TEGUCIGALPA / 091014 / Till ståndet för Jairo Sanchez, yrkeslärarnas fackordförande i Honduras som LO-Tidningen rapporterade om i förra veckan, har förvärrats och han befinner sig nu i koma, berättar hans fru, Seneida Sanchez Garcia.
Publicerad i kortare version i LO-Tidningen
– Han har nu genomgått en femte operation och är medvetslös, sa hon på tisdagskvällen.
Jairo Sanchez sköts i ansiktet av den politiska hemliga polisen när han organiserade motståndet mot diktaturen i det fattiga bostadsområdet där familjen bor. Kulan slet sönder underkäken och fastnade en millimeter från halspulsådern. Läkarna vågade inte ta bort kulan för risken att han skulle förblöda.
Sanchez’ öde har upprört hela Honduras och illustrerar hur kuppregimen attackerar den organiserade folkrörelsen i landet där många fackliga ledare har mördats sedan militärkuppen den 28 juni.
– Inflammationen i hjärnan vägrar att släppa och läkarna har transplanterat ben från knäet till kraniet, som delvis är trasigt på grund av skottet, säger en förbittrad fru Sanchez.
Arbetsgivarna bekänner färg
Internationella Fackliga Samorganisationen IFS har kraftigt fördömt militärkuppen och krävt att den demokratiska ordningen ska upprättas och kuppregimen träda tillbaka. Men arbetsgivarrepresentanterna i Nord- och Sydamerika anslutna i CEATAL, vägrade på den 16:e Interamerikanska konferensen för kontinentens arbetsmarknadsministrar i Buenos Aires den 10 oktober, att fördöma militärkuppen. Deras medlemsorganisation i Honduras, COPEH, var en av de centrala aktörerna bakom statskuppen, hävdar Honduras’ fyra landsorganisationer och landets Motståndsfront. I Buenos Aires deltog representanter för IFS:s amerikanska avdelning, arbetsgivarna, OAS samt ILO:s generaldirektör Juan Somavía.
– För den fackliga rörelsen och det samlade internationella samfundet är den våldsamma reaktionen mot de demokratiska institutionerna (i Honduras) oacceptabel, sa Rafael Freire Neto som representerade IFS i Amerika på konferensen.
– En lösning på den honduranska krisen handlar om att återinsätta president Zelaya på sin post, ett återvändande av de demokratiska institutionerna och ett fastställande av det materiella och intellektuella ansvaret för brotten mot demokratin och det honduranska folkets mänskliga rättigheter, underströk Neto.
Han beklagade att arbetsgivarrepresentanterna inte hade kurage nog att öppet fördöma statskuppen med förevändningen att de inte hade tillräckligt med information för ett ställningstagande.
Dick Emanuelsson
