Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2007-0424 / I oktober 2001 bötfälldes Chiquita med 100 000 dollar av USA-myndigheterna. Brottet var mutor till höga tulltjänstemän i Colombia. Målet var att förlänga kontrollen och licensen av hamnen i staden Turbo, där paramilitärernas vapen lossades på Chiquitas hamnanläggning.
Företagets lokale vd hade fyra år innan, 1997, sammanstrålat med paramilitärernas (AUC) ledare Carlos Castaño. Från det året inleddes Chiquitas finansiering av AUC, skriver det ansedda veckomagasinet Semana.
Colombias riksåklagare kommer nu att ta upp fallet med vapenlasten till ny rättslig prövning och begär Chiquitas ansvariga direktörer i USA utlämnade till Colombia.
Under rubriken “Chiquita Brands brott i Colombia” [1] redogör Edgar Páez M. nationell ledare för Coca Colaarbetarnas fackförbund Sintrainal om hur 3.000 strejkande bananarbetare hos United Fruit Co 1928 massakrerades av den colombianska armén. I dag heter samma företag Chiquita Brands International och spelar samma oskuld i sin verksamhet som 1928 då general Carlos Cortés Vargas slaktade tusentals män, kvinnor och barn för att kväsa generalstrejken på Cienagas bananplantager.
Páez refererar till Chiquitas finansiering av de paramilitära grupperna i AUC med 1,7 miljoner dollar. Han går tillbaka i tiden fram till oktober 2001, bara nio månader efter att fackföreningsledaren för bananarbetarna i Ciénaga, den 24 januari 2001, hade mördats mitt under avtalsförhandlingar med Chiquita och andra plantageägare i Ciénaga.
”I oktober 2001 bötfälldes Chiquita Brands av USA-myndigheterna med 100.000 dollar för att ha mutat anställda på DIAN (Colombias Nationella Enhet för Skatt och Tull). Motivet var att få licens för att driva tull och hamnverksamheten i staden Turbo i regionen Urabá. I Colombia lades fallet till handlingarna”, relaterade Páez och tillade:
”Impunidad Total”, total straffrihet.
Tribunal mot Chiquita
Ledaren för det fackförbund som har begravt tio fackligt aktiva och ledare, offer för ett antifackligt multinationellt företag, fortsätter sin uppgörelse med Chiquita och uppger att ”Folkens Permanenta Tribunal”, en organisation bestående av ett stort antal internationella jurister från hela världen i samarbete med det ”Sociala observatoriet för transnationella företag, megaprojekt och mänskliga rätigheter i Colombia”, inledde en rannsakningsprocess av Chiquita Brands för ”brottet att finansiera terroristgrupper och vapenhandel med de paramilitära grupperna i Colombia som mål. Tribunalens dom slår fast följande:
“I fallet med det transnationella Chiquita Brands är förhållandet mellan företaget och paramilitarismen mer än uppenbar eftersom bevis presenterades som visar att nämnda företag har bidragit med ansedda finansiella bidrag till de paramilitära grupperna. Företaget transporterade också år 2001 3000 gevär AK47:or och fem miljoner projektiler med de paramilitära grupperna i Cordoba och Urabá som mål, grupper som är ansvariga för tusentals fruktansvärda brott i nämnda regioner. Enligt anklagelserna har ingen brottsprocess utförd av myndigheterna gett något resultat, varvid dessa brott har förpassats till en total straffrihet. I stället förhåller det sig tvärtom; den som uppmärksammar dessa brott ställs i stället inför rätta, förvandlad från anklagande till anklagad. I sammanfattning; arbetsterrorn, med tvång införd i Colombia av staten och de multinationella bolagen, kombinerar, för att nå sina mål, legala och illegala strategier”.
Möte Chiquita-paramilitärer
I en redaktionell text [2] i det ansedda veckomagasinet Semana (kan jämföras med Veckans Affärer) den 17 mars 2007 och under rubriken ”Banana ‘para-republic’”, skriver författarna att ”förbindelserna mellan Chiquita och de paramilitära dödsskvadronerna gick mycket längre än att betala en beskyddaravgift”.
Semana nämner att AUC-ledaren Carlos Castaño sammanstrålade redan 1997 med direktören för Banadex, Chiquitas dotterbolag i Colombia. Från den dagen 1997 och fram till februari 2004, utfärdade Chiquita Brands över ett hundra checker till ett sammanlagt belopp av 1,7 miljoner dollar till AUC.
