala oppositionen som till exempel motsätter sig USA:s frihandelsavtal (TLC). Detta förbjuder Centralamerikas regeringar att stimulera och subventionera landets jordbruk medan TLC tillåter att USA-kongressen subventionerar USA:s jordburkare med 50 miljarder dollar per år.
Noam Chomsky hävdar att 90 procent av inkomsterna från knarket i Colombia tvättas och stannar inom det finansiella systemet i USA. Vem har intresse av att bekämpa knarkhandeln när de största inkomsterna i världen, efter USA:s vapenindustri och oljeexploatering, stannar inom de egna gränserna? När har ni läst eller hört om att DEA och FBI har arresterat någon knarkbaron med USA-pass?
Men för Miami-Uffe är Chavez och Venezuela den store banditen trots att det i Venezuela inte finns en kvadratmeter med kokabuskar och att landet har varit oerhört framgångsrik eftersom DEA och USA:s överflygningar av venezuelanskt territorium är bannlysta. Det är i stället USA:s pålitlige gendarm i Latinamerika, Colombia, som odlar, processerar och exporterar kokainet till främst USA och Europa men av någon konstig politisk naturlag är det Vita husets politiska fiender som får bära hundhuvudet när bokföringen ska avslutas.
Miami-Uffes politiska vänner överger honom
Trots allt finns det hederliga politiker i USA-kongressen. Trettio av dessa kongressledamöter skrev för en dryg vecka sedan till Hillary Clinton och krävde att allt ekonomiskt och militärt stöd till regimen Lobo avbryts eftersom regimen är ansvarig för de mest grova brott mot de mänskliga rättigheterna så som mord på Motståndsfronten, facket eller människorättsorganisationerna.
Intressant är att Miami-Uffe är närmast desperat, Porfirio Lobo som valdes i ett val som arrangerades av kuppregimen och militären är inte längre trovärdig i Miami-Uffes ögon. Lobo vill reformera författningen, vilket fick Frimurarlogen att genomföra militärkuppen mot Zelaya förra året.
Återstår då UCD, som är det organisatoriska offentliga uttrycket för Frimurarlogen, den ekonomiska och politiska eliten som i dag, via landets kongress, har fått koncessioner på 46 olika kraftverksbyggen som slår sönder tusentals år av kultur, boplatser och liv för hundratusentals honduraner från indianfolk som Lenka, Tulipan. De lägger under sig naturresurser som borde tjäna landets utveckling i stället för en liten klick kapitalister som plundrar en hel nation.
Colombianska paramilitärer
Miguel Facussé, Honduras rikaste man, jämförbar med Wallenberg, är den störste landägaren i Honduras. I sitt maktimperium finns domare, poliser och militärer som rycker ut när de organiserade bönderna kräver rätten till sin jord som deras förfäder har brukat. Men som i Colombia eller stora delar av Latinamerika står ”Rättvisan” på den rikes sida. När bönderna och motståndet blir alltför starkt kallas militären och paramilitären in. Enbart i år har elva bönder från Aguándalen i norra Honduras mördats av dessa paramilitärer som rekryteras i Colombia av industri- och godsägare i samarbete med de väpnade styrkorna. Bönderna säger att efter mörkrets inbrott, vid 6-tiden på eftermiddagen, råder det utegångsförbud för tiotusentals bönder i Aguándalen, eftersom de inhyrda paramilitärerna patrullerar och likviderar dem som går ut.
Men i Miami-Uffes politiska drömvärld betalar knarksmugglarna ”bondeorganisationerna för att demonstrera och hålla polisen sysselsatt i städerna, så att knarksmugglingen kunde fortgå obehindrat på landsbygden”. Maken till konspirationsteori får man leta efter. Det bästa jag kan säga om Miami-Uffe är att han har en livlig fantasi.
Om Erlingsson hade rest landvägen mellan Tocoa, vid karibiska kusten, och så långt det går att komma landvägen efter kustremsan, kan han konstatera att alla polisiära och militära vägspärrar till trots florerar knarktrafiken för fullt på samma vägar. En honduransk pilot som hoppade av flygvapnet och bosatte sig i USA berättar i ett öppet brev om att 99 procent av polis och militär samt politikerna i Gracias a Dios-länet (vid karibiska kusten) är uppköpta av maffian. Denna passerar dessa vägspärrar med sina fyrhjulsdrivna luxuösa jeepar utan några som helst problem. Mönstret från Colombia och Plan Colombia är det var och är just generalerna och överstarna från polis och militär i korruptionens Colombia som blivit miljonärer om inte de fängslats för sin korruption.
