6900 tecken
Latinamerika var under flera decennier en kontinent där CIA och de lokala generalerna tillsatte och avsatte presidenter. De lokala officerarna utbildades på USA:s militärakademi för Latinamerika, ”School of America”. Här utexaminerade några av de mest blodbesudlade kuppgeneralerna i Latinamerika.
Latinamerika var och är de rikas kontinent där klassklyftorna är de största i världen. Men det gamla ordspråket om att ”man kan göra mycket med bajonetter men det går inte att sitta på dem”, bekräftades.
”Bajonetterna” byttes ut mot lån från Världsbanken och IMF som senare klavband länderna kring en nyliberal modell med krav på ”budgetsaneringar” och privatiseringar av all offentlig egendom. Resultatet är en kontinent där hälften av de 500 miljoner invånarna har förpassats till fattigdom och misär. Och det är mot den skoningslösa modell som folken och brokiga vänsterkrafter har rest sig och med röstsedeln tagit över land efter land.
Social revolutionsexport
Chavez’ valseger i december 1998 utgjorde utan tvivel starten på Latinamerikas vänsterkantring. Han utsattes i april 2002 för en klassisk militär statskupp ledd av ett antal generaler samt landets arbetsgivarförening. Kuppen, som stöddes av USA som finansierade delar av högern, anklagar Chavez för att vilja förvandla Venezuela till ett andra Kuba.
Vad som skett är att de bägge karibiska länderna ömsesidigt har dragit nytta av varandra. Kuba skickade i början av 2003 över närmare 20 000 läkare och sjuksköterskor och tog i praktiken över hela den allmänna sjukvården från den venezuelanska staten som inte klarade av den uppgiften. I gengäld fick Kuba den strategiska oljan för att samhällsmaskineriet på ön inte skulle haverera. I Venezuela startades en stor alfabetiseringskampanj som på två år utrotade analfabetismen för 1,5 miljoner venezuelaner.
Hälsa och utbildning har blivit dessa två länders motto för att ”erövra” kontinenten. Det pågår alfabetiseringskampanjer i nästan hela Latinamerika och kubanska läkare återfinns i de mest oundgängliga bergsbyar. Offensiven handlar inte om att exportera någon väpnad revolution utan snarare tvärtom, erbjuda sociala ”Mirakelmissioner”, som till exempel att operera ögonen på sex miljoner latinamerikaner under en tioårsperiod.
Latinamerika integreras
För att få större genomslagskraft tog Chavez initiativ till ALBA, det Bolivarianska Alternativet för Amerika, en motkraft till USA:s första frihandelsinitiativ som hette ALCA.
Bolivia och Nicaragua har nu anslutit sig till ALBA och undertecknat flera långtgående handels- och ekonomiska avtal med Venezuela och Kuba. Men inte bara medlemsländerna i ALBA drar fördel av sitt samarbete. Brasilien och Bolivia skrev för några veckor sedan under ett avtal där Brasiliens Petrobras får betala ett gaspris som höjdes från 1,1 till 4.20 dollar per kubikmeter naturgas. För fattiga Bolivia är det ett tillskott på cirka 240 miljoner dollar per år. Men framför allt, nu donerar inte längre länder som Bolivia sina naturresurser till bolag som oftast har större vinster och omsättning än länders nationalbudgetar utan det ömsesidiga samarbetet mellan länderna baseras på respekt, inte diktat från Vita huset eller något internationellt finansorgan.
När Nicaraguas nye president Daniel Ortega installerades på presidentposten anslöt sig landet samtidigt till ALBA. Chavez och Evo Morales fanns på plats och Chavez lovade inför tusentals euforiska bönder att han nästa dag skulle öppna en Jordbruksbank i Managua med ett första kapital på 20 miljoner dollar där små- och medelbönder eller företagare i samma klass kan låna räntefritt de två första åren och därefter till en blygsam ränta på två procent.
Chavez anlände också till Managua med stora generatorer och en oljetanker med bränsle som ska råda bot på den dramatiska energisituationen i landet var Chavez’ present till nye presidenten. Inom kort ska också ett samägt raffinaderi byggas som i sin tur ska kunna exportera överskottsbränsle till grannländerna som alla befinner sig i ett strupgrepp av oljebolag från USA, främst Chevron och Texaco.
Egen bank
Och Latinamerika vill gå vidare och i centrum står Venezuela med de största oljereserverna i världen. Landet är en ny ekonomisk maktfaktor på kontinenten. För ett par veckor sedan skrev Argentinas president Nestor Kirchner under ett avtal med Chavez som innebär att Venezuela fortsätter att köpa argentinska statsobligationer och därmed frigör Argentina från det strupgrepp som IMF hade om landet. Bildandet av en egen latinamerikansk bank, BANCOSUR, är ett allvarligt hot mot internationella finansorgan som IMF, kontrollerad av EU och Världsbanken, kontrollerad av USA och som i själva verket är politiska verktyg för stormakternas kontroll av tredje världen. Nu hotas dessa styrkeförhållanden i Latinamerika.
Handelsavtalen mellan Argentina och Venezuela är också exempel på hyr de bägge länderna kan samarbeta och komplettera varandra i stället för, som USA:s frihandelsavtal som TLC, Nafta eller det havererade ALCA, konkurrera genom att press löner och arbetsförhållandena. Argentina levererar avelstjurar, tusentals kor och får i utbyte olja. Venezuela beställer tankfartyg för sitt statliga oljebolag på ett argentinskt skeppsvarv som tagits över av arbetarna och räddar tusentals jobb och bidrar till återindustrialiseringen av Argentina. I dagarna slöt de bägge länderna ett nytt avtal som skapar ett gemensamt bolag som ska exploatera de stora olje- och gasreserverna i Venezuela.
Gas och järnväg
Nästa steg är att skapa en infrastruktur som knyter ihop Latinamerika. Chavez har föreslagit en järnväg som binder samman den latinamerikanska kontinenten samtidigt med byggandet av en gasledning från Venezuela till Patagonien med knutpunkter för den bolivianska naturgasen, de näst största gasreserverna i Latinamerika. Gasledningen har orsakat mycket debatt i den latinamerikanska regionen, framför allt i Brasilien. Men det finns ett stort behov av gas i Argentina och Chile. Vad är målet för denna infrastruktur? Vilka villkor skapar byggandet av denna infrastruktur? Med vilken slags teknologi byggs infrastruktur? Hur skyddas miljö och ekosystem när detta megaprojekt ska byggas? De miljömässiga effekterna måste också tas i beaktande.
Var kommer det att sluta?
Latinamerikas frigörelse och utveckling är starkt knutet till hur USA agerar. När detta skrivs står Georg Bush i beredskap att bege sig iväg på en turné i flera latinamerikanska länder i vad de politiska analytikerna ser som USA:s svar på Chavez’ offensiv och övriga Latinamerikas önskan om att en gång själva få bestämma sin framtid. Hade det var 1970-tal hade flera militärkupper redan ha utlösts. Men nu skriver vi 2007 och omständigheterna är delvis förändrade. Men ingen i Latinamerika gör sig illusioner om att Vita huset och CIA har övergett de sista alternativet; militär invasion eller försök att mörda de ledare som går i spetsen för Simon Bolivars gamla dröm om ett Enat Amerika.
Dick Emanuelsson