”Den 7 november 2001 blev Banadex ansvarig för att ha lossat och under fyra dagar ha lagrat 3.400 AK-47:or och fyra miljoner kulor kaliber 7,65”.
Enligt Semana var den blodbesudlade paramilitäre ledaren euforisk och han säger själv att han gjorde ett ”praktmål”. Vapenlasten utgjorde en avgörande händelse rent militärt för paramilitärerna.
Chiquitas mutor
”Dessa händelser ägde rum i den specialtullzon som under åratal låg under kontroll av Banadex och som den kontrollerade tack vare de mutor det (företaget, reds anm.) hade betalat till DIAN”, skriver Semana som tillägger att dessa händelser bekräftats tack vare den process som inleddes på USA:s justitieministerium. Även USA-journalisten Mike Gallhager och den colombianske reportern Ignacio Gomez har bidragit till avslöjandena om Chiquitas inblandning i vapenhandeln.
Chiquita hävdar att företaget samarbetade med de colombianska myndigheterna och att fallet arkiverades och ingen från företaget dömdes för vapenhandeln. Men i ett dokument från OEA (Amerikanska Staternas Organisation), som Semana citerar, beskrivs Turbos hamn som ett mysterium:
”Lossningen av vapen och ammunition utfördes av ett transportföretag kallat Banadex S.A.”.
Semana tillägger: ”I en annan del (av dokumentet) pekar de på att vad som skedde i Turbo var ett mysterium. Journalistiska undersökningar som baserats på rapporter från DIAN framgår hur Banadex använde specialkranar och lastningsverktyg med hög lastkapacitet som inte hade varit nödvändiga om lasten bara skulle ha varit plastbollar. Det berättas också hur de nio containrarna med vapen och ammunition stod fyra dagar på kajen och väntade på lastbilarna som skulle föra dem till Carlos Castaño”.
Semana kontaktade Chiquita Brands i Cincinnati för kommentarer men fick bara ett allmänt pressmeddelande som svar.
Varför AUC och inte militären?
”Men det finns tillräckligt med bevis som visar att detta företag gick mycket längre i sitt förhållande till paramilitärerna (…) Till exempel, i landet har många företag med stor finansiell kapacitet avsatt mark för att på denna sätta upp en polisstation eller militär garnison. Med andra ord; Chiquita hade andra alternativ än att alliera sig med brottslingar. Men det gjorde det inte”.
Det är samma påstående som Colombias förre riksåklagare Alfonso Gómez Méndez som sa: "Frågan är varför företaget inte överlämnade dessa pengar (1,7 miljoner dollar) till de colombianska väpnade styrkorna i stället för de irreguljära grupperna".
Och vi fortsätter med Semanas omfattande reportage den 17 mars:
”Under perioden som Chiquita finansierade AUC, utförde denna grupp tusentals mord i området (Urabá och Ciénaga) och många av deras offer var de bananarbetare som det multinationella bolaget påstådde sig försvara.”
Och som ett dråpslag mot den “colombianska rättstaten avslutar Semana sitt reportage med orden:
”Man kan inte bli annat än besviken för i detta fall har rättvisan agerat från utlandet. Här finns bara våld och korruption kvar”.
Chiquitas vd:ar begärs utlämnade
Colombias riksåklagare Mario Iguarán uppgav efter avslöjandena att Chiquita hade finansierat AUC att han kommer begära de ansvariga inom Chiquita i USA utlämnade till Colombia.
– De bör rannsakas i Colombia, inte bara för betalningen av en utpressning utan för transporter och lagring av en vapenlast av tre tusen AK47-gevär och miljoner kulor kaliber 7,65 som överlämnades till Carlos Castaño, uppgav Iguarán [3] till radiostationen RCN i Bogota.
Riksåklagaren förklarade att fallet med vapenlasten redan har undersökts och tre tulltjänstemän dömdes för att ha underlättat smugglingen. Men det nya är att nu, när Chiquita har avslöjats, kommer fallet i en annan dager.
[1] http://www.sinaltrainal.org/Textos/chiquitabrands.htm
[2] http://www.semana.com/wf_InfoArticulo.aspx?idArt=101602
[3] Colombia pedirá extradición de funcionarios de Chiquita
, 21/03/2007, av Terra/AP
http://www.terra.com/noticias/articulo/html/act775072.htm
TEGUCIGALPA / 2007-0424 / I oktober 2001 bötfälldes Chiquita med 100 000 dollar av USA-myndigheterna. Brottet var mutor till höga tulltjänstemän i Colombia. Målet var att förlänga kontrollen och licensen av hamnen i staden Turbo, där paramilitärernas vapen lossades på Chiquitas hamnanläggning.