Alliansen politisk- och ekonomisk elit & knarkmaffian
Alla seriösa rapporter om maffian i Colombia visar hur intimt förknippad den varit och är med landets politiska och ekonomiska elit. Och där handlar det inte bara om ”Nr.82”, Alvaro Uribe, som i en hemlig rapport från USA:s Försvarsdepartement daterad i mars 1981 och publicerad och avslöjad 2001 av Newsweek, fick numret ”82” på en lista av 103 personer som anklagades för att tjäna Medellinkartellen.
Topparna av de paramilitära dödsskvadronerna som utvisades till USA har en efter en avslöjat att landets ekonomiska och politiska elit men även transnationella företag som Dole och Chiquita, har varit indragna i knarktrafiken och tjänat gigantiska summor på denna. Men för USA och den statsterroristiska regimen i Bogota handlar det om att demonisera Chavez och FARC och för all del även ETA i Baskien. Den som ifrågasätter denna rent löjeväckande teori står i gerillans eller ETA:s tjänst.
Var finns Chavez ”kokainkommunister” i Honduras?
Vad vi vet, som lever och arbetar i Honduras, är det bara Miami-Uffes politiska polare som avslöjats som knarkhandlare. Vilket skedde för en dryg vecka sedan i Colombia.
Miguel Ángel Villela Meza är bror till grundaren av den fascistiska organisationen Unión Cívica Democrática, UCD, Armida Villela Meza de López Contreras. Hon är även hustru till den förra Michelettidiktaturens vice utrikesminister, Carlos López Contreras.
Knarkbaronen Miguel Ángel Villela, som även arresterades för vapensmuggling i Colombia, är också svåger till Federico Álvarez, en fanatisk och framstående medlem i den fanatiska katolska överklassekten Opus Dei, vars grundare angav tonen i Francos 40-åriga diktatur i Spanien. Álvarez är också den förre högerpresidenten och kuppmakaren Ricardo Maduros stjärnkrönikör i Maduros dagstidning La Tribuna. Opus Dei driver med besatthet en kampanj mot sexualupplysning, abort och en homofobi som påminner om medeltiden. Det är den typen av personer som utgör huvuddelen av UCD, som nu Erlingsson sätter sitt hopp till eftersom alla andra politiska krafter som först stödde militärkuppen förra året nu en efter en drar tillbaka sitt stöd och hävdar att de aldrig i grunden stödde kuppen.
Därför svettas nu Miami-Ulf. För finansieringen av UCD:s svindyra annonskampanjer i all slags media innan, under och efter militärkuppen förra året påstås nu ha betalats av knarkbaronen.
Men mardrömmen är inte slut.
Åttiotvå (82) ”Vitskjortor”. . .
I september förra året, efter att statskuppen hade konsoliderats och USA hade tagit över tyglarna för den samma, drog UCD sig tillbaka, höll en låg profil för att komma tillbaka den 20 oktober i år i form av en demonstration framför landets Kongress. Man skulle protestera mot Pepe Lobos trixande att genomföra författningsändringar.
Hur många var de, Vitskjortorna, som de också kallar sig? Hur många bussar hade hyrt in och där de förra året betalade de fattiga och politiskt omedvetna 500 lempiras (ca 200 kronor) för att delta med familjen i UCD:s manifestationer (som bara höll sig kring presidentpalatset, väl beskyddade av armén)?
Pizza Hut-anställda ringde till den Motståndsvänliga Radio Globo och rapporterade att de anställda skulle tvingas att delta i demonstrationen och betalas 300 lempiras.
– Jag räknade till 82 personer, sa Marvin Ponce, kongressens vice ordförande och medlem i vänsterpartiet Unificación Democrática, och medlem av Motståndsrörelsen. Ponce fick armen bruten och sönderslagen av armén i augusti förra året när Motståndsrörelsens demonstration attackerades av armén och specialpoliser.
