Latinamerika vägrar längre vara ”Bakgården”

7780 tecken

Kursen är starkt babord

Under 2006 ägde tolv presidentval rum i Latinamerika. Resultaten förstärkte Latinamerikas politiska kurs vänsterut. Men det är en brokig vänster, allt från socialdemokrater i Panama till Bolivarianska revolutionärer i Venezuela. Men de har det gemensamma att de vill forma sin egen framtid utan inblandning från vare sig Uncle Sam eller IMF, menar Latinamerikareportern Dick Emanuelsson.

* * *

Latinamerika är inte var det har varit. Rynkvecken blir allt bredare och djupare i Bushs och Condoleeza Rices pannor. State Departements språkrör hävdar att Venezuelas president ”Hugo Chavez exporterar sin populism över kontinenten och raserar demokratin”.

– Presidenterna Chavez och Morales utnyttjar sin popularitet för att kväva oppositionen, sa

Michael McConnell, chef för USA:s samlade underrättelsetjänster inför senaten i början av mars och tillade:

– Demokratin löper stor risk i Venezuela och Bolivia.

Någon självrannsakan över den egna meritlistan av invasioner, tortyrmanualer eller låg- och högintensiv krigföring finns inte. Ty på ”Bakgården” sticker man inte upp och ifrågasätter. Därför ser Bush och Rice bekymrade ut när manualerna inte längre stämmer. För Latinamerika är förändrat och förändras i en rasande fart

Kampen om vattnet

COCHABAMBA ÅR 2000: Efter fyra månaders folkligt uppror med många sårade packade det multinationella USA-bolaget Bechtel sina resväskor och lämnade Bolivia. Vattenbolaget i staden Cochabamba gick tillbaka i statens ägo efter att befolkningen revolterat mot de höga va-avgifterna och den dåliga servicen när det statliga vattenbolaget såldes ut för en spottstyver till USA-bolaget.

Det var en symbolisk och oerhört politisk viktig seger som skördades av ett fattigt folk mot en av den nyliberala modellens giganter, en Davids seger mot Goliat, om man så vill. I spåret av denna strid steg en modest nästan blyg man fram med en stark kallelse hos de fattiga gruvarbetarna i Potosi, hos fabriksarbetarna i La Paz eller bönderna och kokabladsodlarna i Cochabamba, aymaraindianen Evo Morales.

Erfarenheterna från ”Kriget för vattnet”, som händelserna skulle komma att döpas till, blev ett föregångsexempel och en katalysator för många andra folk i Latinamerika. Cochabamba visade att det faktiskt gick att besegra ett multinationellt bolag, även om detta hade Världsbankens alla advokater i ryggen.

Och mot alla odds valdes Evo Morales till president i Bolivia fem år senare. I dag är inte bara vattnet i Bolivia tillbaka i den gemensamma offentliga sektorn, även landets gigantiska gas- och oljereserver har tagits över och kontrolleras nu av en svag och bräcklig statsapparat men som faktiskt bara efter ett år har gett Bolivia ett överskott i landets statskassa med 1,3 miljarder dollar.

Arbetarna tar över

ARGENTINA är ett exempel på hur ett rikt land kan rasa ihop ekonomiskt. Nästan allt offentligt privatiserades under Carlos Menems period (1989-95) och såldes ut till de multinationella bolagen. Kort tid efteråt satte bolagen de priser de ville. Peson hade frysts som fast valuta och stod i paritet med dollarn men rasade över en natt. På morgonen återstod bara en fjärdedel av värdet av den argentinska valutan. Det blev inledningen till ett uppror som gjorde slut på fem presidenter under loppet av några månader. Men massarbetslösheten och misären var ett faktum.

– Det var inte lätt, säger Alberto José Lonzalles, sekreterare i varvskooperativet ”Astillero Naval Unidos”, det Förenade Varvskooperativet som arbetarna bildade efter att ägaren lagt ner varvet 2002.

– Anställda från andra arbetarstyrda företag kom varje dag och inte bara gav oss moraliskt stöd utan stora kvantiteter med livsmedel för att våra familjer inte skulle svälta ihjäl. I dag, när varvet går för högtryck, gör vi på samma sätt, ger tillbaka den vackra arbetarsolidaritet vi själva en gång fick av våra bröder, säger han.

Gerilla i regeringsställning

I URUGUAY valdes socialisten och läkaren Tabaré Vazquez till president i slutet av 2004 uppburen av en bred center-vänsterallians. I parlamentsvalet tog MPP-partiet, den forna gerillarörelsen MLN-Tupamaros, nästan 30 av de 51 procenten som vänsterfronten fick i valet till parlamentet. Dagens Nyheters reporter i Latinamerika Nathan Shachar var en av dem som delade högerns och Bushs oro innan valet i Uruguay: ”De perspektiv som öppnas av de senaste opinionssiffrorna är skrämmande för många - det är inte otänkbart att MPP-partiet, en av vänsterfrontens komponenter, får absolut majoritet i andra kammaren”.