Företagets lokale vd hade fyra år innan, 1997, sammanstrålat med paramilitärernas (AUC) ledare Carlos Castaño. Från det året inleddes Chiquitas finansiering av AUC, skriver det ansedda veckomagasinet Semana.
Colombias riksåklagare kommer nu att ta upp fallet med vapenlasten till ny rättslig prövning och begär Chiquitas ansvariga direktörer i USA utlämnade till Colombia.
Under rubriken “Chiquita Brands brott i Colombia” [1] redogör Edgar Páez M. nationell ledare för Coca Colaarbetarnas fackförbund Sintrainal om hur 3.000 strejkande bananarbetare hos United Fruit Co 1928 massakrerades av den colombianska armén. I dag heter samma företag Chiquita Brands International och spelar samma oskuld i sin verksamhet som 1928 då general Carlos Cortés Vargas slaktade tusentals män, kvinnor och barn för att kväsa generalstrejken på Cienagas bananplantager.
Páez refererar till Chiquitas finansiering av de paramilitära grupperna i AUC med 1,7 miljoner dollar. Han går tillbaka i tiden fram till oktober 2001, bara nio månader efter att fackföreningsledaren för bananarbetarna i Ciénaga, den 24 januari 2001, hade mördats mitt under avtalsförhandlingar med Chiquita och andra plantageägare i Ciénaga.
”I oktober 2001 bötfälldes Chiquita Brands av USA-myndigheterna med 100.000 dollar för att ha mutat anställda på DIAN (Colombias Nationella Enhet för Skatt och Tull). Motivet var att få licens för att driva tull och hamnverksamheten i staden Turbo i regionen Urabá. I Colombia lades fallet till handlingarna”, relaterade Páez och tillade:
”Impunidad Total”, total straffrihet.
Tribunal mot Chiquita
Ledaren för det fackförbund som har begravt tio fackligt aktiva och ledare, offer för ett antifackligt multinationellt företag, fortsätter sin uppgörelse med Chiquita och uppger att ”Folkens Permanenta Tribunal”, en organisation bestående av ett stort antal internationella jurister från hela världen i samarbete med det ”Sociala observatoriet för transnationella företag, megaprojekt och mänskliga rätigheter i Colombia”, inledde en rannsakningsprocess av Chiquita Brands för ”brottet att finansiera terroristgrupper och vapenhandel med de paramilitära grupperna i Colombia som mål. Tribunalens dom slår fast följande:
“I fallet med det transnationella Chiquita Brands är förhållandet mellan företaget och paramilitarismen mer än uppenbar eftersom bevis presenterades som visar att nämnda företag har bidragit med ansedda finansiella bidrag till de paramilitära grupperna. Företaget transporterade också år 2001 3000 gevär AK47:or och fem miljoner projektiler med de paramilitära grupperna i Cordoba och Urabá som mål, grupper som är ansvariga för tusentals fruktansvärda brott i nämnda regioner. Enligt anklagelserna har ingen brottsprocess utförd av myndigheterna gett något resultat, varvid dessa brott har förpassats till en total straffrihet. I stället förhåller det sig tvärtom; den som uppmärksammar dessa brott ställs i stället inför rätta, förvandlad från anklagande till anklagad. I sammanfattning; arbetsterrorn, med tvång införd i Colombia av staten och de multinationella bolagen, kombinerar, för att nå sina mål, legala och illegala strategier”.
Möte Chiquita-paramilitärer
I en redaktionell text [2] i det ansedda veckomagasinet Semana (kan jämföras med Veckans Affärer) den 17 mars 2007 och under rubriken ”Banana ‘para-republic’”, skriver författarna att ”förbindelserna mellan Chiquita och de paramilitära dödsskvadronerna gick mycket längre än att betala en beskyddaravgift”.
Semana nämner att AUC-ledaren Carlos Castaño sammanstrålade redan 1997 med direktören för Banadex, Chiquitas dotterbolag i Colombia. Från den dagen 1997 och fram till februari 2004, utfärdade Chiquita Brands över ett hundra checker till ett sammanlagt belopp av 1,7 miljoner dollar till AUC.