Motståndsrörelsen å den andra sidan är summan av en bred front av partier från liberala gräsrotsmedlemmar, ja till och med medlemmar från Nationalistpartiet återfinns. Men huvuddelen är från fattigområdena i de stora städerna eller landets byar, bönder, lantarbetare, arbetare, arbetslösa, feminister, kvinnoorganisationer, fackföreningar, indianerna och de svarta garifunas, HBT-grupper, alla med det gemensamma att de är motståndare till att demokratin slagits sönder och landets naturrikedomar har överlämnats till en klick förtagare och landets nationella suveränitet till USA.
. . . mot 300.000 från Motståndsrörelsen
När Porfirio Lobo utsågs till president den 27 januari i år lyckades diktaturen och landets företagare INTE fylla den lilla Nationalstadion med plats för 35.000 personer, trots att cirka 10.000 av dessa platser fylldes upp av polis och militär med familjer.
På huvudstaden Tegucigalpas gator demonstrerade mellan 300.000-500.000 honduraner och illustrerade det nya styrkeförhållandet mellan en kuppregim i sin förlängning och folket, organiserad i Motståndsfronten, El Frente Nacional de Resistencia Popular.
Denna har under fyra månader (april-september) samlat in 1,4 miljoner namnunderskrifter med kravet på en ny författning som ska tjäna och inkludera hela folket i stället för som nu, tjäna en liten klick som har plundrat och bestulit denna vackra centralamerikanska nation på alla sina rikedomar, förpassat landet i en misär som bara kan jämföras med Haitis, och som har tvingat närmare två miljoner honduraner av en befolkning på åtta, att emigrera till främst USA.
Den brutala kapitalistiska modell som denna fascistiska Frimurarloge har påtvingat Honduras folk har fått förödande konsekvenser för folkmajoriteten.
”Bananrepubliken” Honduras´ ägare
Men det folk som jag mötte för fem år sedan efter att jag tvingades lämna Colombia, mordhotad av Erlingssons colombianska vänner, är i dag ett helt annat. Folk har rest blicken och vägrar, som tidigare, att underkasta sig diktat och diktatorer. Motståndsfrontens styrka har vuxit till den grad att honduranen i gemen tar det som en förolämpning att kallas ”Golpista”, anhängare till militärkuppen och i stället ler de och tar det som en komplimang att kallas ”Resistente”, anhängare av Motståndsfronten.
Och så är det, Erlingsson. Men det är nog svårt att se den bilden från Miami om du dessutom bara läser dagstidningar eller ser på TV-kanaler som ägs av, just det, Frimurarlogens prominenta ledare som är de samma som äger ”Bananrepubliken” Honduras.
* DICK EMANUELSSON har arbetat som reporter och bevakat Latinamerika sedan 1980. Han levde och arbetade från Colombia från 2000 till december 2005 då han, på uppmaning av sina colombianska kollegor, lämnade landet efter att ha mordhotats under hela 2005. I början av 2010 avslöjades att G3, en hemlig olaglig grupp ur den hemliga politiska polisen DAS, underställd den förre presidenten Alvaro Uribe, minut för minut hade bevakat och förföljt Emanuelsson under flera år. Delar av DAS-G3:s arkiv beslagtogs av en specialavdelning inom åklagarämbetet tidigare i år. 450 A4-dokument i arkiven beskriver i detalj hur säkerhetspolisen opererade mot Emanuelsson, bland annat hur säkerhetsagenterna följde med ombord på ett flygplan som Emanuelsson skulle ta från Bogota till Costa Rica och inne i flygplanet med en magnetremsa raderade ut allt innehåll på Emanuelssons dator.
Blogg: http://dickema24.blogspot.com/
Video: http://vimeo.com/dickmirian
YouTube: http://www.youtube.com/user/dickema?feature=mhum
-------------------------------------
Noter:
[1] Fallet Enbom: en studie av Norrbottenspressens rapportering, av Mattias Åberg; [2008], en C-uppsats från Luleå tekniska universitet/Industriell ekonomi och samhällsvetenskap/Samhällsvetenskap
http://www.uppsatser.se/uppsats/be53805007/
[2] Honduras: “Diktaturens Nisse i Miami”
http://dickema24.blogspot.com/2010/01/honduras-diktaturens-nisse-i-miami.html
[3] Sverige sviker de demokratiska krafterna i kampen mot knarkterroristerna
http://www.newsmill.se/node/29116
[4] Crece disputa entre Álvarez y presidente de los jueces, av La Prensa, ägd av Jorge Canahuati (!) som stödde statskuppen.
http://www.laprensa.hn/Sintesis/Lo-ultimo/Ediciones/2010/10/13/Noticias/Honduras-Crece-disputa-entre-Alvarez-y-presidente-de-los-jueces
[5] Bananas, abogados y ametralladoras, av Roberto Bardini, 20 maj 2007.
http://bambupress.wordpress.com/page/6/
--------------------------------------
Miami-Uffes ”källor”
Som journalist är det alltid intressant att känna till källorna. Och det är, som jag nämnde tidigare, inte alltid lätt att ha förstahandskällor om man ”bevakar” Honduras från Miami.