EL SALVADOR: I mars 2004 var vänsterns kandidat Schafick Handal, enligt alla opinionsundersökningar, det lilla centralamerikanska landets nye president. Men USA lät inofficiellt förstå, att en röst på den forna gerillafronten skulle innebära repatriering av majoriteten av två miljoner salvadoraner som lever och arbetar i USA utan papper. Dessa skickar hem pengar till sina fattiga familjer, pengar som utgör den främsta inkomstposten i nationalbudgeten. Det högerextrema Arenapartiet vann valet efter den utpressningen.

PANAMA: I maj 2004 vann socialdemokraten Martín Torrijos, 40, presidentvalet med drygt 46 procent av rösterna mot USA:s favorit Guillermo Endara.

I COLOMBIA vann den legala vänstern en stor seger i maj 2006 och blev landets andra politiska kraft när det gick förbi det liberala partiet i valet i maj 2006. Den förre ledamoten i högsta domstolen, Carlos Gaviria, vann nästan tre miljoner röster i valet till presidentposten mot etablissemangets, generalernas, USA:s och paramilitärerna kandidat, Alvaro Uribe.

I MEXIKO berövades den gemensamma vänsterns kandidat, vänstersocialisten Manuel Lopez Obrador, presidentposten i valet den 2 juli 2006. Många anser att det var valfusk och Mexiko, det viktigaste landet i Latinamerika efter Brasilien med 105 miljoner invånare och med lång gräns till USA, var för viktigt för USA för att hamna under kontroll av en moderat vänsterregering.

I BRASILIEN gick Arbetarpartiets (PT) ’Lula’ da Silva en klar seger till mötes 2002. Han återvaldes utan problem 2006. Hans stora sociala satsningar för att lindra misären för över 50 miljoner av landets mest fattiga har stärkt Lulas popularitet trots att han inte har tillfredsställt löftet om jord till de jordlösa. Han kritiseras också hårt av fackföreningarna för ”nyliberalism”.

I NICARAGUA vann Sandinistfronten presidentvalet den 5 november 2006 redan i första valomgången. USA gick öppet ut och varnade för att ”en röst på Daniel Ortega (FSLN) är en röst på återgång till krig och konflikter”.

I ECUADOR vann den unge vänsterekonomen Rafael Correa presidentvalet i slutet av 2006 i allians med indianer, bönder, fackföreningar och socialister. Correa krossade ”Banankungen” Alvaro Noboa, Ecuadors rikaste man som äger och kontrollerar 115 företag. Noboa, god för en (1) miljard dollar och som Bush, ”skickad av Gud för att bli Ecuadors president”, tvingades bita i det sura äpplet och sammanfattade sitt valnederlag framför en nervös tevereporter: ”Det är Djävulen som har saboterat valet och min valseger!”

I CHILE vann Michelle Bachelet från socialistpartiet i den andra valomgången den 3 december 2006 i valet till president. Med 53,49 mot 46,50 procent slog hon ut högerns Sebastián Piñeras. Chiles fick sin första kvinnliga president.

Kommande val

I GUATEMALA har indianledaren Rigoberta Menchú, känd mottagare av Nobels fredspris, nyligen utsetts till vänsterns och indianfolkens gemensamme kandidat i presidentvalet i september i år. Mayafolkets Guatemala skakas av en våldsspiral som varje år skördar över 600 bestialiskt torterade och mördade kvinnor. En liten rik hänsynslös överklass kontrollerar landets politiska liv.

I PARAGUAY, ett av Latinamerikas mest okända länder ställer en före detta katolsk biskop upp som enhetskandidat för den samlade folkrörelsen och vänstern. Fernando Lugo, leder opinionsundersökningarna med 37,3 procent av rösterna. Lugo suspenderades av Vatikanen efter att han förklarat att han tänkte ställa upp i valet.

Dick Emanuelsson

-------------------



898 tecken

En orättvis värld. . .

I världen lever 766 miljoner människor utan tillgång till sjukvård. I USA är den siffran 46 miljoner personer (2006), enligt Institutet Cato. Det är en ökning med en (1) miljon personer på ett år. De mest utsatta är den svarta och latinska befolkningen, 25 respektive 22 procent av dessa står utan en socialförsäkring.

120 miljoner har inte rinnande vatten.

842 miljoner personer är analfabeter.

158 miljoner barn lider av undernäring och 110 miljoner är exkluderade från utbildning.

Enligt FN:s studie över den ekonomiska situationen i världen konstaterade världsorganisationen den 5 december 2006 att:

Hälften av världens rikedomar är koncentrerade hos två (2 %) procent av de vuxna.


Dick Emanuelsson