”Den 7 november 2001 blev Banadex ansvarig för att ha lossat och under fyra dagar ha lagrat 3.400 AK-47:or och fyra miljoner kulor kaliber 7,65”.
Enligt Semana var den blodbesudlade paramilitäre ledaren euforisk och han säger själv att han gjorde ett ”praktmål”. Vapenlasten utgjorde en avgörande händelse rent militärt för paramilitärerna.
Chiquitas mutor
”Dessa händelser ägde rum i den specialtullzon som under åratal låg under kontroll av Banadex och som den kontrollerade tack vare de mutor det (företaget, reds anm.) hade betalat till DIAN”, skriver Semana som tillägger att dessa händelser bekräftats tack vare den process som inleddes på USA:s justitieministerium. Även USA-journalisten Mike Gallhager och den colombianske reportern Ignacio Gomez har bidragit till avslöjandena om Chiquitas inblandning i vapenhandeln.
Chiquita hävdar att företaget samarbetade med de colombianska myndigheterna och att fallet arkiverades och ingen från företaget dömdes för vapenhandeln. Men i ett dokument från OEA (Amerikanska Staternas Organisation), som Semana citerar, beskrivs Turbos hamn som ett mysterium:
”Lossningen av vapen och ammunition utfördes av ett transportföretag kallat Banadex S.A.”.
Semana tillägger: ”I en annan del (av dokumentet) pekar de på att vad som skedde i Turbo var ett mysterium. Journalistiska undersökningar som baserats på rapporter från DIAN framgår hur Banadex använde specialkranar och lastningsverktyg med hög lastkapacitet som inte hade varit nödvändiga om lasten bara skulle ha varit plastbollar. Det berättas också hur de nio containrarna med vapen och ammunition stod fyra dagar på kajen och väntade på lastbilarna som skulle föra dem till Carlos Castaño”.
Semana kontaktade Chiquita Brands i Cincinnati för kommentarer men fick bara ett allmänt pressmeddelande som svar.
Varför AUC och inte militären?
”Men det finns tillräckligt med bevis som visar att detta företag gick mycket längre i sitt förhållande till paramilitärerna (…) Till exempel, i landet har många företag med stor finansiell kapacitet avsatt mark för att på denna sätta upp en polisstation eller militär garnison. Med andra ord; Chiquita hade andra alternativ än att alliera sig med brottslingar. Men det gjorde det inte”.
Det är samma påstående som Colombias förre riksåklagare Alfonso Gómez Méndez som sa: "Frågan är varför företaget inte överlämnade dessa pengar (1,7 miljoner dollar) till de colombianska väpnade styrkorna i stället för de irreguljära grupperna".
Och vi fortsätter med Semanas omfattande reportage den 17 mars:
”Under perioden som Chiquita finansierade AUC, utförde denna grupp tusentals mord i området (Urabá och Ciénaga) och många av deras offer var de bananarbetare som det multinationella bolaget påstådde sig försvara.”
Och som ett dråpslag mot den “colombianska rättstaten avslutar Semana sitt reportage med orden:
”Man kan inte bli annat än besviken för i detta fall har rättvisan agerat från utlandet. Här finns bara våld och korruption kvar”.
Chiquitas vd:ar begärs utlämnade
Colombias riksåklagare Mario Iguarán uppgav efter avslöjandena att Chiquita hade finansierat AUC att han kommer begära de ansvariga inom Chiquita i USA utlämnade till Colombia.
– De bör rannsakas i Colombia, inte bara för betalningen av en utpressning utan för transporter och lagring av en vapenlast av tre tusen AK47-gevär och miljoner kulor kaliber 7,65 som överlämnades till Carlos Castaño, uppgav Iguarán [3] till radiostationen RCN i Bogota.
Riksåklagaren förklarade att fallet med vapenlasten redan har undersökts och tre tulltjänstemän dömdes för att ha underlättat smugglingen. Men det nya är att nu, när Chiquita har avslöjats, kommer fallet i en annan dager.
[1] http://www.sinaltrainal.org/Textos/chiquitabrands.htm
[2] http://www.semana.com/wf_InfoArticulo.aspx?idArt=101602
[3] Colombia pedirá extradición de funcionarios de Chiquita
, 21/03/2007, av Terra/AP
http://www.terra.com/noticias/articulo/html/act775072.htm