Så vad blir det då? Den noggranne läsaren kan i Erlingssons text se följande ”andra- eller tredjehandskälla” som formuleras på följande sätt:
Av “allt att döma”. . .
“Zelaya ett kampanjbidrag på 50 miljoner från Sydamerika,
enligt uppgift från en honom närstående källa”.
“….. mutor i miljardklass från Chávez, så kallade ALBA-lån, vilka dock är lån bara till namnet
enligt vad Zelaya anförtrodde till min sagesman” (Sic!).
“Samtidigt
påstås att Pepe Lobos bror var den störste knarksmugglaren i Honduras vid sin död,”
“Genom att de lyckades kontrollera medias rapportering av händelseförloppet, mest tack vare TeleSur, vred de situationen till sin fördel.”
“Det som jag har skrivit om här hittar du därför inte i Honduranska media, spår jag. Däremot kan du hitta det utomlands” (!)
“I Honduras
förekommer rykten om att den amerikanske ambassadören där är insyltad i korruption och liknande brottslighet.”
“Själv
tror jag att Sverige ännu inte är infiltrerat i nämnvärd omfattning.”
“Jag har gått in i detalj på vad som hänt och händer i Honduras dels därför att jag har relativt god kännedom om läget,. . .” (från Miamis horisont. . . . Jo, jo).
Miami-Ulf som Konspiratören:
“Deras tentakler sträcker sig inte bara till högsta ort i Honduras, utan också högt, högt upp i organisationer och institutioner i USA.”
“I Honduras
förekommer rykten om att den amerikanske ambassadören där är insyltad i korruption och liknande brottslighet. (Kuban-amerikanen Hugo Llorens).
“Samtidigt vågar ingen prata om det på telefon, för de är rädda för att ambassadören har tillgång till rapporter från telefonavlyssningar” (var är källan, vem har sagt det förutom Erlingssons “sagesman”?!).
“Det faktum att ordföranden i generalförsamlingen vid den tidpunkten var en fd sandinist-revolutionär borde också ha fått vår utrikesminister att ana oråd.” (bara motgångar överallt).
“Sverige har tagit fel sida i konflikten; för knarkterroristerna, mot de demokratiska institutionerna (samma institutioner, ja samma personer, som Sverige tills helt nyligen stödde)”. Är det verkligen så att Bildt stöder Chavez, Farc och ELN?
Kommentar: För Ulf Erlingsson är numera svenska UD, utrikesministern, spanska regeringen, ja hela världen motståndare mot den verkliga Demokratigräddan inom kuppgarnityret Micheletti-General Vazquez, organiserade i UCD, som nu också avslöjats som en organisation som grundades av en person med tentakler till en vapensmugglande knarkbaron som utpekas som finansiär av UCD.
“La doctora Maria del Pilar Hurtado nos cita a mí y al capitán Jorge Lagos a su despacho, y cuando yo llegué la encontré acompañada de la periodista Salud Hernández-Mora. Me la presentó y estuvimos hablando de cosas intrascendentes hasta la llegada del capitán Jorge Lagos. Una vez éste llegó, nos indicó que por instrucciones también de la Casa de Nariño (casa presidencial, nota del redactor) había que entregarle cierta información a la citada periodista con relación a lo que nosotros denominamos el caso PASEO y en consideración de que quién tenia, por así decirlo, toda la información en relación con eso era el capitán Jorge Lagos. Terminada la charla en el despacho de la señora Directora, yo salí del mismo y JORGE LAGOS quedó, por así decirlo, a cargo de la citada periodista, quien posteriormente el 15 de junio de 2008 publica una columna en El Tiempo que tituló ´La paja en el ojo ajeno’, en la que comentaba algunos temas relacionados con algunos magistrados de La Corte”. 1_15.jpg)
